My man har sprungit till skogs medan främlingar slår mig på händerna då jag åker buss!

Har vart i stora staden ett par dagar nu. Firat midsommar mit der boyfränd! Åt god mat och hällde i oss tyskköpt cider. Tittade lite på lägenheter för att inte bryta traditionen men nu har vi väl i princip bestämt oss. Jag har varit dum nog att skriva på ett kontrakt som säger att jag inte har rätt till nånting för jag är fattig och Dan har rätt att kasta ut mig på gatan när som helst. Efter det sprang han till skogs och vägrade komma tillbaka förrän han hade fått vara ond präst i minst 5 dagar. Jag åkte tillbaka till Lkpg eftersom även Balettakademien hatade mig men jag är inte så ledsen, deras pianist var helt galen. Ingenting gick ju att följa och så kan jag inte ha det i 3 år!
På vägen hem hände dock nåt skumt och väldigt osvenskt. Jag kollade lite på film och då den var klar så börjar min busskamrat spontant prata med mig och slutade inte förrän vi var framme. Han studerade psykologi och ägnade sig åt att läsa mina tankar och slå mig på händerna för att testa mina reflexer. Sedan läste han av min livslinje och försökte utröna om jag var bra på att ljuga. Väldigt osvenskt! Jag blev väldigt misstänksam och gömde skyndsamt min väska för att han inte skulla kunna stjäla nåt medan han avledde min uppmärksamhet.
Hade det varit en film hade vi förmodligen träffats igen och gift oss...

Jag har fått lite inredningsfeber. Tittar omkring på allt möjligt. Gillar speciellt fåtöljer, soffor och soffbord. Här är lite av mina favoriter.
* Till vänster har vi en superfin klädhängare. Dock är den snordyr så jag tänkte kolla med min käre morbror som är duktig på att vara händig om man kanske kan fixa nåt liknande på egen hand.
* Till höger har vi superfint soffbord som jag förmodligen kommer att inhandla från

http://www.livinn.se/, samt golvkuddar jag är ytterst intresserad av som kommer från Jysk och som ska spanas på imorgon.
* Och sist underst ser vi en überfin soffa som förmodligen inte kommer att inhandlas, men likväl beundras på avstånd tills vi en dag bestämmer oss för att skaffa en ny soffa.




Har ni fina fåtöljer eller andra soffbord som ni tycker skulle passa mig, tipsa för guds skull. Vi får bara en chans så det måste bli bra!

Flytthjälp välkomnas fortfarande! Vill man inte ha flyttöl kan man få flyttjulmust eller en flyttkram och kanske lite tacos.

BTW, jag tänkte eventuellt gå och se nya Harry Potter-filmen on my birthday (jobber ju hela dagen, lycklig som jag är) och är ni intresserade av att hänga på så säg till. Än så länge är det fyra tappra själar som anmält intresse; jag, Dan, Linda och Jimmy.

Living da dream...

Jag är lat, ful i håret och har ingen aning om hur mitt liv kommer se ut om 2-3 månader. Men ändå så är jag inte helt nere på knäna än. Just nu är jag i Stockholm och softarumgås med Dan hela helgen. Han är mycket bättre på att softa efter att han fick ett jobb. Jag har även hunnit träffa Emelie och tvinga på henne min bok, samt proppa i oss kakor och shoppa för pengar som egentligen är ämnade till en eventuell sjukpension eller liknande tragedi.
På måndag är det Balettakademien som ska få skratta lite. Då kommer jag och ska auditiona lite för dem. Håll till godo, Balettakademien, ni ska väl oxå få ha lite roligt.
Men som sagt så är jag inte helt knäckt. Det finns massa saker runt omkring mig som är bra oxå ju, bara det att man inte tänker på dem så ofta.

Bra saker i Jessicas liv som inte tänks så ofta på:

1. Jag har skrivit två bra böcker och har precis börjat på en tredje.
2. Jag har precis gått en jätterolig utbildning där jag lärt mig massa och träffat massa roliga människor.
3. Jag har många fina skor.
4. Jag har en pojkvän som bjuder mig på sushi titt som tätt och säger snälla saker varje dag.
5. Jag har väldigt jämna tänder.
6. Jag har massa söta vänner som är bra på massa olika sätt (Linda, Lisa, Helena, Kulturama-teamet m.fl)
7. Jag har en väldigt fin lillebror.
8. Jag har en mamma och en pappa som oxå är fina.
9. Jag är fullt frisk.
10. Jag är inte så dålig på att dansa.
11. Jag är inte hjulbent.
12. Jag har fortfarande råd med cheeseburgare.
13. Vi ska köpa en superfin lägenhet.
14. Jag har fortfarande hår även om det är ganska fult just nu.
15. Jag äter som en häst men det syns inte.
16. Jag är inte förlovad och slipper bekymra mig om vart min ring är och slipper oroa mig om den inte är där den ska vara.
17. Jag är inte tillsammans med en människa som gillar att slåss.
18. Jag har aldrig blivit biten av en panda.
19. Det bor ingen blottare i vårt område.
20. Jag tycker inte om fiskbullar och kan således välja att inte äta denna styggelse.



BTW, här är kartan så ni hittar sen när det blir inflyttningsfest. :) Vi kommer bo i sovrummet längst upp till höger. Hipphipp, hurra! Vad roligt det ska bli att inreda och ställa i ordning och få nytt och fräscht omkring sig. December blir det åka av förmodligen. Alla som hjälper till och flyttar får flyttöl. :)



Mer äckelpäckel!

Okej, det här är fortsättning på mitt hyvlade ben som saknar en väldigt väsentlig bit hud.
Idag på mitt jobb så råkade jag halka lite när jag skulle klättra ned för stegen. Hela plåtsteget far längs utsidan av mitt ben och skalar bort min fina skorpa med ett nice'igt lite ritsch... Blod överallt. På strumpan, rinnande längs med benet och det slutade inte, det bara rann och rann och rann. Såg ut som en smärre blodbad när jag väl lyckades halta mig in i personalrummet och plåstra om mig.
Tillbaka på ruta 1 alltså med mitt stackars lemlästade ben...

Ankstjärtskappan!

Måste ju visa min urfina höstkappa som jag lyckades införskaffa på Tradera för ett tag sen. Den ska jag ha när väl vankas bröllop i oktober (inte mitt eget tyvärr). Älskar den! Bästa köpet på länge (och dyraste...)     
 
 

Känsliga tittare varnas...

Jag vet att såna rubriker får folk att vilja titta, även om de är skitkvackliga men det som jag nu ska berätta är verkligen snuskigt. Jag kräktes nästan när jag insåg vad jag hade gjort. Håll i hatten, nu ska ni få höra och är ni känsliga så ha en papperskorg till hands.

(Jag har inget bättre för mig än att berätta äckliga saker i min blogg men det här är ju samtidigt det mest spännande som hänt mig på sista tiden)
Jag är ju alltså tjej och som sådan så ser jag det som min plikt att raka benen då och då. Sagt och gjort, satte mig i duschen och skulle skrapa bort allt ludd på benen med en sådan där liten, vass, jävla engångshyvel. "Schz", säger det och svider som eld nere vid min stackars ankel helt plötsligt. Jag har skurit mig förut och det gör ju så ont med allt vatten omkring och så så jag tänkte inte mer på det. Men det slutar liksom inte så jag virade en liten handduk kring min vad och skulle fortsätta mitt arbete. Då ser jag i den här vassa, jävla hyveln hur jag precis har hyvlat bort en stor skinnbit från mig själv. Vi snackar samma size som en nagel här, kanske inte tummen, men gott och väl pekfingret. *här var det kräksvarning på mig* Mitt skinn ska helst sitta kvar på kroppen, inte i någon liten, vass makapär som jag håller i handen. Nu har jag ett stort sår som läker där en del av mig satt för en vecka sen. Det tog gott och väl en dag innan jag slutade vätska och då är det oftast ett sign på att det här har gått lite djupare än vad det borde. Bläsch, bläsch, bläsch! Jag har osthyvlat mig själv på benet och nu måste jag leva med det för alltid. Jag kommer säkert få ett ärr oxå. Ett sådant där fint krigsminne som blir så tufft att berätta om.
"Vad har du gjort där?" *pekar på pekfingernagelstort ärr på ankeln*
"Jag har rakat bort mitt eget skinn."
Great story! Måste berättas för barnbarnen.

Apropå barn, nu är det bebisar överallt. Jättemycket folk i min ålder som är tjocka och bär omkring på en liten alien i sig. Sist nu en gammal arbetskamrat. Gamla klasskompisar hit och dit. Jag vill bara gå fram till dem, slå dem i ansiktet och säga åt dem att sluta stressa mig. :) Jag är inte gammal!!!

Jag har precis satt mig ned och börjat skriva på min tredje bok. Den kommer oxå bli jättebra, tror jag. Jag har inte fått nån recension från Mr Modernlärare än. Han sitter nog hemma och undrar vad han har hyst för freak i sin klass i ett år nu. Och undrar om det är för sent för att bli bankdirektör så man slipper umgås med dessa estetmiffon som skriver konstiga böcker och tror att dem kan nåt.

Oh, exiting news har jag ju oxå. Vi kanske, eventuellt, om vi kan sluta vela, ska skriva kontrakt på lägenhet nu i veckan. För en finfin femma. Perfekt att ha partyn i. Då ska bjuda alla mina snälla kompisar (inte de elaka) och så vi dansa dansmatta och äta hallon en hel natt. Vi kommer att flytta in i december i sådana fall. Om det nu skulle gå vägen.

Midsommar ska firas hemma i Stockholm med Dan. Är det fint väder ska vi grilla ute på klipporna och ha picnic. Är det dåligt väder sitter vi inne på golvet och grillar marsmallows över stearinljus.

Jobbar i övrigt. Skor till förbannelse men nu blir det nog ganska lugnt över sommaren. Jag vill inte låta materialistisk men jag längtar så mycket tills jag får pengar igen. Jag hatar att vara pank.

Var på bio igår och såg 'Änglar och Demoner'. Läste boken nu i veckan precis. Läs den! Bästa boken på väldigt länge. Kunde inte släppa den, hur spännande som helst (lite som min egen bok, måste jag nog säga...). Filmen var väl sådär men jag kan förstå att det är en svår bok att göra rättvisa. Ewan McGregor var iallafall väldigt bra i sin roll.
Läste även 'I en av annan del av Bromma' för några dagar sedan (av Martina Haag) och jag känner mig lite dum. Jag tror att det är meningen att de böckerna ska vara roliga men jag känner bara pinsamhet å karaktärerna vägnar när jag läser den. Det är inte roligt, det är ju bara tragiskt. En 40-åring som inte är nöjd med nåt, påpekar hela tiden att hon känner sig som en korv och bråkar med sin man hela tiden. Jag kanske har fel humor men det är verkligen inte roande för mig att läsa dem, jag mår faktiskt mest dåligt och det kryper lite under huden på mig av en okänd ångest då hon tjatar om sin korvkropp hela tiden.

Nu ska jag snart iväg på dagens höjdpunkt. En tre timmar lång föreläsning tillsammans med min kära far och bror. Det är tydligen väldigt viktigt för att man ska lära sig köra bil... *snark*

Tiden går fort när man har roligt...

(av Jessica Lindell den 9 juni 2009 kl 22:10)

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.


Tydligen så kom jag in på Iwansons kvällsskola (vad nu det innebär) i München och tydligen så ska vi köpa en lägenhet. Dan säger 'Ja' imorrn till mäklaren...

Allting händer så fort samtidigt som jag går här och harvar. Vädret är skit, jag svettas när jag ska cykla och jag har ännu inte haft tid att träffa någon av mina söta små vänner. Eller jo, Helena och jag var på cirkus förra veckan men vi höll på att frysa ihjäl då det i princip var nollgradigt.

Jag har inte ens tid att skriva blogg och jag har verkligen inte tid att fixa med bilder till den om jag nu skulle få för mig att skriva eftersom den här datorn är den segaste i världen.


Jag är rädd!!! Vad ska det bli av mig?  Jag önskar att jag var hemma i min säng och bara fick sova mig igenom sommaren och när jag vaknar så har allt ordnat sig.


Återkommer med ett längre och förhoppningsvist mer optimistiskt inlägg så snart jag hinner.


Videoblogg!

(av Jessica Lindell den 26 maj 2009 kl 22:55)

http://www.youtube.com/watch?v=iXszs-dfQuQ

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss.

Slutet är nära!!!

(av Jessica Lindell den 23 maj 2009 kl 22:09)

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...


Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på.

Wonderful person #1: Du är bäst på mycket, Jessica!


Wonderful person #2: Du är en kraft och en tillgång överallt, tänk om alla andra oxå kunde se det. även Du är så fin, Jessica.


Wonderful person #3: Det skulle vara synd att se dig försvinna ur den här branchen. Du har en kropp som klarar det, då ska du syssla med det. 


Plus att jag har fått oändligt mycket beröm för mitt skrivande, kreativitet och teater och gud vet vad... Jag ska fan se till att vara dålig lite oftare så folk säger snälla saker till en... :)

Presenter kan oxå hjälpa mig att ta mig ur det här med värdigheten i behåll. Bara ett tips...

 

Vi har haft sista baletten, sista jazzen, sista moderna. Allt är över. Det finns inget kvar. Det enda vi kan göra är att lämna Lejonklippan... Eller... nej! Det var ju på låtsas.

Sista moderna... Ja, vad ska man säga... :) Brask överraskar ännu en gång. Han svepte in en halvtimme innan lektionen och frågar om vi har nåt efter den lektionen. Då vi frågar varför så blir han skitsur och ryter 'Skit i det, ni!', dänger ett papper i bordet, drar därifrån och tuffar iväg på sin scooter. Lite stukade och chockade öppnar vi då detta papper och får läsa detta:


Kulturama Egon!!!

På bästa Ego-manér drog Mikael just iväg på sin scooter framför näsan på er, nu är frågan vart han tog vägen.


Antingen till en vän *som bor där och där*

Eller

Så flydde han *dit och dit*


För att läsa gåtan så har ni här två telefonnummer, den ena av dessa personer ljuger alltid, den andra talar alltid sanning, ni kan ställa endast en fråga till endast en av dem... Var är jag? Kom hit så lagar jag mat!!!


Tack vare min eminenta förmåga att lösa svåra gåtor (ringde pappa men vi är släkt så jag kan ta åt mig lite av äran iallafall) så hittade vi vår kära modernlärare som var i full fart med att laga mat. Men inte nog med det. Vin och öl fanns att tillgå och även en väldigt fin idolbild på ovannämnde tillsammans med en dikt han påtat ihop efter föreställningarna.

Jessica...

Klassens egen lilla persika

Vill ge sken av butter och sceniskt sur

Men du lurar ingen, vilken jävla tur!


Har ni någonsin hört något finare? :) Av någon anledning hade jag gått med på att låta honom läsa min bok oxå. Nu kommer jag aldrig våga träffa honom igen.


I helgen hade vi myshelg hemma hos Emelie. Linnéa, Kjersti, Caroline, Emelie, Malin och jag. Vi tog massa fina kort i trädgården, grillade, dansade dansmatta och softade i allmänhet. Dagen efter inhandlade vi fem röda t-shirts.


På måndag börjar Dan sitt nya jobb oxå. Hurra för honom!


Känns som att det händer massvis med saker. Bra i allmänhet, dåliga för mig... Vi tittar på lägenheter, Dan har fått ett jobb, avslutningar hit och dit, grillhelger, planeringar m.m. men mitt liv goes down the rännsten... Nejvars, men jag känner mig sugig i allmänhet fortfarande. Fast det kanske är bra i sig för då försöker folk övertyga en om motsatsen (om man har tur).


Jag lovar att vara roligare i nästa inlägg. Det här blev ett typiskt 'Jag är en nyutexaminerad student i nåt tråkigt kontorsaktigt ämne och så här spännande är mitt liv'-inlägg med viktiga punkter som 'Jag och mina vänner hade en spännande shoppingtur' och 'Min pojkvän bjöd mig på frukost på sängen - Åh, vad jag är lycklig'. Titta! Även här, i den förbannade bloggjäveln, har jag blivit helt medelmåttig!


Jag måste sluta vara så kass!

(av Jessica Lindell den 14 maj 2009 kl 19:38)

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött."

"Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.


Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energilös och känslokall. Nåt måste det ju vara! Eller så har jag begåvats med en helt talanglös kropp...


Sluta tänka såna där ädla, överlägsna tankar om att jag borde se framåt och inte gräva ned mig! Hade ni kickats från danshögskolan hade ni oxå surat arslet av er! Och jag kickades innan jag ens hunnit sätta min fot på stället i princip. Jag suger fan apa! Och det är inte en sådan där söt, liten apa med stora ögon som äter nötter mitt i natten, jag menar sådana där stora, fula apor med rynkiga ansikten.


Jag känner så här: Jag har begåvats med någon form av talang för dans, teater, skriva och måla men jag är lite sådär halvkass på allt. Jag är inte dålig men jag är inte äckligt bra heller. Sådana människor brukar hamna bakom ett skrivbord på socialstyrelsen där de sitter, bittra och förgrämda, och vägrar ge pengar till ensamstående mammor som får stryk av sina sambos... Det är där danshögskolan vill ha mig!

Jag kanske inte alltid kommer att känna så här men just nu gör jag det och inte ens en halv bytta Half Baked kan ändra på det.


Jag vill inte ha ledsna telefonsamtal eller förfrågningar om vad jag ska göra nu... Jag ska sura, titta på Lost och då jag känner för det ska jag försöka se över mitt liv. Det är dock inte idag! Och inte närmaste månaderna heller. Jag har nåt att göra i sommar. Sen får vi se. Kanske fetta till sig i soffan genom att leva på ännu mera tröstätarglass eller så tar jag mig tillbaka och gör nåt bra. Jag kanske blir superkänd på min bok, jag kanske blir värsta performanceartisten eller så sitter jag där på socialkontoret en vacker dag och inser att den där dumma kossan som sitter framför mig med en snorig unge och en fet fläskläpp inte förtjänar ett enda öre...


