Vart finns värdigheten!?!

Igår såg jag exakt ett sånt där program som inte är bra för mig. Nämligen Sex Education där de gick in på allt som har med graviditet att göra. Inte okej... Det borde tystas ner och inte upplysas om ifall de nu vill att vi ska föda fler barn.
De tog upp alla dessa 'fina' förändringar som händer när man ska till att ploppa ut en unge...
* Först av allt så blir man ju tjock men det visste vi förut. Rumpa, lår... bröstvårtor (visste vi inte)... Mage. Det var vanligt att man ökade runt 2 bh-storlekar och visst, det är ju nice till en början men vad gör man sedan när alla de där körtlarna som spänner ut tuttarna försvinner. Då står man där med ett par tomma säckar och kan se sig i stjärnorna efter de där bomberna man hade ett par månader tidigare.
* Till följd av denna temporära tjockishet kan ju självklart dessa underbara stretchmarks komma eftersom huden slits isär. Mysigt! NOT!
* Man kan oxå råka ut för pigmentförändringar och bli mörk fläckvis i huden. Som över kinderna och pannan t.ex så man ser ut som omvänd tvättbjörn. Detta går oftast bort då man har fått ut ungen. Oftast...
* Ungen ska ut och tydligen flera liter olika kroppsvätskor också. Nånting som så vackert kallas för slempropp och ser ut som tjockt snor kan förekomma. Massa vatten, eventuellt bebisbajs, blod - you name it! Plus självklart att du själv ska agera Party Pooper och bajsa inför ett dussin vilt främmande människor och - om du har tur - din partner. Det betyder bara att du krystar rätt. Yeah... eller?
* Detta underbara sprickande har man ju hört om tidigare men den behöver inte komma av sig själv. Nehej, sjukhusmänniskorna kan vara snälla och hjälpa till genom att klippa lite om inte bebisen får plats att komma ut. Men de gör det mitt under en krystning så det gör inte ont... TROLIGT! En sax rakt upp i mumindalen... Precis vad man vill ha...
Oh, oh, there's more! Det finns olika grader på sprickor oxå och råkar man ut för tredje graden så spricker man hela vägen ned till nästa kroppsöppning!
* Om man nu skulle råka ut för en sådan här sprickning så slipper man dock ha den för alltid för då är sjukhusmänniskorna så där snälla igen och kör något som liknar en fiskekrok rakt genom det allra heligaste för att sy ihop lite fort. Sedan får man sitta på en badring ett par veckor.

Är det verkligen värt det? Speciellt om man får en sådan där trotsig unge som skriker i affären hela tiden och förstör dina trumhinnor genom att gapa som en jävla hyena två år i sträck och sedan kommer hem som 15-åring med både herpes och klamydia i ren protest? Plus en långt gången graviditet hon skaffade sig med hjälp av Conny - han som jobbar på Statiol och precis har kommit ut från kåken för tredje gången?
Jag är skeptiskt... Man ska stå där och krysta och skrika och svettas i flera timmar. Vart är värdigheten? Ska jag föda barn ska det fan bli i högklackade skor och jag ska ha en pint lavemang innan. Och ingen kommer i närheten av mig med nån jäkla trubbig sax!

Alla som har fött barn säger att det är värt det och att det inte alls är så farligt. Jag tror det är en konspiration. Man får skriva på ett papper innan man föder (annars får man ingen smärtlindring eller liknande) om att man absolut inte får sprida ut hur ont det faktiskt gör eller hur stor fiskekroken är.

Och om jag nu råkade i trångmål en vacker dag, då är det ensamstund som gäller i förlossningssalen eller så får my partner in crime hålla sig jävligt långt norrut. Jag tror inte att man blir betraktad som hottare efter att ens man har sett en honungsmelon pressas ut down there... Replängds avstånd och blicken mot skyn, tackar!


Kommentarer
Postat av: Heike

Haha, det här inlägget var så klockrent så att jag var tvungen att göra ett inlägg om det på min blogg (självklart med länk hit).

2009-07-17 @ 13:48:11
URL: http://bossakungen.blogg.se/
Postat av: emelie

herregud!!!

har nu gett upp tanken på barn, eller i alla fall själva födandet. min framtida man kommer behöva ha några riktigt bra argument och muta mig med fin choklad om jag ska lyckas ändra mig....