Jag fick inte ens komma till andra provet. Jag var bland den dåliga halvan. De hatar mig! Lika bra, jag hatar dem oxå! 

Tur att jag har snälla lärare som kramar mig och säger fina saker så jag blir lite glad.


Nu vet ni! Ring inte och tyck synd om mig, det gör jag så bra själv. Jag kommer bara börja gråta och känna mig ännu sugigare! Om en månad kanske vi kan ta det här.


Livförsäkring!

(av Jessica Lindell den 12 maj 2009 kl 19:42)

Danshögskolan idag! Nej, jag tänker inte ringa och berätta hur det gick till alla som vill veta. Jag kommer kanske ringa ifall jag kommer vidare till nästa prov. Jag kommer med all säkerhet att ringa ifall jag kommer in men det lär väl bli i mitten av juli typ. Och det är väl en chans på 540.

Hade en lektion i jazz på förmiddagen och jag har ingen aning om vad jag nu ska vänta mig. Jag fastnade i en negativ spiral och när jag kom hem var jag så slut att jag inte orkade annat än att lägga mig på sängen och tycka synd om mig själv.

Imorrn får vi reda på hur det gick. Jag vill inte kolla. De där evighetslånga sekundrarna som sniglar sig fram då man panikslaget läser igenom listan i jakt på sitt eget nummer... Det är det värsta med hela intagningen. Och vågen av kall skräck då man inser at det inte gick vägen. Då är det fan nära att man börjar knyta snaran. Åtminstone de fem följande minutrarna innan blodet återvänder till hjärnan och du kan börja tänka någorlunda klart igen.

Jag har försäkrat mig om att det inte ska hända imorrn. Jag inhandlade en livboj på vägen hem. Går jag vidare så blir det fira, är det tack och adjö så ska jag trycka i mig hela och sedan ligga och ulka tills jag somnar, fortfarande iklädd fula mjukisbyxor, tvättbjörnsögd av runnen mascara och glasskladdig i håret. Tada....


Litet tidsfördriv!

(av Jessica Lindell den 5 maj 2009 kl 18:44)

1. Ta fram din mobil

2. Gå till Inkorgen

3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms'et.

    Fråga 1: Första meningen i första sms'et.

    Fråga 2: Första meningen i andra sms'et o.s.v.


Dagens!


1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?

Jag har fått jobb!


2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?

Absolut!


3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?

Ah typiskt, då är ju inte jag hemma!


4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?

Ja, då gör vi det.


5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?

Skulle vi äta ute imorrn?


6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?

Okej, ha så kul.


7. Vad vill du höra mest av allt?

Åhhh, va härligt!


8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?

Men du, vad härligt det låter


9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?

Jag blir lite sen.



Skriv gärna era bästa i gästboken! Puss


Fine! Om min helg har vart så jädra spännande så får jag väl berätta om den!

(av Jessica Lindell den 4 maj 2009 kl 21:16)

Vi var och kollade på två lägenheter. En 3:a på Lilla Essingen och en 4:a (etagelägenhet) på Stora Essingen. Dan blev kär i den stora men jag gillade den lilla bättre. Superfin balkong med mycket plats och ny och fräsch. Jag har en förmåga att kunna lukta mig till gamla byggen och ryggar lite på ren instinkt då. Sissela var med som en domedagstomte och gnällde värre än en gammal vindsdörr. Den flickan hanterar inte förändring bra... Jag skulle byta ut en trasig taklampa i hallen och hon blev rent förstörd då vi skulle kasta den gamla. Allt ska vara som det är, ändrar man på något litet alls så är det katatstrof. Jag vill inte vara med och berätta den dagen då vi kanske flyttar. Det får Dan göra. Nåt ska jag väl ha för att jag inte blandade in mina gener i den kompotten...

I vilket fall som helst så hamnade vi i flytt-feber och började göra listor på allt vi ville och behövde ha i en lägenhet.


Jag har författat i flera dagar nu. Mitt stora humorepos. Jag är ett konstnärligt geni. 2000-talets Hasse och Tage i en enda person. (Det roliga är att jag knappt vet vilka Hasse och Tage är, jag vet bara att det är bra namn att använda i sammanhanget).


Fortfarande i lite vardagspsykos efter mysiga resan. Jag gillar inte tråkig vardag men ännu mindre gillar jag när den snart ska vändas upp och ned på... Intagning nästa vecka... och jag har ont i knät sedan flera veckor tillbaka. This is not good! Ska till husläkarn imorrn för att få höra det ack så hjälpsamma "Ät alvedon och dansa inte så mycket!" Lätt för dem att säga, de är husläkare, de vill inte bli dansare och behöver således inte försöka ta sig in på nån jävla skola som ändå bara ratar en...


Ska förmodligen till Lkpg en snabbis i helgen för att kolla när Linda uppträder. Efter det headar jag tillbaka hit för att kolla mer lägenheter och på tisdag så smäller det alltså... Wish me luck...


Så här spännande är alltså mitt liv...

Mitt liv är fullt av:

* Bitterhet

* Ångest

* Gnälliga domedagstomtar

* Sjuka samboar

* Stress

* Framtidsfruktan

* Intensiv knäsmärta


Det är däremot tomt på:

* Nougatägg (åt upp det enda och sista idag)

* Pengar

* Chinchillor

* Tro på husläkare


Hemma igen (inga symptom på svinpest - bara en lätt musikalabstinens)!

(av Jessica Lindell den 29 april 2009 kl 22:01)

Torsdag
- Framme i London. Solnedgång, ljumma vindar, stor klocka som plingar i fjärran och en tågresa som skumpar sig fram genom ett lummigt landskap där ett Ikea dyker upp då och då. Vi inser strax att ifall vi försöker vara stora och duktiga och själva söka reda på vårt hotell (som ska ligga inom en radie av typ 5 meter) så kommer vi sluta som lemlästade, oidentifierbara råttbufféer i någon sunkig gammal gränd så vi softar och tar en taxi. Londontaximuppen kör på fel sida av gatan (liksom alla andra i det där lustiga landet) men vi kommer safe till hotellet och lallar sedan iväg för att äta lite spännande, engelsk mat. Det fick bli Shish-restaurang i närheten där vi firade vår framkomst med granatäppledrink och halloumispett. Somnade sött och samlade kraft för de verkliga äventyren.

Fredag - Ut på stan efter en nyttig (och rätt tråkig) kontinental frukost på hotellet (vart tog äggröran och den flottiga baconen vägen? Som om hela världen har kommit överens om att Cocopops är den officiella världsfrukosten). Åkte in till Leicester Square för att införskaffa så många musikalbiljetter som möjligt. Dock blev det lite bökigt eftersom engelsmän inte vill sjunga och dansa på söndagar så det vi fick fatt på var lördagsbiljetter till Wicked och måndagsbiljetter till Hairspray. Drev omkring i ett hundratal souvenirbutiker och åt en hälsosam lunch på KFC bestående av friterade småkycklingar. (Phillippe hade sedan mardrömmar den natten). Hittade världens bästa butik! Nämligen Dress Cirkle. Helt inriktad på show och musikal. Och det första jag ser när jag kliver in är Rent - Filmed Live on Stage, ny rykande Rent-variant (för 22£... hrm...) Woohoo!!! Så jag gick därifrån med den och med Oliver som jag har hört ska vara väldigt bra oxå.

Spenderade kvällen på Zoo Bar där vi plöjde oss igenom hela drinklistan och blev trakasserade av toalettnegrer... Jag kan ta min egen servett, tack. Jag betalar inte 15 spänn för att någon ska ge den till mig så fort jag tvättat händerna hela kvällen...

Lördag - Gick på dagsföreställningen av Wicked och blev glatt överraskad. Superbra musikal! Grät t.o.m lite slutet för allt var så tragiskt ett tag. Efter det åkte vi till British Museum (jag hade lovat Dan det som födelsedagspresent) men det var lite halvstängt så vi åkte vidare till Hyde Park och den stora ekorrekollonin istället. Grå ekorrar skuttade runt våra fötter medan vi tog en romantisk promenad och försökte övertyga Phillippe om att de inte var lika påflugna som Benjamin.

Söndag - Zoo på förmiddagen. Supersöta uttrar charmade sig rakt in i våra hjärtan genom att ligga på rygg och leka med små stenar och plira med sina små ögon. Vi åt en klassiskt fish'n'chips-lunch tills fisken stod oss upp i halsen och det rann flott om hela händerna. Ändå ångrade jag mig inte en sekund. Vi tittar på massvis med apor och snuskiga små reptiler tills vi beslutade oss för eftermiddagsaktiviteten som blev Madame Tussaud's. Flirtade med Johnny Depp tills ögonen gick i kors, dinerade med George Clooney och konspirerade med Hitler.

Måndag - Började dagen med klassisk english breakfast (Finally!). Korv, toast, ägg, tomater och bacon - Namnam! That's my kind of frukost! Vandrade vidare till London Dungeons där vi fick uppleva alla möjliga hemska saker som någonsin drabbat staden. Det var Jack the Ripper, Sweeney Todd, bränder, pest, tortyr och i slutet så blev vi t.o.m hängda! Fritt fall med en snara framför ansiktet... Kittlade lite i magen då sätet försvann under en för ett ögonblick. Massa roliga effekter, strob (Maggie hade gillat det) och klassiskt skrämseltaktik hela vägen men det gick hem. Min favvoaktivitet på hela resan, tror jag nästan. Efter det blev det British Museum på riktigt och Dan fick sina gamla stenbitar. Jag gick tyst och stilla bakom medan jag försökte att inte somna. Vad gör man inte för sin underbare men ack så historiefixerade pojkvän? :) En snabb kik in på Dress Cirkle igen (kom ut med Singin' in the Rain, Trollkarlen från Oz och Jerry Springer - The Opera... Ooops...) Middag på italiensk restaurang efter det och så avslutade vi kvällen med en Hairspray-föreställning. Jättebra men min variant på Nicest Kids in Town var fan snäppet vassare. :)

Tisdag - Åk engelsk frukost ute på stan innan vi åkte till flygplatsen och spenderade i princip hela dagen med att vänta och vänta och vänta lite till. Shoppade lite hårprydnader och åt italienskt igen. Kom hem (ännu inte smittade av svinpesten) och återgick till vardagen. Jag vill vara ute i stora världen mer ju!!!


Okej, jag ljög! Vi sög snigelhjärnbark!

(av Jessica Lindell den 22 april 2009 kl 20:56)

Jag kan inte undanhålla sanningen längre. Vi sög apa! Hela föreställningen! Vi var så kassa att vi var tvugna att gå bakom scenen och kräkas i vämjelse över vår egen svaga insats. Vi hade inte tränat något, vi var helt enkelt för lata för att repa på koreografierna och vi gick ut på scenen med mottot att 'Går det så går det'. Det gick dessvärre inte utan hela publiken, varenda jävla kotte, märkte hur lite arbete vi hade lagt ned på detta och de genomskådade oss så fort vi tog vår första triplet.


Nicest kids in town - Vi var så otrevliga att folk vände sig bort i sina stolar. Ingen energi och inga känslor. Vi hade tänkt se glada ut men vi sket i det för vi orkade inte. Otrevligare ungdomar fanns inte att hitta i hela världen den där helgen.

Pussycat - Fy fan! Lika sexiga som 2 månaders gamla roadkills. Vi stapplade omkring i skor vi inte ens visste om de var våra, så lite hade vi repat detta nummer. Vi knäppte i otakt, visade så lite känslor som möjligt och gick in för att inte ha någon energi alls. Vi satt på stolarna halva låten för vi var för slöa för att orka stå längre.

Baletten - Påbylsade som pingviner med lunginflammation. Ingen balans, ingen takt och ingen känsla för fem öre. Håkan hade lika gärna kunnat spela kula, det hade inte gjort oss någon skillnad för vi struntade i hur det såg ut. Ett piano mer eller mindre spelar fan ingen roll. Energinivån låg på noll och vi var nöjda med det. Orka liksom...

They took my job - "Ned med kroppen, låg tyngdpunkt, skarpa attacker!" Herregud, Maggie, det är ju inte så att vi jobbar på Operan. Chill! Vi orkade inte ens borsta håret i det här numret. Svettiga  kavajer och lite lama försök att ta oss igenom eländet var det vi presterade. Noll energi, noll känslor.

World's greatest - Ha! Snarare the World's laziest. Jeans och vit t-shirt... Uppklätt värre... Vi lade oss på golvet mitt i låten för fatta hur jobbigt det är att stå där hela tiden. Bättre att slappa lite medans man kan. Känslor orkade vi inte heller ta fram så vi gjorde pliktskyldigt detta nummer och önskade helst av allt att vi skulle få gå av scenen så fort som möjligt.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Om vi hade ansträngt oss bara yttepyttelite, vill säga. Men icke. Varför ska vi anstränga oss? Jag vill ha allt serverat på ett silverfat och det är jag säker på att mina fellow klasskamrater oxå vill. Inte orkar vi jobba, inte. Vi sög snigelhjärnbark och skämde ut både oss själva och hela Kulturama. Nej, förresten, hela Stockholm... Äh, fan, jag kan t.o.m påstå att vi skämde ut hela världen, så illa såg det ut.

Ego - Vi dansade fult och utan känsla. Vårt hår var inte slickat nog för det var för jobbigt att fixa och vi flackade ständigt med blicken medan vi tänkte på allt annat än oss själva. Dessutom stal vi från publiken, som de lata, små korpar vi är.

I en annan del av Kulturama - Som om dansare skulle kunna vara roliga? De stackare som var dumma nog att stanna så långt som till det här numret önskade väl att de haft pistol eller åtminstone en rostig hammare att klappa sig själva i huvudet med. Vi var så pinsamma och tråkiga att vi själva höll på att somna på scenen. Lila peruker är känsliga saker, sådant skojar man inte om.

Money - Helt utan både takt, känsla och enegi. Den sugigaste finalnumret i Kulturamas historia, kanske t.o.m i hela dansvärlden. Hade vi inte varit så lata hade vi lagt oss vid rökmaskinen och begått kollektivt självmord över hur dåliga vi var men vi hade inte ens vett att skämmas. För jobbigt...


Nu har jag kanske överdrivit en smula men detta är ungefär det vi fick höra i måndags av en av våra lärare. Vi var lata, kassa, bortskämda ungar som inte ansträngde oss tillräckligt för att lära oss en dans vi inte behärskar stilmässigt (de flesta av oss), vars intro vi fick lära oss sista lektionen innan repveckan, vars placeringar var i stil med burhönsytor och vars peptalk under ljusrepet löd "Det är katastrof. Gör ni det här på föreställningen är det jag som får skämmas." Mmm, tackar ödmjukast för den hjälpsamma kommentaren. Inte konstigt att alla såg ut som arga bin i den dansen sista föreställningen då Mr Ni-är-Katastrof själv satt i publiken med sin eminenta jury. Hela första akten var i hans tycka helt utan energi eller känsla och andra akten var inte värd att se för vi hade gjort honom så arg genom att dansa hans koreografi uruselt så han knallade helt sonika därifrån.

Man blir så där mysigt varm inuti när man hör sådant...


Jag får semesterpengar den här månaden! Jippi! Jag är rik. Bra då det vankas LONDON IMORGON!!! Woohaa!!! Fish and chips till alla. Om jag orkar, jag är ganska lat... Och bara om den kommer på silverfat!


Det här inlägget skulle jag väldigt gärna vilja ha reflektioner på... :) Något i stil med "Katastrof!" kanske!?


Un:titled-eran är nu slut!

(av Jessica Lindell den 20 april 2009 kl 20:06)

Hell yeah!!! Det här gick ju finfint! Fast nu är det slut. Buäh!!! Det var ju så roligt!!! Stressigt och svettigt - jovars, men fruktansvärt roligt. Bästa hittills!

Föreställningarna blev bara bättre och bättre för varje gång vi körde (åtminstone min insats) och vi ägde allt på lördagkvällen.

Nicest kids in town - Det fanns fan inga trevligare ungdomar än vi i hela Stockholm under de där timmarna. Intravenöst druvsocker rakt in i armen, håret i en tofs som för tankarna till palmer och IQ som kokosnötter smilade vi oss fram tills mungiporna möttes i nacken. Söta som sockervadd gjorde vi ett formidabelt öppningsnummer och gav publiken vad de tålde redan från början.

Pussycat - Mjau! Heta som röd chili ingnott i ögat. Nätstrumpbyxorna satt som gjutna och stövlarna klapprade eggande mot golvet. Männen visste inte vart de skulle titta och kvinnorna höll för deras ögon i rena förskräckelsen. Kulturamas hetaste flicksnärtor.

Baletten - Vackra som få och med åttio lager på fötterna dansade vi tills publiken fick tårar i ögonen. Klassiskt svart och sedan dessa tunna sjalar svajandes på höfterna - en given succé. Svanarna i den där jävla sjön har fått hård konkurans.

They took my job - Vi sviker inte vår Maggie. Knäna släpade ta mig fan i golvet för att tillfredsställa hennes önskan om låg tyngdpunkt och vi satte det. Kors och tvärs genom rök och strob for vi som ilskna uttrar. Håret på ända och kavajerna så där sexigt fuktiga av gammal svett. Glimmande linnen och fulla av den där joy'n som de hävdade hade tagits ifrån oss i låten.

World's greatest - Somriga som smultron i vita linnen och käcka jeans gjorde vi Kjersti stolt (hoppas jag iallafall). Vi var mountains och lions in the djungle och eagles flying high och gud vet allt men mest av allt var vi the world's greatest just då.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Vårt paradnummer, utan tvekan. Snusmärken på byxorna som var alldeles för stora och en yta stor som ett A4-papper att röra sig på dansade vi skiten ur hela lokalen. Inte ett öga var torrt och det var nästan svårt att urskilja applåderna ur alla framvrålade 'Dacapo'n som regnade över oss innan pausen.

Ego - Ingenting existerade utom vårt JAG. Publiken vred sig desperat under våra piercande blickar och den fläskrosa sackosäcken ven över golvet. Fransk skönsång och halvnakna rumpor är aldrig fel. Klasspappa Brask behövde inte skämmas.

I en annan del av Kulturama - Jojo, nog roade vi allt litegrann åtminstone. Dansarfördomar är alltid roligt att dela med sig av. Jag är stolt över min crew, de gjorde alla ett strålande jobb och publiken verkade gilla oss oxå. Dansare kan oxå agera!

Money - Ceriserosa overall (samhället tvingade mig) och utan betalt ställde vi oss i finalen och klappade tills händerna blödde. Samhällssatir då den är som vassast. Vi avslutade föreställningen i triumf!


För att inte tala om alla dessa fantastiska pausnummer. Jag hade en kille som kom fram till mig efter sista föreställningen, tog mig i hand och tackade mig för att jag var så bitter genom hela showen.

"Vem är du? Jag har aldrig sett dig förut i hela mitt liv", sa jag då och bad honom ilsket att gå därifrån. Nejvars, men det hade onekligen varit roligt. Det är väldigt kul iallafall att främmande folk säger såna trevliga saker. Då blir man glad. Jag blev även överhopad med blommor och choklad. Tusen varma kramar till mamma, pappa, Linda, Lisa, Helena, Kim, Cia, Linnea, Felicia, Britt, Dan, Sissela, Mattias, Anita, Henrik och Elin för att de kom och kollade. Det gjorde massiv skillnad i framträdandena! (Jag fick t.o.m ett blogginlägg dedikerat till mig :) http://helenaaaas.blogspot.com/2009/04/en-stjana.html )

Ett kort konstaterande är alltså att vi var helt oslagbara och på topp. (Kan komma en rapport senare i veckan om The Incident men idag ska det var ett positivt inlägg som inte nämner hur usla vi egentligen är eller vår silverfatsfetish.)


Check out my new shoes - Perfect for romantic walks in London om ungefär ETT PAR DAGAR!!!


Special Sneak Preview!

(av Jessica Lindell den 15 april 2009 kl 21:48)

Detta är vad ni kan komma att få se på fredag eller lördag! Absolut Missa-Inte-varning på det här alltså!!! Kom och kolla för sjuttsingen!

Shoopidoo-shoopshoopidoo!

(av Jessica Lindell den 14 april 2009 kl 22:57)

En äkta sjöponnyhälsning till er så här lagom till våren! Det är sol ute (ganska ofta iallafall) och det är sjöponnysäsong! Ni vet de där som har knollrig svans, badring och rosett i håret.


Mitt påsklov tog slut. Faktiskt nästan innan det hann börja. Det jag hann med var att börja slappna av så pass att jag kände mig sömnig konstant och nu ska jag försöka sluta vara det igen lite fort. Går sådär...

Jaha, snart smäller det. Det känns faktiskt lite fel... Föreställning bara sådär hux flux... Jaja, det går väl det med. Innan man vet ordet av så har man dansat igenom de där 4 föreställningar och en ny livsera ska ta sin början... *vemodig suck*

Jag hade iallafall ett relativt bra påsklov. Jag var på Cosmonova med Emelie, Carro och Alex. Vi satt inklämda bland en massa skrajsna små skolbarn och lärde oss om sjömonster med ett par 3D-glasögon käckt fastklämda på näsan. Efter det hittade vi en homosexuell zebra som vi tog kort tillsammans med.

Efter det åkte jag till Linköping med Dan. Åt godis tills magen stod i fyra hörn och grattade min kusin som nyss fyllde 21 med en mängd olika fingerdockor. Hela djurriket. Alla blev glada och fann snart sin favorit. Jag gillade bläckfisken. Vi hann även med en kombinerad Burger-King/Bosses glassbar-date med Lisa innan vi återvände till stora staden.


Jag är ensam igen. Dan är i en ännu större stad för tillfället, nämligen läskiga New York. Jag har ägnat kvällen åt att titta på fransk film om cross-dressing och försökt bestämma mig för ifall jag ska öppna min chipspåse eller inte.

Nu är det nog dock dags att sova. Ljusrep imorgon och med tanke på den energinivå vi haft idag så kan det nog behövas en god natts sömn.


Oh, förresten. Igår begick vi ett av våra största misstag i vårt gemensamma liv, Dan och jag. Vi korsade en linje som borde förblivit okorsad, vi snuddade vi ett tabubelagt område vi medvetet undvikit under lång tid och sögs genast in i malströmmen, så som vi visste att vi skulle göra...

Vi började titta om på Lost... 5 avsnitt på en kväll... Det var som en drog. Men nu finns det ingen återvändo. Vi måste fortsätta leta efter alla dessa ledtrådar vi vet med oss att vi måste ha missat. Vi ska lösa gåtan om det är så är det sista vi gör... Om ni hör ifrån mig igen så vet ni var jag befinner mig. I tv-soffan med fyrkantiga ögon, rabblandes 4-8-15-16-23-42 om och om igen.


Förresten, allvarligt! Vad är detta för skyltdockor jag fann inne i stan? Nog för att det är tights de ska visa men nån måtta får det väl ändå vara. Jag blev rent förnärmad då jag såg dem och jag tål en hel del.


Litet musiktest!

(av Jessica Lindell den 9 april 2009 kl 20:43)

1. Sätt din musikspelare på random/blanda. 

2. Tryck framåt för varje fråga. 

3. Använd låttitel som svar även om det blir helt obegripligt.


Så här blev min idag. :) Berätta era bästa sen!!!



Will it be ok? Popular

How are you feeling today? Born to hand jive

How do your friends see you? Special

Will you get married? Stannar här

What is your best friend's theme song? Potifar

What is the story of your life? Santa Evita

What was high school like? Dancing is not a crime

How can you get ahead in life? Voice mail #1

What is the best thing about your friends? What a piece of work is man

What is tonight going to be like? Världens sämsta pojkvän

What is in store for the remainder of this weekend? Don't tell me

What song describes you? Putting a Jihad on you

To describe your grandparents? Eva's final broadcast

How is your life going? There's nothing like a show on Broadway

What song will they play at your funeral? Bröderna kommer till Egypten/Buga, buga

How does the world see you? Without you

Will you have a happy life? Be my baby

What do your friends really think of you? Halvtimme I himmelen

Do people secretly lust after you? Lullaby

How can I make myself happy? Poor, poor Joseph

What should you do with your life? You'll see

Will you ever have children? Din dröm ger dig allt


Påsklov - Finally!!!

(av Jessica Lindell den 7 april 2009 kl 20:27)

Äntligen påsklov. Officiellt sett så startade påsklovet redan i lördags men då var jag och Emelie och kulturdagade oss i nån skum Sickla-skola. Vi körde järnet för fyra pers i publiken som förbarmade sig över oss och vi fucking ägde Hairspray! Vi var så korkade och glada att mungiporna fan möttes i nacken på oss då vi showade loss. Jaja, det var kul iallafall. En försmak på vad som kommer om en och en halv vecka då Un:titled har premiär. Uppslutningen verkar bli diger, tycker jag. Dan med sin mamma och Sissela. Kanske Kim med familj. Mamma, pappa. Anita med eventuella följeslagare. Kanske kusin Mattias (som var superdupersnuttig och fixade min Moulin Rouge-mix så den nu slutar med ett redigt schlager-kadosch), gamla klasskompisar, förmodligen Helena för första gången, Lisa offkårs och så löst folk man känner lagom ytligt.

Vi har repat måndag, tisdag fast det så tydligt sades att 'inte ska vi oroa oss för föreställningarna, vi ska vila upp oss och samla nya krafter'. HA! De visste hela tiden att vi inte skulle kunna släppa det. Vi har tragglat och dansat på pin kiv i två dagar nu plus att vi har duttat silverglitter på 72000 linnen. Det var iofs mest Emelie som duttade. Jag gjorde schablonerna och målade petnoga mitt eget linne. Det blev superfint. Med måne och stjärnor och komet hit och dit. Ett riktigt konstverk. Sen firade Linnéa och jag med sushi och då klockan väl var slagen och man fick åka hem lallade jag ut i Fredhäll på en eftermiddagspromenad. Jag mötte en anka och då visste jag att dagen inte kunde bli mycket bättre så jag gick hem igen.

Tisdagsmorgonen ägnade jag åt att komma för tidigt till skolan så då blev det en solig morgonpromenad där med, fast nu i Hammarby Sjöstad. Jag inhandlade en gedigen frukost i form av vitlöksbaguett, Babybel-ostar och en chokladboll. Sedan satt jag lugnt och mumsade mysig frukost vid vattnet tills Caroline kom och hittade mig. Efter det dansade vi igen tills fötterna blödde. Väl hemma övertalade jag de två ökenråttorna jag bor med att gå ut på ännu en promenad för att inhandla glass. Sagt och gjort. Jag, Dan och Sissela myste utomhus med hamburgare och efterrätt. Kameran kom med och tog fina foton. Sissela fick dock väldigt mycket sol i ögonen... :)

Imorrn bär det av till Cosmonova och otäcka sjömonster i 3D. Sedan lunch, shopping och påsklovslugn. På fredag åker sedan jag och Dan till Linköping för att fira påsk och återvänder till stora staden igen på söndagen. Godis, fjädrar och kokta ägg i mängder. Kan det bli bättre?


Jag såg Spårlöst igår. Nog för att programgidén är bra och genomtänkt men detta jävla 'Vet du... din mamma kan ha gått på den här gatan', 'Vet du... din mamma kan ha stått vid den här statyn', 'Vet du... din mamma kan ha tagit i den här bananen.' är ju fruktansvärt enerverande. Och så allt detta snyft, snyft.

Vet du... din mamma kan ha slickat på den där kamelen där borta... Snyft, snyft...

Suck, suck, snarare!


Dreams are coming true...

(av Jessica Lindell den 31 mars 2009 kl 22:43)

Minns ni detta? Ifrån januari i år?


Detta vill jag ska hända 2009:

* Göra en superbra koreografi som alla kommer berömma mig för

* Gå på bröllop (mitt eget eller nån annans kvittar)

* Få McDonaldsfrukost på sängen minst 1 gång (Bacon/Egg McMuffin... Mmmm...)


Well, someone likes me. Förmodligen inte Gud, men någon! Jag har fått McDonaldsfrukost på sängen (2 McMuffin t.o.m - Inte illa!!!) en gång hittills. Jag har två koreografier till föreställningen. Visserligen har jag inte fått översvallande beröm än men det kanske kommer.

Bästa av allt är dock att jag ska på bröllop!!! Fett med bröllop!!! *dansar happy-dans* Jag har inte varit på bröllop sedan jag var typ 5 år. Då var jag visserligen brudnäbb men mitt hår var i princip större än min kropp. Nu är det Jessica - bröllopsgästen med stil som gäller. Om det inte blir tema Astrid Lindgren eller nåt sånt... Försök behålla värdigheten medan du struttar omkring och sörplar champagne, utklädd till vildvittra. Eller petar upp ärtor i näsan vid middagsbordet och hoppas folk fattar att du går in för rollen som Madickens korkade lillasyster...

Nu väntar jag bara på den där förbannade enhörningen! Tills vidare får jag nöja mig med en kyckling som Emelie och jag ska adoptera senare i veckan ifrån den mysiga leksaksaffären vid Kulturama. Den piper olyckligt och är alldeles fluffig och bedårande. Jag har länge tänkt att Benjamin behöver lära sig ansvar oxå så han kan gott få en liten son eller dotter att ta hand om.


Jag har shoppat igen och nu blev det riktigt illa. Handlade smink på Make Up Store i veckan då Dan var på Malta och inte kunde vakta mig längre. Behövde foundation till föreställningen, tänkte jag. Men sedan bar det ju av till Gina Tricot oxå och jag handlade en body och en körsbärströja där som var jättefin. Och veckan innan handlade jag en fin klänning som kanske ska användas till Hairspray och alldeles nyss beställde jag en svart jumspsuit på nätet för jag har fastnat i en tankeloop om att jag måste äga en sådan.

Ajabaja, Jessica... 


Jag har sträckt mig något så in i helvete! Imorse på moderna roade sig läraren med att rulla på min rygg hit och dit, om och om och om igen men det var först då jag skulle lägga upp folk raklånga på min rygg som det högg till i knät och nu (efter en hel dags dansande... Smart!) så kan jag inte sträcka ut mitt ben. Jag lallar omkring som en halt hare i lägenheten och tycker synd om mig själv.

Dock var lyft och rulla-klassen jättekul och jag ser fram emot att göra det igen.


Dan är hemma igen. Yippi!!!


Kostlära om kolasås och annat matnyttigt!

(av Jessica Lindell den 28 mars 2009 kl 20:23)

Vi hade kostlära i tisdags och fick då lära oss massor om vad människor som inte tränar ska äta. Jag lärde mig att tonfisk är mycket godare i olja och att det inte finns några belägg för att man dör om man tränar en timme utan vatten. Nu är ju jag inte någon vanlig människa dock utan jag tränar konstant varje dag i princip vilken innebär att jag behöver mer mat. Sagt och gjort. Jag vandrade iväg till Sandy's ett par dagar senare för att fylla min matkvot. Jag inte bara åt massa pasta med kyckling och curry, jag fick även en liten söt chipspåse till det plus att de lyckades lura på mig en redig bit brownie med kolasås. Matkvot fylld. Bara att fortsätta dansa med gott samvete. :)

Förmodligen ser mina ådror ut som de där milkshakerören i reklamen men det man inte ser, det lider man inte av förrän man dör. Eller nåt... Hmmm, jag får fila på den teorin...

Idag svullade jag ännu mer tillsammans med Emelie som kom och åt våfflor hos mig. Dan är på Malta i fem dagar så jag behöver någon som håller koll på mig och håller mig i handen när det är mörkt. Jag köpte chokladglass, hallonsylt och grädde och efter det dansade vi bort våffelkalorierna på dansmattan. :)


Nu har vi pengar igen. Jag gillar att få pengar. Fast inte att låta dem ligga och skrota så jag köpte lite smycken. :) Örhängen och fint halsband som jag kanske kan ha på sittningen nästa fredag. Vi ska käka trerätters på Kulturama och ha på oss fina skor.

Apropå pengar så fick jag min deklaration i veckan. TJOHO, säger jag bara. Här är nån som åker till Bahamas och festar loss. Och det är innan jag har dragit av för att jag jobbade i Lkpg i somras. Efter det kanske jag tar en tripp till Paris och dricker champagne med Europas alla kungahus. Money, money, money... MONEY (i en alldeles utsökt mellanstämma)!

Var dessutom tvungen att visa mina nya kylskåpsmagneter. De är små dansare, precis som jag. De tycker säkert oxå om kolasås, precis som jag!


Hade premiär igår på Girl Interrupted (och avslut). Vi körde två föreställningar på en kvart var. Jag gjorde ett fint solo och fick blommor av mina snälla klasskompisar som fotade och filmade för allt vad de var värda. Dock lades det ett skånskt lock på den fina stämningen då någon förolämpade mitt team med att kalla dem för stockholmare och till råga på allt försöka sno min giraff... Nån måtta på oförskämdhet får det väl ändå vara! Efter det gick vi hem till Kjersti och kollade på Let's Dance-finalen och åt godis.


Stor föreställning om tre veckor. Visade alla nummer för Nella och Britt-Inger i fredags och det kan nog bli kanoners. Fun, fun, fun! Den som inte kommer och kollar är en slemmig torskfilé!


Äh, fan, nu blir det chips och filmslö i soffan. Är man ensam hemma så är man!


Nu är det fan dags för avrättning!

(av Jessica Lindell den 21 mars 2009 kl 13:06)

Jävla idioter! Hur kan ni kicka Morgan ur Let's Dance, det var ju meningen att han skulle vinna!!! Det här är fan värre än att Elisabeth spöade Wahlgren, det här är ju snudd på i klass med mord. Hur tänker ni? Joho, det ska jag berätta. "Vem har bredast dialekt och är mest folklig", tänker ni. DMen det är inte fråga om nån Askunge-saga här. Hur mycket ni än känner att "Magnus - han är nog en sån där bra kille som skulle hälsa om man mötte honom i affären" så är det inte det det handlar om. Han är inte liká Svensson som ni bara för att han pratar lite charmig östgötska. Rösta på folk som faktiskt har en riktig talang för dans. Jag är själv superimponerad av Magnus, dansa så lätt med 150 kilon är en bedrift men han har fortfarande svaga punkter. Morgan hade ju en fallenhet för alla danserna. Åh, jag blir så arg. Svenska folket sabbade hela min kväll igår. Ni är idioter!!!

IDIOTER!!! Ni borde skämmas!


Om en vecka är det föreställning. Lilla föreställningen alltså med workshop-gruppen. Jag fick ett solo och ska tuta i min partytuta hela tiden för att visa hur mentalt instabil jag är. Jag har precis gjort en amatörmässig affish för att reklama för oss i veckan.

Den andra föreställningen går oxå framåt. Vi har tränat Hairspray och teater hela veckan. Det här kommer bli bra!!! Kom och kolla. Jag behöver stöd i publiken!


Nu är Dan och jag on på London igen. Vi tog det vecka 17 istället och en extra natt för att kompensera. Jag lyckades tillskanska mig pengar av Kulturama och nu ska vi leva flott med musikaler, Kentucky Fried Chicken och drinkar i fem hela dagar. Yippi!!! Var fem år sedan jag var i London senast. Coolt...


Jag har kommit på en till karriär ifall jag inte kommer in på Danshögskolan. Rappare! Mitt rapparnamn kommer att vara Knyttet och jag kommer att rappa om mitt hårda medelklassliv. Jag har redan börjat. Det här är en låt som handlar om att det är jobbigt att köpa sushi.


Vi måste gå långt för Dan, han

Får inte åka gratis på tunnelbanan


Det började regna, det öste ner

Och Dan han gnällde, mer och mer


Men sushin blev glad för fiskar trivs i vatten

När råttorna är borta då dansar katten


Jag medger att det sista var lite av ett nödrim men annars tror jag att det kan bli en ny samhällsrevolt. Jag är lite av ett musikaliskt geni fast bara ytterst sällan.