2009-07-17 @ 19:20:00
Postat av: Caroline

Det här med adoption...

2009-07-17 @ 20:27:59
Postat av: Kaka

hahaha det såg jag också! Fyfan, sånt man ska se om man är helt galen på tanken att "jag måste ha barn NU"! Sen så verkade ju damen i programmet (förutom grejen att hon fick vänta i över 24 timmar på att få ungen) få barnet väldigt lätt. Några kryst och den va ute, blodig och jävlig. Usch. Men ändå.

2009-07-17 @ 23:59:58
URL: http://simkaka.blogg.se/
Postat av: Gealach

Precis, speciellt intressant är ju alla som tävlar i läskiga förlossningsberättelser, sekunden efter att de försökt övertala mig att jag visst borde skaffa barn...



En annan risk är ju att man får större fötter, dessutom. Jag som redan har storlek 41 (precis gränsen för att det ska vara omöjligt att hitta snygga, högklackade skor om fötterna skulle växa en storlek) vet inte om jag vill utsätta mig för det och gå i gympaskor och platta pensionärsdojor resten av livet.



Det här låter som något att visa i skolan för alla fjortistjejer som skiter i att använda kondom...

2009-07-18 @ 08:49:14
URL: http://www.metrobloggen.se/gealach
Postat av: cia

Klart det är värt det... Men att säga att det inte är så farligt, det är fel. Däremot vill jag säga att man väldigt fort "glömmer bort" på något vis att det är jäkligt jobbigt och gör fanimejhelvetes ont.



Jag känner att jag måste skriva några kommentarer... ler



Å sen är det ju så att man inte råkar ut för allt och att det är värsta varianten...



Du tar inte upp en grej som jag råkade ut för. Ska jag skriva den här? Ja, så klart! ;-) Jag hade så jäääävla ont (typ rygg och ljumskar eller vad det var) ibland i slutet av Linneas grav att jag sonika lade mig ner på golvet där jag befann mig. My ass att några jäkla kryckor hjälpte mig.



Man märker inte att man skiter. Inte jag i alla fall. Å jag lovar, du struntar totalt i den biten...



Vad gäller sprickandet har jag vänner som råkat ut för värsta varianten men också andra (bl a jag) som inte spruckit det minsta/sytt ett-två små stygn.



Vad gäller brösten så är det väl inte så kul så klart... Som tur är tycker jag inte det blev någon katastrof för mig. Det var jobbigare att ha värsta stora faktiskt.



Angående att man snackar om sin förlossning så tycker jag det är roligt att "jämföra"/höra hur andra hade det. Det är lite att jämföra med killarnas lumpensnack tycker jag. Men vill man inte snacka om det, ja, då håller man tyst eller ber de andra som snackar hålla tyst. :)



2009-07-27 @ 12:01:42
URL: http://cia242.wordpress.com
Postat av: Lisa

Haha, ja men det är ju så fantastiskt och du kommer känna dig kvinnligare än någonsin, som en slags kraftfull urmoder (Bah!) Om det dessutom slutar med att dottern börjar dejta nån kille med ett namn som slutar på Y är det verkligen frågan om det är värt det... ;) Jag är ändå sugen måste jag erkänna och det positiva är ju att man har rätt att kräva att ens partner tillgodoser alla ens cravings och är det där med cravings bara en myt är det ju bara att beordra in saker som man vanligtvis blir sugen på så som skräpmat, sushi och godis...

2009-08-04 @ 14:44:16
Postat av: Carina

Hahahaha så underbart beskrivande!!! OCH nej man glömmer inte men lär sig leva med defekterna ;) även barnen ;)

Men det finns ju adoption som alternativ men då vete fan vilken unge du får?!?!?!?! värt det? kanske född av en knarkare eller ännu värre en bodnfu! Hur ska den ungen nånsin lära sig gå i högklackat?! hehehehe

Kram din tokfia!!

2009-09-27 @ 02:18:41
Postat av: clara

hahahahahah du e så rolig jessica :D så bra på att skriva verkligen ;) skriv en rolig bok med alla bra inlägg ;) kraaaaam

2009-10-08 @ 19:12:13
URL: http://clarawiktorsson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0