Förresten, vi pratade om gamla skolfoton och sånt i veckan och då var jag tvungen att sätta samman ett litet kollage med allra bästa kortet i mitten. Det är jag och min lillebror som poserar så vackert. Korten ovanför är jag i 1:an, 4:an, 6:an, 7:an, 8:an, 9:an och gymnasiet 1:an och 2:an. Notera min exentiella kris i 8:an som döljs bakom alldeles för mycket smink och min pluffsighet på sista kortet i gymnasiet.


Jag har tappat mitt ägg...

(av Jessica Lindell den 12 mars 2009 kl 19:20)

Åtminstone om man ska tro Sissela... :) Hon tyckte nämligen att jag såg misstänkt gravid ut för att par dagar sedan och då jag förklarade att så nog inte var fallet så kände hon sig nödd och tvungen att ställa en lite udda fråga. Nämligen ifall jag hade tappat mitt ägg... Hmmm... Sjysst sätt att uttrycka det. Ingen bebis den här månaden heller, jag tappade mitt ägg... Haha, jag gillar det. :)


Har shoppat loss lite igen (säg när det inte händer). En heldräkt att dansa i från American Apparel. Inte så vacker men jätteskön och vad fan, jag klär i den ändå fast den är lite halvful. Köpt mängder med örhängen oxå (de gröna ballerinorna fick jag dock av Emelie som ångrade sitt impulsköp i Thailand) och självklart har jag även köpt nya skor. Linda tipsade mig om ny skoaffär i Stockholm som verkar väldigt lovande, nämligen Deichmann som ligger i Sergelgången för er som undrar vart man kan finna dessa raringar nedanför.


Vi började dansa Hairspray-dansen den här veckan och jag tror det kommer bli skitbra. Jättemycket fart och fläkt. Lyckas vi med outfitarna så kommer det bli kanon av hela tjohejet. Alla så duktiga och snälla som ställer upp på mina idéer hela tiden. :)

I övrigt så tränar vi nu inför föreställningen varje lektion. Det går si och så men i slutändan lär det nog bli bra, ska ni se. Liten rapport om vad som händer och sker:

Balett - Vi dansar i helt underbara långa kjolar och spanskar oss med yviga armar och imbillade solfjädrar. Kommer bli maffigt, tror jag.

Modernt - Sällan varit med om nåt mer utmattande, tror jag, men det kan nog oxå bli super. Konstiga rull och sparkar hit och dit men det lär nog imponera i hela sin underlighet.

Jazz - Även här har vi en ytterst utmattande koreografi. Hopp, ner på golvet, släng med håret och hela köret. Det kommer bli en hit, precis som förra året. Vi har en mycket scenmedveten lärare som älskar konstiga ljus etc så det blir helbra.

Rytmik - Försök få ihop stampanden, klappanden, tuff rapp och stämsång på en samma gång. Inte det lättaste men resultatet kommer bli finemang (om jag nu fixar det hela).

Street - HA! Don't get me started! Tveksam om ni ens kommer att få se mig i detta nummer. Vi ägna 100 timmar till åt det om vi inte kan (vilket jag inte kan). Som om vi inte hade annat vi oxå måste repa. Min motivation är att ifall jag tränar och kanske kan det så skäller han inte på mig, jag tränar inte för att jag vill bli bättre tyvärr. Inte min favorit alltså...


Allt som allt kommer det bli en toppenföreställning iallafall. Kom och titta! Fredag och lördag vecka 16! Yihaa!

Ohhh, förresten! Worskshop-föreställning vecka 13 på fredagen! Jag är med och rullar på golvet i en duett bl.a. Gratis!!! Kom och titta!!!


Avskaffa svensk demokrati!!!

(av Jessica Lindell den 6 mars 2009 kl 23:02)

Hur tänker ni, människor? Jag är mäkta upprörd just nu. Sådan här orättvisa har jag sällan varit med om. Hur kan ni rösta fram Elisabeth Höglund som fjärde kvarvarande tävlande i Let's Dance? Jag har inget emot henne men rätt ska vara rätt! Uppenbarligen så tycker dock inte svenska folket att vi ska rösta fram utveckling och talang utan vi tar den vi tycker verkar mysigast som person. Kom igen! Sluta vara så jävla myspysiga och belöna folk som har någon form av fallenhet för dans istället.

Jag tycker Höglund har klarat sig bra hittills och det är helt okej att hon får 5:e-platsen men sen får ni fan ge er!!! Niklas gjorde ett så mycket bättre jobb och har imponerat mer under varje dans. Avskaffa svensk Let's Dance-demokrati och låt juryn säga sitt, de kan åtminstone nåt om dans och sitter inte där för att bedöma vem man kan känna igen sig i som mest Svensson.


Idag gjorde jag f.ö min pedagogik-lektion. Jag lotsade min klass genom en snårskog av pliér och tendyer, chasséer och tjing-tjingande. Det gick bra, jag kände mig relativt lugn och samlad och jag kom ihåg allt som jag skulle. Jag slog ingen och jag svor inte högt då de gjorde nåt fel. En bra lektion, helt enkelt. Pedagog-poäng till mig!

Efter det gick jag, Emelie och Carro till Hurry Curry och åt lunch. Namnam!


Imorrn kommer Linda, då ska vi shoppa och på kvällen ska jag på bio. Jag har gått med på att se 'Män som hatar kvinnor' mest för att jag inte kom på nån annan film som jag ville se så då fick det bli svenskt, tungt förortsdrama. På söndag sen startar workshopen jag ska vara med i. Nån slags danstolkning av Girl Interrupted som ska resultera i en föreställning på Kulturama om ett par veckor. Kommer vara fullt upp ett tag framöver. Workshop, föreställning, rep etc. Jippicaye!


Fettisdagen - Denna ogudaktiga högtid!

(av Jessica Lindell den 24 februari 2009 kl 22:01)

Under Ming-dynastins välde växte denna högtid fram och nästlade sig över de karga stäpperna ändå fram till vårt lilla Sverige. Många tror nu för tiden att det handlar om en harmlös jävla bulle med lite smojs i men den här högtiden går längre tillbaka än till bagerierna och har en betydligt mörkare bakgrund. Semlan är Djävulens påfund och det var den som störtade Atlantis, korsfäste Tomten och startade andra världskriget.

Mandelmassan - Detta ogudaktiga klet, symboliserandes Paradisets fall och Eva och Adams syndiga kroppsvätskor.

Bullen - Den porösa, mjuka kroppen. Uppmanandes till den vidrigaste av alla dödssynder - Frosseri.

Florsockret - Det uppenbara uppmanandet till droger och oansvar. Satans eget kokain.

För i världen så offrades oskyldiga jungfrur till hedniska gudar, insmorda i semlor. Man dyrkade stora avbilder av semlor och tillbad Semelgudarna. Man sålde sina barn i utbyte mot mandelmassa, kastade de gamla till vargarna för att slippa dela med sig av bullbrödet och sniffade florsocker i långa rader på inneklubbarna.

Nu för tiden är ju semlor förbjudna i de flesta länder, i Somalia är det fängelsestraff på att ens nämna dem och i de Sydeuropeiska länderna kan du stenas för att ha avbildat semlor men i Sverige uppför vi oss som att semlor är nåt helt ofarligt. I detta stora hippiekollektiv vi kallar Sverige äter vi semlor öppet, vi matar våra barn med dessa ondskans varelser och säljer dem öppet på gatorna. Vet hut, Sverige! Klibbet på era fingrar kommer att synas i Skärselden och era florsockersprydda näsor kommer att dömas inför den Högste då domendagen inträder.


Ny livserfarenhet; Dricka mögel!

(av Jessica Lindell den 14 februari 2009 kl 15:54)

Hell yeah! Det gjorde jag igår! Tack vare Dan som lurade mig. Han gav mig en Mer och sa "Ska den smaka så här?" Så jag var ju tvungen att smaka och så skulle det verkligen inte smaka! När han sedan klippte i förpackningen var den full med mögel så nu är jag frisk som en nötkärna! Mögel är ju typ som pencillin men inte fan smakar det gott. Ishc, isch. Jag mailade och klagade så nu kanske vi får massa gratis-Mer. Ska nog sätta det i system. Maila OLW och säga att man hittat ekorrbajs i chipspåsen och vill ha ersättning. Fatta vad man skulle kunna spara pengar. Och fatta hur tjock man skulle kunna bli. Och hur svårt det skulle bli om de vill se ekorrbajset och man var tvungen att jaga rätt på en ekorre och få den att bajsa i påsen... Hmmm, kanske bättre att säga att man hitta typ grus i påsen, det är lättare att jaga grus än ekorrar.


Jag är inne i en svacka. Eller snarare vi. Dan och jag har bara en massa otur hela tiden. Vårt kylskåp lade ner och har vi otur (vilket vi har just nu) så får vi ett nytt nästa fredag. Yippi. Vårt kök luktar varm bacon, tack vare detta och hela situationen är allmänt ofräsch.

De vägrar dessutom göra nåt åt vår sabbade London-resa. Jag mailade till Kulturamas dansrektor och ville ha någon form av ersättning men hon ursäktade hela spektaklet med att de var ju bara människor, inte kunde de ta någon form av ansvar för det som hänt.

Det var det sämsta jag hört. Man kan ju ursäkta vad som helst med det. "Jag råkade köra över den här människan, jag är ju bara människa, jag kan inte ta något ansvar för det här. Misstag kan ju alla göra."

Hitler: "Jag är ju bara människa, misstag kan ju alla göra. Jag kan ju inte ta nåt ansvar för alla dessa lampskärmar. Det var inte meningen."

Men det är inte över. Jag tänker tjata på henne tills hon gör åtminstone ett försök att rätta till det här. För en gång skull är det inte jag som gjort fel.


Igår dansade vi på Kulturamas pubkväll. Med röda hjärtan i händerna och en yta på typ 2 kvadratmeter att röra oss på jazzade vi loss. Vi gjorde det skitbra men fick endast lama applåder till tack. Otacksamma sångdrägg!


Veckan som gått har dessutom fört med sig förödmjukelse i lagom dos. Vår streetlärare tvingade upp oss en och en (det var meningen iallafall - till slut blev det tre och tre) och sedan skulle alla komma med konstruktiv kritik - det fick inte vara nåt bra. Smidigt. Samma dag som vi fått lära oss koreografin. Sånt gillar vi...


Skador för tillfället: Mitt knä är helt puckat och luktar gammal ost efter att jag har försökt hålla det på plats med ett knäskydd. Min korsrygg är lika smidigt som en gammal brödrost och mina tår tappar skinn. Hoppas mögelkuren fixar detta.


Bok-SM!

(av Jessica Lindell den 10 februari 2009 kl 16:54)

Bli medlem och rösta vetja! Jag vet inte riktigt hur det går till men man ska rekommendera böcker iallafall och så kan den som får flest vinna ett bokkontrakt.

http://www.kapitel1.se/jessica-lindell/hon-tillhorde-skymningen


50-talister gillar inte horor!

(av Jessica Lindell den 8 februari 2009 kl 19:48)

Idag har jag en argdag! Jag är rastlös samtidigt som inget duger åt mig att göra och jag är supersur så fort nåt blir fel. Jävla skitsöndag!


Min bok har inget namn än och jag har anordnat en finalröstning för de förslag som fick mest röster sist. Alla som läser detta inlägg måste kommentera och ge mig sin finalröst.

Bidragen är:

Hon tillhörde Skymningen

Alvhoran

Den vite riddaren och den fulla alvhoran

Alvglöd

Krossade Rosor

Unelias Måne


Röstar ni inte så kommer jag att leta upp er, lägga ugglor i era brevlådor och skriva fula ord på era badrumsspeglar. Vågar ni riskera det? Ugglorna är fulla och aggressiva, bara så ni vet.

Både min kära mor och far, ryggar vid hor-titlarna så jag har kommit fram till att det är en generationsgrej. 60-talisterna är förmodligen mer frigjorda, uppvuxna på hasch och blommor som de är, så de är nog inte lika trångsynta. Fri kärlek är som bröstmjölk för dem medan 50-talisterna däremot tycker att sex före äktenskapet borde straffas med stening och kallar folk med utsläppt hår för skökor!

Och med den här utläggningen slår jag ett slag för vild generalisering!


Jag är dessutom fortfarande arg på den där dumma vecka 16-grejen. Den inte bara sabbade mitt humör, den sabbade min kreativitet oxå. När jag försöker koreografera blir det skräp av allt. Hela jag är skräp idag! Allt runt omkring mig är skräp! Jag andas skräp!


Argh, nu ska jag se på film för att kunna bli arg på att jag inte gör nåt vettigt sen!


Nån däruppe gillar inte mig...

(av Jessica Lindell den 5 februari 2009 kl 21:00)

Ah, surprise... NOT! Föreställning vecka 16.

"Jättetråkigt, Jessica..." BITE ME!!! Jag skiter i vilka orsaker de hade, vad är det här för jävla system?

Men vad är det de säger? Livet är orättvist! Jo, tack, jag märker det. Inget London för mig. Nån stampade ihjäl min fina julklapp som om det varit en hamster i en skokartong. Bara att sätta sig och spara ihop till en ny resa. Thank you, Kulturama, utan er hade jag aldrig fått den här chansen...

De säger att jag får fatta mitt beslut utifrån det de har sagt nu, som om jag har så stort val. Det här är min sista föreställning här, stora finalen, jag har flera nummer jag tycker är superbra. Ska jag skippa Pussycat Dolls, ångestteatern etc, etc för att gå runt och deppsabba allt i London i fem dagar? Och ska jag ägna veckor av träning på lektioner för att sedan inte visa upp det jag tvingats lära mig? Ska jag rappa "Show me the money" i tio långa veckor för att sedan lägga det på hyllan utan att nån hunnit imponeras av det?

NEJ TACK!!!


Mer dåliga saker: Jag har hunnit få två hjärtattacker inom loppet av en vecka. Spindel nr 1 överraskar mig på golvet i vardagsrummet. Stor som en vattenmelon. Spindel nr 2 överraskar mig genom att ligga i bakhåll i en frukostskål och äckla sig med sin läskiga, bruna kropp och många ben. Den var mindre men ändå så pass att den skulle kunna äta en liten hund...

Min fot är skit. Känns som att nån stampat på mig med en vass stilettklack.


Bra saker (som just nu överskuggas av den STORA dåliga): Min balettlärare använde mig som praktexempel då vi gjorde pådebra (jag vet att det inte stavas så men så uttalas det iallafall) bakåt. "Titta på Jessica och hur fint hon böjer sin rygg. Titta vad snyggt!"

Jag vet att jag skryter men det är jag fan värd just nu. *hulkar och snorar i stor sorg*

Jag slipper vara ensam på Alla Hjärtans Dag - Jesus bröllopsdag. Dan struntar i Malta och ska ta med mig på romantisk restaurang. Mysigt men överglänser det min sabbade London-resa så jag kan vara åtminstone lite glad? Inte just ikväll...


SKIT, SKIT OCH ÄNNU MERA SKIT!!!


My Little Pony-fest och stora orättvisor!

(av Jessica Lindell den 30 januari 2009 kl 22:55)

Den här veckan har varit känslomässigt skräp! Dansmässigt har den däremot varit relativt bra. Jag kanske behöver må skit för att kunna dansa någorlunda... Den Stora Orättvisan drabbade mig och fick mig närmast att gråta ögonen ur mig över hur sunkigt livet kan vara ibland.

Nästa torsdag kommer mitt öde att avgöras... Ska jag få åka till London som planerat eller tycker Kulturama att det är rätt att låta en fattig student kasta bort pengar på en resa man inte kan åka på? (Iofs var det inte mina pengar men det gör mig fan bara ännu argare!) Jag håller tummarna och blir det inte som jag hoppas så kommer jag bli så jävla förbannad att jag inte vet vad jag gör! Jävla fascistattityd! Visserligen är jag inte helt hundra på vad det innebär att vara fascist men jag kan tänka mig att de gör såna här grejer... Eller så är det de som är emot vapen... Hmmm...

I vilket fall; Ska alla andra ha en åsikt så ska jag fan oxå ha en och den är precis lika viktig som alla andras!


Imorrn ska Dan och jag spendera hela dagen tillsammans och bara mysa! Det ska bli supernajs! Förra helgen umgicks han bara med superhjältar när det är egentligen är jag som är viktig! :)


Har hittat värsta bästa siten! Gör den egen My Little Pony. För att visa dess utomoderntlighet så har jag satt ihop ett ponny-kollage av alla mina kompisar så som jag tror de skulle se ut om de var ponnys! :) Visst är de fina!!! http://jwebgen.com/generate.html


Tittade precis på Let's Dance! Heja Morgan. Han fick högsta poäng, 10:or rakt igenom. Fast det är ju inte så konstigt när han har tränat hos oss hela veckan. Jag och min klass har tjuvkikat på honom flera gånger då vi insåg att han gästade Kulturama. Vi var inga ninjas men jag tror vi klarade oss med hedern i behåll. Så det är alltså ganska mycket tack vare oss som det gick så bra för honom.

Kasta ut Carl Jan, den mannen är nåt av det läbbigaste jag sett. (Blir jag känd bloggare kommer detta att komma tillbaka för att bita mig i häcken - var så säker!) Jag finner honom ytterst obehaglig! Saknade blondin-Bella lite sen förra veckan men det var mest för att det var så roligt att höra henne prata. Jag träffar sällan människor som avslutar alla sina meningar i falsett. (Detta kommer jag oxå få äta upp när jag blir erkänd som riktig bloggare!)


Bra saker jag fått höra den här veckan! Min skrämmande modern-lärare sa faktiskt ett äkta "BRA!" till mig och tyckte tydligen jag skötte mig jättefint flera gånger. Jag brukar i vanliga fall vara glad om jag kommer därifrån utan att han har försökt vrida nacken ur led på mig. Plus att min balettlärare tyckte jag hade väldigt bra rytm i kroppen och att jag kunde vila i det väldigt bra, vilket var skönt att höra.


OH! En grej till! Våran modern-lärare tvingade oss att sitta på golvet, i äkta fransk horstil och prata låtsasfranska. Ärligt! Förstå varför jag har ångest inför de lektionerna... Och inte nog med det! När vi inte riktigt lät som han ville så lät han undslippa sig den betryggande meningen "ja, det här får vi tydligen ta en och en." Yeah... och det här ska vi göra på föreställningen. Vid närmare eftertanke kanske jag hellre åker till London...


Håll tummarna!!!

(av Jessica Lindell den 27 januari 2009 kl 21:30)

Det kanske kommer att ordna sig ändå... Hade lite deep talk förut och nu är det bara att vänta och se... Hysch, hysch, jag vill inte dra upp en diskussion igen!


Fick en sån himla söt kommentar av min balettlärare idag. Har varit skitdeppad hela dagen och känt det som att jag har lallat omkring i tjock bubbla. Då har min balettlärare fått för sig att jag alltid är så glad och då hon märkte att jag inte alls var det idag frågade hon hur det var med mig. Jag viftade bort det och försökte låta bli att gråta och då hon senare på lektionen fick mig att skratta till sa hon nåt som fick det att tillra lite i mitt ledsna hjärta.

"Du är så fin när du ler." sa hon. :)

Plus att jag fick massa stöd från en annan lärare som oxå är en pärla. Och de flesta av mina klasskompisar ska oxå ha en eloge! De är fina!


Om jag nån gång kunde få ha lite tur...

(av Jessica Lindell den 26 januari 2009 kl 21:54)

Men icke! Ack, nej, varför skulle det gå så lätt? Det finns typ 50-nånting veckor på hela året och jag ska åka bort 1 av dessa sketna 50-nånting veckor. En julklapp. En present från min pojkvän. En weekend till London. Varför skulle jag vara värd det? Varför skulle det kunna få gå smärtfritt?

Ah, nej, det funkar ju inte så! För tack vare ett par trilskande små hästar så fick jag idag reda på att våra föreställningar ska hamna mitt på den helgen. Trots att jag uttryckligen har kollat att de inte skulle de från början. Jag var noga och kollade så fort jag fick reda på hela res-grejen att Kulturama ska inte showa loss samma helg och fick då till svar att "Nej, Jessica, om föreställningarna kommer flyttas så kommer de definitivt att tidigareläggas, de kommer inte att hamna efter påsklovet."

Ah, vad bra. Men jaha, nehej, joho, de gjorde de visst iallafall och nu är det stora handflatan och stora Nej:et som gäller. Föreställningarna kommer inte att flyttas mer! Sluttjafsat!

Folk ropar Nej till vecka 14 - för de ska bort - kan vi ha föreställningarna vecka 13? OKEJ...

Folk höjer rösterna och protesterar - vi kan inte - vi måste ha det hela vecka 14! OKEJ...

Det blir vecka 16 för ni tjafsar så mycket!

*Jessica räcker upp handen* "Kan vi inte bara ha det datumet som sades från början eftersom vi aldrig ens skulle ha tyckt till och så kanske..."

TYST! Nu blir det vecka 16 och är man borta så får man skylla sig själv.

Så min resa och min frånvaro är inte alls lika mycket värd som alla andras och sånt är ju alltid mysigt att veta.

Trots att jag har värsta snyfthistorian så spelar det ingen roll för jag får helt enkelt prioritera.

Och vad jag än väljer så kommer ju inte det andra att ha en solkig toutch som smakar lite bränt sen...

Åker jag till London kommer jag må skit för att jag vill väldigt gärna dansa föreställning och gör jag föreställning så kommer jag veta att jag egentligen borde ha varit i London och att 2000 kr bara rann ut i havet.

Resan som beställs i efterhand kommer ju säkert att ha samma rosaskimrande sken omkring sig som den jag egentligen fick i julklapp. Jo, men säkert...


Förbannade, jävla skit!!! Varför kan inte jag skrika lika högt och gnälla lika mycket som alla andra från början? HELVETE, HELVETE, HELVETE...


Min pojkvän tror att han är en superhjälte...

(av Jessica Lindell den 25 januari 2009 kl 17:11)

Speciellt den här helgen... För just den här helgen får man dubbla xp på allt man slår ihjäl i onlinespelet City of Heroes som inkräktar väldigt mycket på våra liv just nu. Jag är måttligt förtjust fast just idag så gör det inte så mycket. Jag vill bara inte att det ska ta över hela vårt liv. Alla dessa 100 miljoner egendesignade supermuppar som kan blastar och controllar och dark miasmar hit och dit tills ögonen går i kors. Se hur mycket dåligt inflytande det har på mig. Jag vet sånt jag inte borde veta. T.ex vad en jävla fire imp är för nåt. Snälla, rädda mig innan jag börjar skriva "lvl 12 scr lft" på väggarna i igelkottsblod!

Double xp-weekend (måste sägas på engelska oxå) är större än julafton typ...


Förra helgen var mysig. Dan och jag var och spontankollade på musikalen Little Shop of Horrors på Maximteatern. Viktor Rydbergs Gymnasium överraskade positiv (Gymnasium har annars en ganska ful klang av 'amatör') och jag tyckte det var en jättebra föreställning. Slutade dock jättesorgligt.

Musikalade i förrgår oxå. Ettorna på Kulturama körde Openings and Endings och de var oxå väldigt duktiga. Efter det gick vi hem till Kjersti och tittade på Let's Dance, drack lite vin och snackade skit. Trillade på vägen hem (de har inte sandat alls på vägen mellan tunnelbanan och mitt hus så det var lagom halt när det smält och fryst på hundra gånger om) men jag klarade mig relativt oskadad. Litet skrapsår på handen men inga större men.


Hela min klass har supermycket bra idéer till den kommande föreställningen som förmodligen kommer att äga rum v 13 på Kulturama. Jag ska koreografera till en Hairspraylåt, tänkte jag. Dessutom ska vi köra Kommersiell Jazz och massa annat skoj.


Har redan gått två veckor i skolan. Vad fort tiden går. Snart är det slut igen. Fast jag är inte lika orolig nu. Vi har nämligen en backup-plan. Kompaniet med arbetsnamnet Purple kan nämligen komma att ta form ifall vi inte lyckas komma in på Danshögskolan.

För, let's face it, jag kan faktiskt inte gå tillbaka till att jobba. Jag gick på Kulturama för att jag ville göra en förändring och då känns det dumt att gå tillbaka till att enbart lalla omkring i en butik och tänka på dessa två år som 'en kul grej'...

Innan jag åkte hem lyckades jag och Linda genomföra vår fotosession med min nya systemkamera och vi fick till massvis med fina porträttbilder ute i det kalla men klara vädret.


Längtar tills vi ska åka till London! Jag älskar att åka utomlands!


Fortfarande ingen enhörning...

(av Jessica Lindell den 6 januari 2009 kl 21:37)

Än så länge får jag bara nöja mig med "en Hörning"... Haha! Fy fan vad jag är rolig ibland. Enhörning... En Hörning! Fattar ni? Nej, jag trodde väl inte det... Att vara ensam i sitt förstående är som att som att vara den enda människan i en försluten glasburk, som Sokrates så vist sade en gång.

Jag skulle kunna bli filosof. Lätt att jag skulle! Om jag inte blir dansare ska jag bli filosof, det är ju bara att kläcka ur sig visa saker och det gör jag i princip varje dag. Inte en sån där matte-filosof kanske. Som kommer på hur man mäter diametern på pudlar eller små gnagare. Sånt är jag dålig på. Men en sån där som säger saker ingen fattar förrän 100 år efter att man dött. Fast det tjänar man ju iofs inga pengar på.

"Att vara filosofisk utan att få något för det (förrän 100 år efteråt) är en filosofi i sig själv."

Ser ni, jag har redan börjat.


Åter till enhörningen! Den har fortfarande inte dykt upp och det har redan gått 5 dagar på det nya året. Var är du någonstans, Sugarplum Honeybunny Toffeefee? Det är så den ska heta när den kommer hit. Jag har redan målat en skylt.

Jaja, jag får väl vänta ett tag till.

"En dag i väntan på en enhörning är bara ännu en dag utan riktig lycka."


Jag köpte en systemkamera sen! Den är superfin och skön att hålla i! Tar fina bilder gör den oxå, med min hjälp förstås. Mamma köpte oxå en. Hon ska alltid försöka va som jag. Igår kom jag på henne med att gå runt med min handväska framför spegeln och jag hörde allt att hon sa "Hej, jag heter Jessica, jag är så söt" men hon hävdade att hon sa "Jag vill ha en persika eller kanske lite gröt". Mina tjocka strumpbyxor är borta, jag misstänker henne nu!

"Det är svårt när alla vill vara som mig, mitt geni är inget man kan efterlikna, lika lite som man kan fånga två pandor som pratar samma språk" - Jessica, Januari 2009.


Jag kom på en till sak jag vill ska hända 2009! Jag vill att min bok ska ges ut. Nu är den verkligen färdig-färdig, korrad och klar! Det enda som saknas är en titel.

Spontant; Vad skulle ni köpa för bok enbart baserat på titeln? Ring och rösta. Vilken av dessa skulle ni bli sugen på att läsa?

I skydd av mörkret

En ny dag gryr

En ny dag gryr i skydd av mörkret

De Roridderliga Idealen

Unelias Måne

Unelias Drottning

Den vite riddaren och den fulla alvhoran

Triangelstädernas Drottning

Rajinna Rijana

Gryningsalven

Alvhoran

Riddaren och horan

Skymningsalven och gryningsalven

Gryningsalven som tillhörde Honom

Roriddaren och alvhoran

Alvglöden

Alvglöd

Unelias Årliga Skönhetstävling

Ägd av Skymningen

Hon tillhörde Skymningen

Alven som ägdes av Skymningen

Gryningsalven som tillhörde Skymningen

Unelies oräkneliga stjärnor


"En bok utan titel är som en ängel utan skrud - Väl fungerande men lite pinsam."


Nytt år, nya möjligheter!

(av Jessica Lindell den 1 januari 2009 kl 21:54)

Nu har vi alltså påbörjat år 2009! Inte illa. Det var många som trodde att jag inte skulle klara mig så här långt med tanke på hur många fiender jag har samlat på mig plus det här med Darwins teorier om Det Naturliga Urvalet... Men här står jag alltså (eller egentligen sitter jag just nu), glad i hågen och still going strong. Fast jag har snart bara hälften kvar till 50. Jag fyller ju 24 i år. Vad ska min balettlärare säga om det?

2008 var inget bra år. Folk dog och blev sjuka om vartannat. Det drar ner året! Hoppas 2009 blir bättre.

En rolig grej kommer hända iallafall! Jag ska åka till London i april med Dan! Vi ska äta massa friterad kycklig och gå på musikaler varje kväll! Det fick jag i julklapp av honom. Superbra julklapp!!! Jag fick även en ny plattång som gör mitt hår superplatt och lent, massa Lush-produkter, en balansbräda och nya Pandora-berlocker. Armbandet är ju snart fullt! Sick!

Sen hela den här karusellen med vad som händer med mitt liv tycker jag att vi skjuter under mattan så länge. Vem orkar oroa sig för det nu liksom? Först ska ju massa roligt hända. Ska åka till London, ha stor Kulturama-föreställning m.m. Resten tar jag när det kommer.


Har drabbats av shoppingfeber. Det händer oftast när jag vet att jag inte får shoppa. Som i förrgår. Jag köpte tröjor och kjolar och tekoppar om vartannat bara för att jag inte fick egentligen. Jag har ju inga pengar. Men det struntade jag i. Imorrn är det tänkt att jag ska köpa en systemkamera innan jag börjar jobba.

Nästa fredag ska jag få sån där Make up-timme på Makeup Store. Massa smink till mig! Yihoo! Där kommer jag säkerligen göra av med ännu mer pengar. Jag har dessutom en urge att länsa en Lushbutik och det vet ju alla hur billigt det är... Åh, jag är inte sund för mig själv.


Detta vill jag ska hända 2009:

* Komma in på danshögskolan

* Bli rik

* Åka till Thailand

* Göra en superbra koreografi som alla kommer berömma mig för

* Vara supermyspysig med Dan

* Få en egen enhörning (billigare än SL-kort)

* Att alla mina kompisar flyttar upp till Stockholm

* Gå på bröllop (mitt eget eller nån annans kvittar)

* Äta riktigt god pizza

* Att det blir mer städat hemma

* Få McDonaldsfrukost på sängen minst 1 gång (Bacon/Egg McMuffin... Mmmm...)


Detta är mer troligt att det kommer hända 2009:

* Jag får jobba som städare eftersom ingen vill se mig dansa

* Jag får åka till Fridhemsplan istället för till Thailand

* Enhörningen måste avlivas för den har stelkramp

* Alla mina kompisar gifter sig men jag blir inte bjuden


Jag är på TV! Dessutom vann jag vin!

(av Jessica Lindell den 19 december 2008 kl 17:18)

Check it out, check it out, check it out out out!

Det är ju jag som är på TV! Bakom Robban. Nånstans... Okej, jag har ritat en pil där jag är så att ni ska nån chans att se mig för annars är det ingen som lär märka var jag är. Jag vet, jag vet. Den sociala koden säger att jag ska vara mer 'Äsch, det är väl inget. Jag syns knappt.' men det är ju skitcoolt ju trots att jag syns i en nanosekund typ och då måste jag ju peka ut mig själv så att folk hinner se mig! Ingen ödmjukhet här inte, jag är på TV och det är tufft som fan! :)

Det var faktiskt en människa som känt igen mig utan att veta att jag skulle vara med. Det var lite roligt för det var verkligen inte något jag förväntat mig. Och vi känner inte ens varandra så där superbra + att det var länge sen vi sågs men igår så frågade hon om det inte var jag i reklamen och att hon känt igen mig efter att ha funderat ett tag på vartifrån det var.


Vi hade julklappshasard på jobbet igår och jag hade värsta turen! Brukar aldrig ha sånt flyt men ödet kanske tyckte jag hade det lite hårt just nu med Dan i Tyskland och allt för jag kom hem med allt möjligt roligt. Plus att jag lyckades håva in tre flaskor i vinlotteriet som jag knappt ens ville vinna. Jag gillar inte glögg och jag är ingen sucker för rödvin heller men så kom jag 2:a och fick tre flaskor som ska fraktas hem på nåt sätt. Fråga mig inte hur, väskan var snortung redan när jag åkte hit och proppfull med, för den delen. Blir att dricka upp allt i mellandagarna bara för att slippa släpa på dem. :)

I övrigt så konspirerade Ammi och jag så jag fick min termos och hon fick sina handdukar och grytlappar. Fult av oss... :) Men termosen var faktiskt jättefin! Blommig och grann. Jag vann dessutom en jättefin tesil, hand och fotledsvikter, ljus och julgranskulor. Värsta storvinsten!


Hade föreställning förra veckan. Torsdag, fredag. Gick bra. Inget kaos. Inga brutna ben. Inga storfång med blommor heller iofs men en bukett fick jag av Anita, Andreas och Jocke som kom för att frossa i lite kultur. Emma och Lisa kom med söta örhängen och Dan kom med ett glatt humör. Vi dansade och hoppade i alla möjliga olika kostymer och rätt som det var så var det jullov. Nu är jag i Linköping för att jobba lite men mest för att fika ikapp. Det saknar jag! Att träffas för att äta saker ihop! Ikväll ska jag äta pizza med Linda. Mys!!! *hungrig smiley* (nej, jag är inte så där egentligen, jag fastnade bara i Lilla Landet Lagom-tankar)

Vi var duktiga iallafall. Min crew dansade hemlös-dansen jättebra och jag tror jag lyckades någorlunda i de koreografier jag var med i oxå. Jag var åtminstone läskig i Cirkustjohejet med blodig slöja och skolflicksuniform. :)


Julmarknad, bakning och Körslagskändis!

(av Jessica Lindell den 7 december 2008 kl 22:42)

I helgen var jag på julmarknad med Dan och lite girls från min klass. Vi började på Skansen och vandrade omkring i slask och regn bland röda små bodar, fulla utav sylt, knäckebröd och vilda korvar. Precis som jag förutspådde så fanns det gråa mössor och brända mandlar i överflöd men det var på sin plats så det gjorde inget. Jag roade mig med att äta så mycket smakprov som möjligt och lyckades bli åtminstone lite halvmätt på vildsvinsbog, sylta, pepparkakor och hjortronglögg.

Sedan fortsatte vi till Gröna Lund där Caroline och jag drattade omkring på sådana där jobbiga killskridskor. Tror faktiskt inte att jag har åkt sådana tidigare och nu kan jag förstå varför. De var ju livsfarliga! Korta, oslipade och feta på fötterna. Inte konstigt att jag nära nog bröt alla ben i kroppen då jag oskönt föll omkull gång på gång. Tacka vet jag tjejskridskor med piggar så man kan bromsa i tid.


Det här med julklappar gör mig lite stressad i år faktiskt. Har knappt börjat och jag har ingen aning vad jag ska köpa + att jag knappt har några pengar... Suck! Trots min stundande fattigdom så köpte jag ändå en klänning till jul men den var lagom dyr så det gjorde inte så mycket. Även om man ger bort kassa julklappar så måste man ju ändå vara fin liksom. Det är nog extra viktigt då. 


Jag har bakat! Alldeles nyss! Jag blev så sugen när alla pratade om julbak och hela helger fulla med mjöl och sviskon och allt vad man nu använder när man bakar julsaker. Problemet är att jag inte gillar julbak bara. Inte lussebullar, inte pepparkakor, inte ischoklad eller sån där kletig, jävla knäck. Så jag bakade Chocolate Chip Cookies med vit choklad och makadamianötter istället. Mmmm... Namnam. Jag är så duktig. Duktig utan att vara julig men ändock ganska duktig.


På torsdag och fredag är det dags för föreställning! Lite nervigt. Mest för att jag inte ska kunna allt och för att vi inte ska få några gradänger uppsatta. Jag förstår faktiskt inte hur man kan lägga allt detta på en oenig grupp dansare som mest av allt vill hårdträna och inte leka producenter och allt vad som behövs till en julföreställning.

Vi har fått göra allt själva och jag tippar på att vi glömt säkert hälften av allt som ska finnas på plats på torsdaf. Men det får bli den dagens dilemma. Måndag, tisdag, onsdag får gå åt till massiv träning och ännu mer träning.


Glöm inte att titta på TV4's reklam på fredag. Trailern till Körslaget sänds då och lilla Moi dansar däri. Jag är i den röda kören bakom Robert Wells - min nya polare. Han pratade med mig först av alla när han strosade in under inspelningen. Det största ögonblicket i mitt liv... :)

Var en jätterolig dag förresten. Vi kom dit vid kl 15 och började filma ungefär kl 18.30. Hurray! Invirade i 5 m rött tyg, oformliga och småfeta fick vi dansa i 180 för att kunna omvandlas till slowmotion. Fråga mig inte hur det gick till, jag tror att de drev med oss. Samtidigt som vi hetsdansade så mimade vi till en chipmunksvariant av It's My Life. Livet som kändis är verkligen värdigt... :)

Efter det byltade då på oss 5 m tyg till så att vi såg ut som små sumabrottare och så fick vi stirra ned i golvet och skrika som galningar för att föreställa publik. Det var jätteskoj. Enda smolket i bägaren var att vi inte fick betalt till skillnad från de statister som knallade in sent på kvällen, skrek lite och sen gick hem. Assholes! Som om TV4 saknar resurser för att tacka ett par små dansare för att de dansat chipmunksdans en hel dag i knallröda togor.

Men som sagt - Glöm inte att kolla! Ni kanske ser mig en millisekund eller två.


Toga-party och upcoming julmarknad!

(av Jessica Lindell den 23 november 2008 kl 19:07)

Nu är jag frisk igen. Eller ja, så frisk som jag kan bli. Jag är hel och ren och har dansat hela veckan. Jag har t.o.m lett min egen lektion. Efter lite ångest och ett par bitar stärkande choklad så lärde jag ut lite nybörjarövningar till riktiga nybörjare. De var så duktiga och fick klappa hejvilt till Heat of the Night med Aqua - den gamla godingen. :)

Det var skoj!

På torsdag blir det ingen skola för vare sig mig eller min klass. Vi ska nämligen spela in trailern till Körslaget som ska sändas på TV4 om ett par månader. Vi ska föreställa körerna och dansa bakom ingen mindre än Idol-Erik bl.a. Det ni... :) Vi ska lalla omkring i toga och mima lite för att se ut som en riktig kör och så ska vi sedan sändas på tv den 12 december för första gången. Ska bli jätteroligt!


6 december ska vi på julmarknad. Folk i klassen och så släpar vi med oss pojkvänner och sambos för att bära våra skridskor och köpa brända mandlar. Jag släpar med mig Dan fast han helst vill dricka öl. Han hatar julen eller åtminstone saker som rör sig runt omkring julen, t.ex brända mandlar och stickad hemslöjd som säljs på Gröna Lund. Det är ju det som gör julen! Det är inte jul utan gråröda, stickade toppluvor eller tunt stoppade halmbockar med ledsna små pepparkornsögon. Hela julfenomenet är ju uppbyggt på sega pepparkakor med 'God Jul' sirligt spritsat på och de där små lerklumparna i brunt och rött som ska föreställa glada tomtar fast de egentligen ser ut som tjocka, utklädda små grisar.


Var på min mosters 50-årsfest förra helgen. Trots att jag var där som singel så var det roligt. Min kusin och jag fifflade med bordsplaceringen så jag slapp sitta själv på ena hörnet. Sen satt vi och jiddrade mest hela kvällen (jiddra - typiskt stockholmskt). En annan av mina kusiner jobbade lite i baren och vi smusslade till oss gigantiska whiskys och gratis drinkar så kvällen blev ännu roligare. Kom i säng runt kl 4 efter en kväll full med kostymklädda, medelålders män och krossade coctailtomater. Vi var sist kvar och krälade på golvet till schlagermusik i syfte att peta ned snusburkar med näsan. Här nedan är en bild på mig och min lillebror (vi var hottast på hela festen) och min kusins ångestladdade verk gjort av blåmögelost och min bordsplaceringsskylt. Han är en äkta konstnär.


Och snart är det dags för föreställning oxå. 'It's a Sin' kommer framföras på Kulturama 11/12 kl 19.00 och 12/12 kl 12.00 och 19.00. Alla är så välkomna så. Jag har som sagt gjort en koreografi och det kommer bli relativt underhållande. Kostar 80 kr. Man får en gratis kram om man kommer och om man vill så får man en autograf i ryggslutet. Välkomna!


Nybliven rödtott och gamla såpor!

(av Jessica Lindell den 8 november 2008 kl 21:52)

Så här till hösten kände jag för lite förändring så jag passade på att färga håret och numera är jag stolt redhead. Höstig och fin! Fått massa, snälla komplimanger om det oxå. Dan sa bl.a att det var den finaste färgen jag någonsin haft och jag har haft en hel del olika. Den förra favoriten var svart, trodde aldrig att han skulle gilla rött så mycket. Men jag är nöjd.

Samtidigt som jag färgade håret blev jag dock sjuk och det har suttit i ett bra tag. Var hemma nästan hela förra veckan och när jag väl försökte vara duktig och dansa så blev jag bara sämre. Har hostat lungorna ur mig och är skapligt trött på den här idiotförkylningen.


Igår var Dan och jag och kollade på The Producers på China Teatern. Det var jätteroligt. De var jätteduktiga, översättningen var bra efter omständigheterna och det kändes allmänt storslaget med mycket kulisser etc. Kim Sulocki var lite lagom nervig och Claes Malmberg var lika sliskig som man hade tänkt sig. Magnus Härenstam, Christine Meltzer och Ola Forssmed var oxå duktiga men det är svårt att mäta sig med den klockrena castingen i filmversionen. Men det var roligt att se Conny Bäckström som den minst sagt välutrustade koreografen och Daniel Engman som den blonde nazistledaren. :)

Det var en jättemysig kväll iallafall. Pizzahut, godis och musikal - så borde det vara varje fredag.


Jag har börjat titta på Tre Kronor. Såpan i från 90-talet. Det är jätteroligt. De säger 'blatte' och 'knulla' hejvilt. 14-åringar som har sex. Sånt skulle man aldrig få se i svensk tv idag. Iofs gör de ju inte såpor längre. Det är okej om det är riktiga människor utan manus som snuskar sig och fäller rasistiska kommentarer i tv men det skulle aldrig gå för om det var en skriven serie. Då skulle det vara folk av varje färg och nationalitet, gärna dvärgar och siamesiska tvillingar oxå men ingen skulle våga säga något om dem, alla skulle låtsas som ingenting. På 90-talet var det annorlunda. Tre Kronor äger!


Nästa helg är det mosters 50-årsfest! Jag ska festa som en singeltjej bland alla gamla fastrar och kusinmorbröder medan Dan är hemma och pappar sig. Ska bli skoj iallafall!


Skador: Hostanfall, ett pinsamt märke på stortån efter att jag tappade ett hänglås på mig själv och en bränd tumme efter att vår städerska lagt wokpannor i ugnen som jag försökte ta ut. Mer än så har jag ju inte hunnit med när jag bara gått runt och slagit dank hemma...


Jag kan se in i framtiden!

(av Jessica Lindell den 3 november 2008 kl 23:16)

Förra veckan sa jag att jag skulle bli sjuk resten av lovet av att ha varit i badhuset tillsammans med en massa snoriga ungar och titt på fan. Nog blev jag sjuk alltid. Ont i halsen och feber hemma i Linköping. Försökte kurera mig med shopping och det funkade delvis. Jag köpte fina julgransprydnader som är fina samtidigt som de markerar vad för slags intressen jag har. Köpte en pokerkula till Dan och skor till mig - übersöta!!! På Rusta. Jaja, jag vet men nu var det ett tag sen jag var där och det är inget större fel på Rusta, så det så! Jag fick en stämpel på jobbet att jag enbart handlade där så nu får jag nästan dåligt samvete när jag faktiskt går dit. :)

Handlade tofflor oxå. Och skor. Och ikväll har jag köpt en klänning som jag förmodligen ska ha på min moster 50-årsfest fast det får bli till ett par andra skor än de jag råkade få med mig ifrån Din Sko i söndags.


Är feberfri nu men hostig och eländig. Hatar att vara messjuk. Då har jag hellre feber. Tycker nästan det kan vara lite mysigt ibland. Bli sådär varm och degig i kroppen och bara ligga under två täcken, iklädd mysbyxor och värsta tröjan. Man vet att det i normala fall skulle vara äckligt svettigt men när man har feber så blir det så rätt istället. Man får äta lite glass och dricka kalla saker och titta på tv hela dagarna utan dåligt samvete. Gärna slösova lite i omgångar oxå och ynka lite när någon kommer förbi. Gnälla lite att man är sååå sjuk och de kan inte skälla på en för man ser så liten ut bland de där tjocka täckena.

Imorrn blir det dock tillbaka till skolan. Med ny hårfärg och allt. :)


Jag hittade en rolig sida på nätet igen där man kunde klistra in egna bilder i olika situationer. http://www.photofunia.com/ Skitroligt! Jag suger på photoshop etc så det här blev lagom lätt för mig.


Hörde du? Jag lät som en delfin!

(av Jessica Lindell den 31 oktober 2008 kl 11:11)

Jag är en riktig liten fyllkaja. Klockan är 11:11 och jag dricker rom... Jag har så sjukt ont i halsen. Romen ligger och skvalpar i en megastor kopp med te och hela blandningen smakar fan. Jag är en ofrivillig fyllkaja. Kunde knappt prata när jag klev upp ur sängen och det finns fan inga bra huskurer för ont i halsen. Honungsvatten hjälper ju typ en kvart och man kan ju inte ta till hur många sprittrick som helst. Funderar på att skippa romteet och ta en Jägermeister istället, det är åtminstone gott! Men sen får det vara bra, jag ska ju på musikal ikväll. Avenue Q, here I come! Längtar efter att få se mina favoriter; Dåliga Idé Nallarna igen!


Nästa vecka ska jag oxå vara kulturell, då ska jag se The Producers. Jag har varit riktigt kulturell faktiskt på sista tiden. Förra veckan var jag på Cullbergbaletten.

Jag är ingen riktig dansare. En riktig dansare är en sådan människa som tycker att det är jättespännande och väver in värsta historien i allt det luddiga de håller på med på scenen.

En tjej i grå pyjamas kommer in på scenen. Hon går fram till ett aliminiumbord. På bordet står en trave tallrikar. Hon dansar lite. Hon flyttar på tallrikar. Hon dansar lite till. Hon lutar på bordet. Plötsligt slår hon till tallrikarna så att de flyger i golvet. Surprise... Två par kommer in och dansar med en bordslampa. Alla tar på varandra och på sig själva lite då och då. Tjejen i pyjamas klär på sig hockeyskydd och vill träffa en kille. Killen går iväg. Tjejen blir ledsen. Slut.

Vad är det meningen att jag ska förstå? Jag förstår ingenting. Vad vill dem???

Självklart sitter jag och blir imponerad av hur duktiga de är men jag kan verkligen inte förmå mig till att sitta helt lyrisk över det lulliga budskapet. Jag kan fan slå vad om att de inte ens vet själva vad de där tallrikarna symboliserade...


Jag har höstlov just nu. Är i Linköping och uppenbarligen så är jag förkyld som fan... Innan jag kom hit så ägnade jag dagarna åt kreativt arbete. Var i den tomma skolan och koreograferade till julföreställningen. Jag ska dansa till 'Skid Row' ifrån Little Shop of Horrors. Jag tänker mig jazziga uteliggare... :) Kommer bli skitbra!

Jag har även korrat min bok som en liten iller. Blev så inspirerad när jag fick sån snäll feedback att jag dammade av den igen och nu är den i princip helt klar.

Nu under lovet så syns det inte längre hur misshandlad jag är men precis innan var jag som ett blåprickig dalmatiner. Ungeför hundra blåmärken på hela kroppen efter de där förbannade bröstrotationsmojorna... Javisst, ser du, vi har gått vidare i mojohistorien. Istället för att rulla upp på skuldrorna och flytta benen så ska nu benen ligga kvar i backen medan huvudet åker runt på golvet. Det är inte så lätt som det kanske låter... Okej, det är precis lika lätt som det låter, dvs ganska svårt!!! Efter att ha misslyckats ett flertal gånger på klass så gick jag hem för att beklaga mig och självklart gör jag en helt felfri bröstrotationsmojo under Dans övervakning.


Jag har redan hunnit shoppa. Köpte tunika igår, stickad och mysig, plus en sådan där broderad blusaktig sak jag letat efter ett tag nu. Förra veckan köpte jag också fina höstkläder. En rosavitrandig stickad, lång tröja som var jättefin. Jag köper väldigt mycket fina kläder, måste jag säga... ;)


Jag trodde att vi hade tagit ett steg närmare att våga stå upp mot Miss Angry men tji fick jag så nu får jag gå på mosters 50-årsfest själv för att inte väcka vreden hos Hon Som Inte Får Nämnas Vid Namn. Herregud... Hade jag varit en gnatig bitch, jag med som hade gått i taket för minsta lilla så hade jag skällt jättemycket för att vi inte ens frågar men nu när jag har oturen att va flickvännen som surar i tysthet så är det jag som får dra det kortaste strået för det inte är inte lika jobbigt när jag blir arg. Jag kommer för alltid att vara dömd till ensamhet på släktmiddagar etc eftersom ingen vågar ställa sig upp och fråga The Dragon ifall hon kan hjälpa till lite, så som man kanske hade tänkt sig att det gick till i kraschade förhållanden, innehållande barn. Men icke, det går tydligen till så att om den ene ber om lite hjälp så är den personen ond och hatar det gemensamma barnet. För att bota den här ondheten är bästa sättet att skrika och bråka jättemycket tills den här onda personen inte orkar lyssna mer och aldrig någonsin frågar något liknande igen. Detta dömer dessutom den onda människans nuvarande sambo (som också är superond) till ett liv i ensam misär då det kommer till barnfria tillställningar som äger rum en gång vart tionde år ungefär... Så ser mitt liv ut! Jag hatar idiot-ex!!!


Ang titeln på det här inlägget så ville Dan att jag skulle återge ett av våra mycket givande samtal. Det är ungefär så här våra konversationer bruka låta en vanlig dag.


Jessica: Dan...

Dan: Ja?

Jessica: Hur mycket sex har kaniner? Och hur länge?

Dan: Eh...

*2 sekunder senare*

Jessica: *dricker Red Bull och sörplar* Hörde du? Jag lät som en delfin!

Dan: Ja, älskling, jag hörde. Du är så duktig.


Skador: Jag har ont i halsen!!!!! BUÄH!!!!!


Jag har vunnit ett pris!

(av Jessica Lindell den 19 oktober 2008 kl 00:49)

När jag kom hem i fredags möttes jag av en kommité bestående av Dan och... ja, ingen mer. Han hade utsett mig till 'Världens Bästa Flickvän' och jag fick en ros och en familjesushi som pris. Sånt gör mig glad. Min annars ganska trista dag lystes upp och när jag satt där och mumsade på sushi i soffan till 'Flyga Drake'-filmen så tänkte jag på hur glad jag är att jag har honom. Han är en stor sol i mitt liv. Idag när han höjde rösten åt Ni Vet Vem så insåg jag att jag nästan aldrig hört honom låta på det sättet. Han är alltid så lugn och han har aldrig skrikit på mig. Jag blev lite rädd för honom men samtidigt stolt. Det var bra att han skrek men jag vill aldrig att det ska vara åt mig. Bara åt andra som förtjänar det. Jag skulle bli superrädd om han skrek på mig för då skulle jag ha gjort något riktigt, riktigt dumt. Det skulle bli som när man var liten och föräldrarna inte skrek på en utan lät så där besvikna istället. Usch för det! Det var ju jättehemskt. Man kände sig så liten och usel att det gjorde ont i hjärtat och man trodde att de aldrig skulle älska en igen för att man var så dålig. :)

Apropå den i övrigt ganska kassa dagen så var det den 12:e dagen på rad i skolan så man var lagom slut. Folk stöp på huvudet under modern-lektionen efter att vår lärare försökt få oss att testa Dirty Dancing-light-lyft på varandra.

"Kom igen! Det är inte farligt om ni bara låter bli att göra så här... (dvs hoppa upp på axeln på lyftaren och i rena förskräckelsen vika ihop sig)"

Vad är det första man gör när någon försöker lyfta en och man inte är säker på att de kan hålla en? Det första jag gör är att krypa ihop instinktivt och klamra mig fast för allt vad jag är värd vid den personen, det är INTE att sträcka armarna i luften och benen åt andra hållet så att det enda som rör vid lyftarpersonen är mitt bäcken. Jag kan inte klamra mig fast med mitt bäcken ju! Det är ju bara ben och lite skinn!

I vilket fall som helst så vägrade jag att bli lyft och tacka Fan för det. Inom loppet av två minuter var det ju två pers som tjongat skallen i golvet och brutit ryggraden. Lite tråkig stämning efter det...

Okej, de bröt inget och alla överlevde men lite gråt och tandagnisslan blev det iallafall och jag var väldigt nöjd med att inte ha kastat mig upp på Emelies axel, dinglandes mellan himmel och jord medan jag hade förlitat mig på hennes förmåga att lyfta mina bastanta kilon och mitt icke-klammerbara bäcken... Jag trivs på golvet.

Det här var bara grädden på moset dessutom. Innan dess hade vi blivit tvingade att ligga i en hög på golvet, omringade av klasskamrater och med förbundna ögon i bästa terroristläger-stil medans vi uppmanas att rulla på varandra och strunta i ifall det gör lite ont...

Jag måste faktiskt medge att jag är lite rädd för mina moderna lektioner numera...


Imorrn ska vi ut och shoppa på stan som en riktigt kärnfamilj. Pappa ska till elektronikbutiken, lilla mamma vill titta på kläder och söta, välkammade barnet vill gå till leksaksaffären. Plus att  mamma (dvs jag) promt vill ha godis oxå.


Snart höstlov! Ska bli fett nice. Jag är trött, har ont och riktigt känner hur mina muskler förtvinar för varje dag som går eftersom de inte hinner återhämta sig. Nu är Mocka Capoeira-proteinet slut oxå, det som smakade så där gott som Arlas små kaffedrinkar så nu måste jag antingen gå tillbaka till übersöta vaniljen eller prova Vilda Jorgubbe-smaken som är veckans nya. Jag gillar inte jordgubbesmak. Inte banan heller. Fast hellre jordgubbe än typ broccolismak. Det skulle vara riktigt äckligt...


Av någon anledning så har jag fått väldigt mycket mer besökare på min blogg den här månaden än tidigare... De strömmar in i ett jämnt flöde men jag vet inte varför eller vart de kommer ifrån. Roligt iallafall. Det är mycket välkommet att kommentera. Jag gillar kommentarer. Får mig att känna mig älskad... :) 


Oh förresten! Grattis till Linda som tagit körkort! Way to go! Nu kan hon hälsa på mig hela tiden! Gör hon inte det nu så vet jag att hon inte älskar mig längre... :)


Skador: Blåmärken stora som fotbollar på knäna och en skitstel nacke som jag inte vet vart den kommer ifrån.


Ung på nytt, galoscher och Den Stora Draken...

(av Jessica Lindell den 13 oktober 2008 kl 15:41)

Mitt tidigare uttalande om min höga ålder och nära förestående pension dementeras härmed. Jag har fått höra från pålitliga källor att jag fortfarande är någorlunda ung och fräsch och att jag visst kan dansa. I helgen var jag t.o.m för liten för att dansa på riktigt. Jag var nämligen 4 år. Precis som föregående år hade vi en helg med barndansmetodik och det var otroligt befriande att bara få fåna sig igen istället för att fokusera 1000% på teknik och att försöka utvecklas. Jag vill vara 4 igen och dansa för Madde. :) Där kan man snacka om rätt människa på rätt plats.

Caroline och jag hade gjort en exemplarisk känsloimprovisation och en väldigt fin dans till "Hej sa Petronella". Det sjuka var att när jag stod där med alla klasskompisar omkring mig och försökte låtsas att de var 7 år och skulle börja dansa den här übersimpla dansen så gick det pltösligt upp för mig att jag gillade den. Det var roligt att stå där och vinka och plaska med fötterna i en liten ring medan man mimade överdrivet till oförglömliga rader så som "segla allihopa bort i en galosch". Och är det nån som vet vad en galosch är? Det är ett gammalt ord för gummistövel... Tänk på det alla barn.

Undra om det är nån som använder ordet "galosch" längre... "Seså, Pelle, ta på dig galsocherna nu innan du går ut. Det regnar så väldigt" eller "Stina har vuxit så på sista tiden, dags att köpa nya galoscher". Jag tror att galosch är ett ord som är på väg att försvinna men jag ska banne mig föra det vidare till mina barn som ett kulturarv.

I vilket fall som helst så var det superroligt och av nån skum anledning så började jag instinktivt tänka som en 4-åring så fort det gällde. Man skulle springa fortast för att vinna, man var lite blyg inför nya människor, ville inte hålla nån annan än bästa kompisen i handen etc. Helt stört men samtidigt så skönt. :) En toppenhelg helt enkelt.

Fast idag fuskade jag lite. Sov istället för att gå på floorbarre imorse och sen fick jag veta att vi inte hade nån jazz så jag skippade hela dagen för jag åker inte in för en lektion mellan 16-17.30 som jag inte är särskilt förtjust i. Latdag helt enkelt.


31 oktober blir det Avenue Q i Linköping och 7/11 blir det The Producers här i Stockholm. Mina två roligaste musikaler tror jag. Längtar! Är lite sugen på My Fair Lady också med Helen Sjöholm och Tommy Körberg.

Tack varje min ärkefiende (åtminstone inofficiellt) så får jag dock gå utan Dan på Avenue Q eftersom vi inte får väcka drakens vrede. "Argh, nej, fråga inte Draken, hon blir så arg! Bäst vi är tysta och anpassar oss så mycket vi kan så hon inte skäller på oss." Som om jag vore rädd för henne. Hennes bjäbbiga skällande skulle inte röra mig i ryggen. Jag är trött på att hon kräver och klagar hela tiden när hon inte själv lever som hon lär. Dags att sätta ned foten snart och sluta toffla omkring henne, hon lär ju inte bli bättre för att vi lägger oss platt på rygg så fort hon bara tittar åt vårt håll... Nu har jag retat upp mig igen. Det händer jämt då jag pratar om henne... Suck!


Bio igår med Dan. Var och såg Arn - Riket vid Vägens Slut. Hela filmen var som ett stort obeslutsamt legobygge. En scen här och på den passar den här scenen. Vi slänger in lite konflikter men de måste lösa sig på 10 sek så vi kan ha en annan scen efter det. En tjej som står och blickar ut på mot havet, ibland lite ledsen, ibland lite intetsägande. Mycket bilder på skvalpande vågor så man ska förstå att det åks mycket båt och mycket jord i ansiktet för att visa att filmen utspelar sig för länge sedan då man inte kunde duscha. Ettan var fett mycket bättre.


Var hemma förra helgen och shoppade loss (igen, jag vet, jag kan inte hindra mig själv). Köpte skor. Superfina, lårhöga stövlar och ett par uggh som Lindade hatade. Plus kläder. Hittade dessa fina plus en långärmad lila tröja. Anita och co var på besök och vi åt god middag hos morbror Stefan. Var en jättemysig helg.


Hitta en rolig sida där man kan klistra in sitt ansikte i gamla yearbook-foton. Så här hade jag sett ut 1950-2000. Hot som fan... :)

http://www.yearbookyourself.com/


Aphus, avundsjuka och stringtrosor för fötterna!

(av Jessica Lindell den 28 september 2008 kl 21:35)

Just nu har jag på mig något så sexigt som Foot Thong. Det är som trosor fast för fötterna. Inne på mitt tredje par men den här gången är de annorlunda för de andra går sönder hela tiden. Mina fötter är för tjocka och väller ut genom den tunna nylonen så nu har jag ett par som är helt skinniga under. De är jättefula men superbra att dansa i när man inte vill ha strumpor.

Veckan har förflutit väl men långt ifrån smärtfritt. Vi hjulade ståendes på huvudet, jag rullade på golvet och har stora märken plus en ömmande ryggrad efter bh-bandet och jag sträckte mig i baksidan av låret så hela jag gjorde ont. Jag har bastat och badat varmt hela helgen för att det inte ska kännas så mycket.


Var hos Kim igår och kom i säng kl 5 imorse, 100 kr rikare efter att ha snuvat fulla män i poker. Dock tog det ett bra tag innan det blev ett någorlunda spelbart bord... Herre min je... Det var som ett aphus på amfetamin. Hälften kunde inte reglerna, hälften hävdade högljutt att de kunde reglerna och att det endast fanns ett sätt att spela poker, några suckade och ville spela och under tiden kom de som inte spelade in och gafflade om hur det hela borde gå till.  Jag fick klösa med naglarna under bordet för att inte resa mig och skrika rakt ut. På ren och skär tur lyckas sedan de här människorna med så fruktansvärt högljudda åsikter snuva till sig första potten på ren idioti och går sedan efter att ha förklarat sig själv mästare i poker... Argh...


Jag är avundsjuk! Ännu en av mina kompisar har förlovat sig. Jag går här, gammal som fan enligt min balettlärare och kommer sluta som förhistorisk nucka om det ska fortsätta på det här viset.

I Paris till råga på allt har detta ringbytande skett. Jag vill också sitta under ett jädra plåttorn och byta bitar av metall samtidigt som man ser sådär fånigt romantisk ut och blir trakasserad av muppar som försöker mångla på en blinkande Eiffeltorn. Det behöver inte ens vara så fancy, jag skule nöja mig med en sån där ring man får i 5 kronors-automater, inslagen i en Happy Meal-ask. Det skulle inte ens göra något om den var kladdig med gammalt flott från kalla pomfritts.


På begäran så måste jag också rapportera om Dans romantiska insats ikväll då han lagade indonesisk mat till mig. Det var jättegott och det gjorde inget att köket var alldeles kletigt med soja efteråt. Det räckte t.o.m till en matlåda. Dan är fin. Han hyser bara en ohälsosam ovilja mot små skinande, runda saker man ska ha på fingret. Hallå... Jag blir inte yngre!


Grattis till Linda som fyller år idag och når min ärevördiga ålder av 23 år. Hurra, hurra, hurra, hurra!!!


Nästa helg kommer jag hem till Linköping för att köpa stövlar. I övrigt på skofronten så har jag varit stygg och beställt ett par helt onödiga pumps men de var så jävla fina. Kolla bara!!!


Skador: Som sagt så har jag sträckningar, blåmärken och snart bryter jag väl lårbenshalsen också eftersom jag är såååå gammal och skröplig. Jag har även en dum nagel som växer snett och sticker mig i stortån.


Dags att ta fram käppen då!

(av Jessica Lindell den 18 september 2008 kl 19:26)

Jo, gott folk! Jag är nämligen för gammal för att lyckas bli dansare. Eller ja, inte helt säkert men man måste ju vara realistisk. Det tyckte iallafall min balettlärare då jag hade utvecklingssamtal med henne igår. Jag trodde jag skulle få höra massa bra saker eftersom hon har berömt mig överraskande mycket ändå sedan jag började igen. Jag har utvecklats och allt har landat så bra i kroppen. Hon hade t.o.m pratat om mig på nåt lärarmöte och tyckt att jag jobbat så bra etc men nu är jag helt plötsligt gammal som gatan. Lika bra att inhandla rullator med en gång och gå ut och mata duvorna direkt för jag har redan peakat, jag har haft min topp, mina bästa år måste ju ha varit när jag var typ 12 eller nåt.

Iofs så sa hon mycket bra också och hon är fortfarande impad över mitt stora framträdande som fylletant förra terminen men det kan jag ju inte leva på för alltid. Eller jag kan ju bli alkis och sitta utanför Systemet i stickad kofta, fläckiga byxor och flottigt hår. Det är man aldrig för gammal för.


Jag håller på att bli tokig på modern-lektionerna. För det första så håller jag på att få hjärtattacker varje gång jag blir jagad av en man som skuttar efter mig likt ett rådjur på uppåttjack och knuffar mig i ryggen. När jag väl får stanna tror jag att lungorna ska sprängas och jag har blodsmak i munnen - not my kind of uppvärmning. Efter det så rullar vi på golvet och slänger benen åt alla möjliga håll medan vi skruvar ryggraden 180 grader. Hade jag varit något så när begåvad så hade jag tyckt det var jätteroligt men som det är nu är jag askass och känner mig mest misslyckad. Har nog nåt med åldern att göra. Hade jag varit 20 hade jag säkert kunnat rulla på golvet...


Sa jag förresten att jag såg Björn Gustavsson på stan? Lilla blonda Parlamentet-Björn. Det är iofs flera veckor sedan men det har präglat min tillvaro ända sedan dess. Jag satt uppe på ett fik och såg honom gå på gatan utanför och sedan dess har mitt liv inte varit sig likt längre...


Igår var det 5 år sedan Dan och jag träffades för första gången. Nästa fredag är det 5 år sedan vi sa att vi skulle vara tillsammans. Vi ska fira med att gå ut och äta tapas. Hurra hurra för oss! 5 underbara år! Fan... jag är verkligen jättegammal... Men det skitar jag i. Jag är mer harmonisk än vad jag har varit på länge. Jag känner mig glad, kär och motiverad. Vad mer kan jag begära?


Skador för tillfället: Åldersnoja...


Nattliga barnprogram och back to school!

(av Jessica Lindell den 4 september 2008 kl 19:23)

För det första så har jag just insett att mitt schampoo luktar billigt rödvin! Vad fan är det för grej? Tur att det snart är slut...


Jag är tillbaka på Kulturama och går nu mitt andra år så nu kan jag mobba de som är små och går i ettan men det gör jag inte för jag är så jävla snäll. Första veckan ägnades åt att bygga upp en styrkande träningsvärk som ska ligga till grunden för alla kommande månader. Jag åkte på en hejdundrande förkylning och har redan kanon-ont i benhinnorna men jag är gladare än på länge. Känner mig energisk, motiverad och överlag rätt harmonisk. Visserligen panikslagen men nu har jag ett år på mig igen att göra nåt av det någon såg hos mig någon gång då jag sökte hit...

Och jag har redan hört flera gånger att massor har landat under sommaren. Min balettlärare undrade om jag tränat mycket under sommarlovet för allt såg så placerat ut. Jag har gått... gills det?


Förra helgen ägnade Dan och jag oss åt nattlig kreativitet och det har inte med nåt snuskigt att göra utan vi spelade in ett improviserat barnprogram i skenet av en oljelampa med hjälp av diverse gosedjur. Här nedan går det att se prov på vår konstnärliga ådra. Fy fan vad vi skrattade. Hade megaont i halsen dagen efter pga av att jag fick göra alla rösterna.


I helgen ska jag åka ned till Lkpg igen för att hämta saker jag glömt. Jag fick ett Playstation 2 av Dan i födelsedagspresent ch tänkte norpa spel som Jimmy inte vill ha längre så jag kan playa loss här hemma. Fick även en dansmatta till som jag ska utforska mer men första gången gick så kasst att jag blev lite rädd och nu skyller jag på mina onda benhinnor för att slippa göra bort mig igen på direkten. :) Ser fram emot att spela Tekken igen och HP-spelen.


Snart ska jag börja använda min blingade telefon. Kommer bild på den sen, den är 10 gånger värre än den förra. :) Rosa och glittrig som bara fan.


Jag är klar! Jag är faktiskt klar! *segerdans*

(av Jessica Lindell den 21 augusti 2008 kl 18:16)

Sista ordet är skrivet. Jag är finished med min andra bok. På riktigt. Efter säkert två år är den äntligen färdig. Och den slutade någorlunda lyckligt också, som tur var.

Apropå min bok har jag, medan jag varit i Sthlm, roat mig med att förfärdiga karaktärerna så som de ser ut i mitt huvud (så likt som det kunde bli iallafall) i ett online-spel som heter 'City of Heroes' som Dan lurade in mig på. Hur de ser ut finns att beskåda här nedanför.

Kan inte fatta att jag är klar. My tiny babies har lämnat mig. Hela äventyret är slut. Jag saknar dem redan... :( Men nu kommer iofs jobbet med att rätta den och sedan försöka få iväg den till ett förlag. *håller tummarna för miljonkontrakt ala J.K Rowling*


Var på begravning för en vecka sedan. Fick sitta bredvid min darling och tillhandahålla näsdukar och kramar. Grät smakfullt för egen del (Lisa frågade hur mycket jag grät och vi kom fram till att det var en alldeles smakfull mängd för min status) och hela begravningen var väldigt fin och personlig.

Känns så andaktsfullt att vara på begravning, tycker jag. Får en lite helig stämning i hela kroppen och man känner på något sätt hur liten man är i den stora, stora världen. Det var en väldigt fin tillställning helt enkelt. Dessutom hade jag fina lösnaglar på mig.

Stannade hela helgen efteråt och Dan och jag myste konstant dygnet runt. Vi badade skumbad, sjöng, gick på promenader, lagade mat, hyrde film, spelade dataspel och åt sushi igen. Behövde mys, har haft mysabstinens hela sommaren.


Idag fyller min lillebror år. Han har fått Guitar Hero och till mitt eget förtret så tyckte jag att det var riktigt roligt... Jag hade ju bojkottat det i förväg och så var det så pass skoj iallafall sen... Damn... Jag måste hålla det hemligt precis som den gången jag tittade på Kill Bill med Linda och tyckte att den var bra trots att jag svurit på att den skulle va skitkass...


På måndag börjar skolan igen. Är nervös men jag vet inte riktigt varför. Är nog rädd för att ändra på mitt invanda sommarmönster igen och gå tillbaka till samboliv och massa hushållssysslor. Jaja, det löser sig på nåt sätt. Åker hem på söndag men har blivit lovad att få komma tillbaka över jul och jobba med skorna igen så jag slipper bli luspank.


Glassfrossa och Last Days of Romance...

(av Jessica Lindell den 7 augusti 2008 kl 21:31)

Förra veckan reste jag till Söderköping med pappa, Jimmy, Carina med barn och ena barnets kompis för att frossa i glass. Fighting of getings grät vi i beslutsångest då den inplastade menyn vandrade runt bordet men efter mycket suck och stön hade vi slutligen bestämt oss. Jag körde på en Lido (tror jag den hette, någon hörde 'dildo' men så var det då rakt inte, det är jag iallafall säker på). Lion, choklad och wienernogatglass med mumsmums och varm fudgesås. Fett med namnam. Jimmy åt nåt med donuts i och nån annan hade brownies i sin glass. Den hade jag tagit om jag inte hade varit sugen på just wienernougat. Efteråt rantade vi iväg och hittade en liten affär full med billiga smycken och helt plötsligt blev min plånbok jättetung så jag behövde slänga ut lite pengar för att orka bära den. Köpte halsband, örhängen och en liten kuvertväska jag ska ha när jag går på Nobelmiddagen nån gång i framtiden...

Åkte motorcykel hem utan att bränna mig den här gången.


I måndags påbörjade vad jag intet ont anande skulle få tänka på som min sista chans till spontan romantik. Sure att det var planerat men det var spontant planerat, inte veckor inbokat i förväg.

Dan bjöd in mig till Stockholm och vi spenderade måndagsförmiddagen med att äta sushi på en rutig picnicfilt och hångla sådär nykärt som de gör i romantiska filmer. Efteråt gick vi bio och såg The Dark Knight. Skitbra film. Heath Ledger var asbra som Jokern och Christian Bale var lika bra den här gången som Batman.

Dan och jag hade en diskussion om filmerna kvällen innan och då fick jag höra fan det roligaste jag hört på länge. Det är pga av såna saker jag är tillsammans med Dan. Vi pratade om varför Batman valde just att klä ut sig till fladdermus.

Jag: "Men du, hur föds fladdermöss egentligen?"

Dan: "???"

Jag: "Ja, föds de levande eller föds de i ägg?"

Dan: "Inte vet jag... De föds väl på ICA."


Äkta humor. Askul. Ni skulle ha vart där, ni fattar nog inte storheten i det annars. :)


Efter det gick vi hem (dyngsura eftersom det spöregnade helt plötsligt) och badade bubbligt bad medan vi kollade på Sex and the City-filmen. Sedan lagade Dan mat till mig och jag bevisade mina nyvunna färdigheter i att dricka vin utan att spotta och fräsa. Sen gick vi vidare till de spännande tub-vodkorna som gick åt i ett nafs. Var som godis. Namnam. De var inte gele som alla verkade tro utan flytande och behändigt. Även min födelsedagslikör som jag lagrat i två år eller nåt från Spanien gick åt. Sen var vi lagom glada i hatten och började prata om allvarliga saker. Funkade bättre än väntat, jag var riktigt sansad och vältalig (förmodligen tack vare 40% gul likör men vad fan) men jag får alltid en släng av depp-sjuka när jag har varit sådär djup och känslosam.

Jag orkar inte förklara men kontentan av det hela är att vi ska bli en söt liten kärnfamilj 98% av tiden vilket innebär no more sushipicnics med grovhångel och högläsning, no more gul likör på en tisdag och stanna uppe till 3 på natten för att kolla klart på Sex and the City. Tur att jag var så jävla romantisk den här gången så jag kan spara det i hjärtat och ta fram och känna lite på det ibland.


Jobbar 7 dagar i sträck nu (och då snackar vi heldagar, 10-20), sen blir det en tripp till Sthlm igen men för något mycket mörkare än sushi och loviedovie stuff, nämligen begravning.

Fick reda på att min ärkefiende i princip ska sitta bredvid mig. Som om stämningen inte kunde bli mer tryckt... Men, men. Jag kommer att ha annat att tänka på den dagen än hur många idiotiska saker hon kan kläcka ur sig och ursäkta sig med att hon varit på smällen en gång i tiden.


It sucks to be me... som Princeton skulle ha sagt innan Dåliga Idénallarna kommer med ett rep som han kan hänga sig i.


Somrish day och trash-TV!

(av Jessica Lindell den 30 juli 2008 kl 18:15)

Idag har jag varit typiskt somrig. Jag har bättrat på min bikinibränna genom att åka och bada med my family. Vi fikade, klagade på alla familjer som inte var lika bevandrade som vi i poolumgänge och skrek då det kom getingar. Tävlade mot pappa i korsord också men det blev oavgjort.

Kastade en lite boll i poolen och vann mot Jimmy och Carina i 'griskulting'leken. 'Gris' gick för fort att bli så det fick bli 'kulting' istället. Det roligaste var när någon blev 'griskult...' :)


Igår träffade jag Lisa på stan och vi drack kall latte och pratade om livet. Fick fina födelsedagspresenter av henne för ett tag sedan. Ett par söta shorts och en badbomb med popcorn i.

Av Linda fick jag ett örngott med får på, en söt liten oljelampa och sprit på tub. Det var jätteroligt.


Jag har börjat glo på trashiga tvprogram när jag inte orkar göra något annat. Mina favvisar är just nu Jerry Springer och Cheaters. Jag skriker åt tv'n i båda fallen för alla är så jävla dumma i huvudet. Folk som ligger med sina styvsyskon, dumpar sin flickvän för att hon blev gravid när hon skulle ha skyddat sig (det var inte hans ansvar alls) och klär ut sig i mormorskläder. Och så självklart min absoluta favorit att sitta och ilskna till åt: Dessa otrogna idioter som vägrar erkänna att de gjort nåt trots att de sitter med kondomer i handen, blivit fångade på film och har nakna tjejer bredvid sig som inte alls vet att de är gifta. Och alla har samma ursäkt: "Du var aldrig hemma, du tog inte hand om mig som jag behövde, du jobbade hela tiden. Vad skulle jag göra?" Kanske prata om det, jävla pucko istället för att springa iväg och ta pojkvännens son eller liknande vilket uppenbarligen folk gör. Iofs är det USA och mycket möjligt att det är fejkat men ändå... Jag blir så trött på alla idioter därute som hävdar att det är dem det är synd om, inte den som har blivit bedragen. Offer!

Argh, nu blir jag sådär ilsken igen. Att man ska ha så mycket moral att man blir arg på alla dessa drägg utan samveten. Jag måste börja blunda och sluta lyssna. Det är inte bra för mitt hjärta, det här.


Roligare saker: Jag har fått en riktig lön igen. Köpt skor och klänning. Funderar nu på ett Playstation. Jimmy har lovat att skänka mig spel han inte vill ha längre.


Imorgon ska vi till Söderköping och äta glass. Det hör sommaren till. Får kanske åka motorcykel dit också. Exciting!!!


På söndag ska jag tillbaka till Stockholm och min söta boyfriend som jag saknar massor. Vi ska ha sushipicnic, romantisk middag, ev bio och massa mys i flera dagar. Längtar massor!


Birthday-girlen som vaknade med en domnad arm...

(av Jessica Lindell den 18 juli 2008 kl 17:13)

It's my birthday och jag har alltså uppnått den mogna ålder av 23 ärevördiga år. Med denna nya mognad i bagaget startade jag således dagen på vederbörligt sätt. Jag låg och halvsov på mage runt kl 9 då jag plötsligt ville vända mig på sidan. Tar lite lagom sats och hoppar runt varpå jag får en tung, lealös arm rakt över bröstet. Vaknar till lite och petar på den med den handen som var någorlunda samarbetsvillig och inser att min vänsterarm inte är med i matchen för fem öre. Den har agerat kudde åt mitt tjocka huvud och har inte fått så mycket blodtillförsel att den kunnat behålla känseln. Drar loss den och börjat klappa liv i den igen och känner efter ett par sekunder den där härliga, stickande känslan då min kära vänsterarm börjar återfå livet igen. Ett par timmar till och jag hade vaknat som krympling...

Mamma kom och sjöng för mig trots att jag gick ut och sa att jag redan var vaken och fruktansvärt kissnödig. Det lät riktigt okej och hon bar med sig gåvor i form av guld, rökelse och myrra. Guldet var en ny pandora-berlock, rökelsen får väl gå som Escada-parfymen och myrran blir väl då ett presentkort på H&M.

Försökte locka mitt hår runt kl 12 och det höll som vanligt i en kvart trots Hot Curl-tjohejet jag sprayade i hela håret. Från att ha vart gulligt korkskruvslockig i skallen ser det nu mest ut som jag har glömt att borsta håret.

Gick till pappa runt kl 13 och hjälpte till att göra hallontårta. Klockan 15 kom gästerna och även de kom med gåvor. Stefan & co gav mig presentkort på Make Up Store och av Carina fick jag fint bling till nya mobilen. Pappa hade köpt två fina berlocker till mitt armband som jag förevisar här nedanför. Tanten i smyckeaffären hade sagt att det var ett får men det är fan en giraff.


Igår kom Helena hit och vi reste ut på pilgrimsfärd för att köpa pizza med fetaost och tzatziki innan vi begravde oss i soffan framför Sweeney Todd och sedan gick över till Saw som mamma förvånansvärt nog låg och kollade på alldeles ensam. Ikväll ska vi se tvåan. Det är bäst att smida medans järnet är varmt, som man säger. Min mamma är inte känd för att gilla splatter där folk sågar av sig fötterna till höger och vänster.

Helena hade även med sig en jättesöt tröja som jag fick där det står att jag är 'splendid'. :)


Skador för tillfället är armar som är fulla av blåmärken. Har bankat dubbelhyllor på jobbet och vilat de förbannade hylljävlarna på armarna för att kunna balansera skiten ordentligt och således ser jag ut som emo-offer som inte vågat ta till rakbladen utan sitter och slår mig själv på armarna istället...


Happy Birthday på mig. Nu ska jag fortsätta födelsedagen tillsammans med mamma. Vi ska äta jättegod vitlök och kycklingpaj ikväll.


Pepparkaksbastu & min oförmåga att bete mig psykopatiskt...

(av Jessica Lindell den 11 juli 2008 kl 23:04)

I tisdags åkte mamma och jag till Stockholm för att lyxa oss på Sturebadet. Förrförra julen fick vi varsitt presentkort av Dan som vi nu tog oss i kragen och använde. Blev utrustade med morgonrockar och tofflor, samt högteknologiska hemliga kort som skulle ge oss access till det mesta. Mammas funkade inte så hon fick tjuva på mitt istället.

Började med att duscha i varmt och skönt vatten i en liten inkaklad urgröpning framför polen. Kändes väldigt lyxigt. Alltid när man ska duscha i sådana där offentliga saker annars så är det alltid kallt eller på sin höjd mesigt ljummet. Sen hoppade vi i mysiga poolen som också var behagligt tempererad och inte sådär otäckt kall och full av barnkiss som det brukar vara. Sen softade vi med en timme qui-gong, följt av en timme pilates och sedan bastu. Hittade en ljummen, pepparkaksdoftande bastu som vi satt länge i. Sedan petade vi på alla knappar i upplevelsedushcen och blev dränkte från alla möjliga håll och så avslutade vi i omklädningsrummet med aromadoftande ångbastu och godisluktande shampoo och balsam. Det enda som dämpade själva stämningen lite var samtalsämnet som hela dagen inriktade sig på begravningar etc. Annars hade vi det underbart.

Dagen efter shoppade vi loss i Stockholm. Handlade presenter till Lisa och Helena som har birthdays nu i juli. Likaså jag! Om en vecka. :)


Idag hände en dålig sak. Jag skulle trycka kartong i balmaskingen på jobbet som paketerar alla våra slängda skolådor. Hoppade upp på den och drog över 'locket' som pressar ned allt och den körde över min fina, rosa tröja. När jag drog tillbaka den var tröjan helt sönder. Jävla skit!

Mitt jobb är ganska roligt. De säger inte balar om kartongblockena, de säger ballar!


Mitt huvud surrar av tankar just nu men jag försöker trycka tillbaka dem. Jag tycker inte om att tänka. Det brukar aldrig leda till något vettigt. Man skulle ha en känslofri dag i veckan. En dag då man slapp känna något. Fast då skulle jag säkert gå iväg och trampa på kaninungar eller nåt eftersom oförmåga att känna är ett psykopatdrag... Fan att man ska vara normal!


Det här är min bok!

(av Jessica Lindell den 30 juni 2008 kl 23:14)

Kapitel 1

Ett föraktfullt leende skymtade hastigt på hennes fylliga läppar innan det försvann och ersattes av den vanliga uttråkade minen. Hennes skarpa ögon följde horderna av folkslag som trängdes på torget och dess infartsvägar. Hon hade sett dem alla förut. Hon hade sett det mesta förut.


Jag har snart skrivit två hela böcker. Jag skiter i att den inte har nån snygg framsida eller att inte mer än 10 pers har läst den. Det är min bok. Och det är ta mig fan den bästa bok som någonsin skrivits. *ta med en nypa salt*

Mina böcker är en av de få saker jag alltid känner mig stolt över. Jag har klarat att skriva klart en berättelse i roman-size, 202 sidor är det ni ser på den dåliga bilder. Det kanske inte är världens bästa (jo, det är det) men det är mitt verk som jag kämpat och slitet med under massvis med timmar och jag tycker att den är fantastisk.

"Alvernas Tystnad" är min bebis och kommer alltid att vara speciell men den här är jag extra stolt över för jag är själv helt nöjd med den.

 Den har varken namn eller omslag men den kommer att få det en vacker dag. Och sen är jag känd författare. Hollywood kommer att slåss om att få göra film av den. Johnny Depp kommer spela den onde Tidrandalas och vi kommer att vinna alla Oscars som går att vinna. Det kommer att göras tv-spel av den och alla kommer klaga på den usla grafiken men spela det ändå. Det kommer att göras Rajinna-dockor som svär och slåss så fort hon kommer i närheten av en Ken-docka och jag kommer håva in royalties. Sen kan jag köpa mig en plats på Danshögskolan. Ha!


Sex and the City-watching och gamla godingar!

(av Jessica Lindell den 25 juni 2008 kl 18:14)

Nu har jag sett Sex and the City-filmen (förlåt Helena, jag kunde inte säga nej men jag ser den gärna igen) och den var bra, inget tvivel om det. Men den var också lite jobbig. Carrie som ligger apatisk på en säng i Mexiko medan alla kompisar kommer in i det kolsvarta rummet för att försöka få henne att äta lite och vakna gjorde ju riktigt ont. Då grät jag. För jag vet att om jag någon gång blev ratad på det sättet skulle jag bete mig exakt likadant. Ligga slö och likgiltig i sängen i flera veckor utan att äta eller orka ta mig för något vettigt. Det enda jag skulle göra var att sova. Just att känna igen sig i en situation man aldrig råkat ut för var lite läskigt och jag håller tummarna för att det aldrig kommer hända mig.

Det där med otroheten fattade jag inte riktigt heller. Att han fick komma tillbaka. Visst att han hade gjort ett enda misstag men vad blir budskapet: Det är okej att såra utan att det blir några konsekvenser!? Kanske lätt hänt att det sker ett par tre gånger till då... Hela rollakaraktären blev ju förstörd, han som var så söt innan.

Men det kanske bara är jag!?


Har också gått ifrån mina principer och köpt film för första gången på länge. Jag inhandlade några av mina favoriter och visade mamma.

Stepford Wives - Denna överraskning då jag insåg att det inte alls var nåt segt drama om förtryckta 50-talshemmafruar utan en charmig komedi med söta Roger Bart som jättegay, precis som i nästa film jag fick tag i.

The Producers - En backup på en av de roligaste musikaler jag sett. Precis som Sweeney Todd lämnade den inget intryck första gången men då jag såg den igen så växte den och nu är det en given medlem i min arsenal av filmer jag ser när jag vill skratta riktigt mycket. Däri ingår också Team America.

Peter Pan - Här är en medlem i en annan kategori, nämligen filmer jag ser när jag vill bli så där mysigt glad inuti och där ingår bl.a även Love Actually och Dirty Dancing. Det är inte den tecknade versionen utan den med Jason Isaacs som Kapten Krok ifrån 2003. Jeremy Sumpter som Peter Pan är nåt av det charmigaste jag sett.


Har läst ut alla mina solskensböcker jag beställde innan jag åkte hemifrån. Bara massa depressioner, våldtäkter och elände. Jag måste vara störd som finner något i att läsa så svarta och tragiska böcker. Eller så kanske jag behöver en påminnelse om att mitt eget liv förmodligen är ganska bra.


Oh, BTW, grattis till Emelie och Caroline som fyllt år nu i juni. Hipp hipp hurra! Saft och tårta i efterskott!


Bestulna på allt vi äger och har!

(av Jessica Lindell den 19 juni 2008 kl 11:27)

Eller ja... tekniskt sett var det inte vårat än men det var menat att bli inom en snar framtid.

Så här va! I tisdags var vi i Ullared; mamma, jag, Helena och Eva. Vi delade upp oss generationsvis och Helena och jag delade på en kundvagn. Första etappen består alltid av tråkiga hushållssaker så som dammvippor, sköljmedel och bakplåtspapper. Vi lastade vagnen full med tandkräm, shampoo etc och gick sedan vidare till en lite roligare avdelning, nämligen kläderna där vi spenderade runt 2 timmar med att leta, prova, kassera och välja. Mammorna (som är lite snabbare i svängarna än vad vi är) lallar fort förbi och ger som förslag en traditionell lunch innan vi går vidare till den riktiga farliga avdelningen, dvs inredning. Helena och jag (som vid det laget är ganska tomma i magarna av allt flängande) säger "Yes, box" och gör oss redo att lämna huset, lite fattigare men rikare på upplevelser. Vi ska bara prova en grej till, en sista ynklig grej, fort som fan så vi kan få lite mat sen. Vi parkerar vår kundvagn som är full med wc-rent, mysbyxor och klänningar och låter den vila lite medan vi provar varsin sista grej. När vi kommer ut är kundvagnen puts väck.

Nån jävel har fjantat iväg med vår kundvagn som vi spenderat mellan 2 och 3 timmar med att fylla. Den var specialfylld för just våra behov ju och så är det nån blind fan som har snott den. Vi letade som små mullvadar efter mask efter den men den var försvunnen. Så det blir att börja om från början. Leta efter storlekar, färger, modeller (självklart fanns inte de storlekar jag ville ha ute utan jag fick vänta en kvart på att nån hämta dem från lagret. Tur iofs att de fanns överhuvudtaget annars hade jag gråtit.) Vi fick bära allt i famnen till kassan (nu pratar vi dock bara kläder, allt hushålligt vi packat på oss fick vänta, likaså alla underkläder och strumpor vi hittat) och i rena ilskan över att någon varit fräck nog att ta kundvagnen och sedan inte ställa tillbaka den då de kom på att de fått fel (Hoppas de inte kom på det utan köpte med sig alla våra saker hem av misstag) så inhandlade jag en väska... och en sjal... och en ny rakhyvel... Till mitt försvar så var jag riktigt arg just då... och väskan var faktiskt jättefin...

Efter slemmig thaimat fortsatte vi dock vår quest utan fler missöden och jag kom hem med massa fint i slutänden. Klänningar, en regnkappa, strumpor i mängder, tavlor, gardiner, nya berlocker till mitt armband, sängkläder, kuddfodral m.m m.m m.m. (Se nedan) :) Och presenter har jag också ordnat till diverse födelsedagsbarn.


Åkte på att jobba idag mellan 16-20 men det gör inte så mycket. Anneli skulle på semester och tyckte det var en kass semester som började med att man fick jobba till kl 20 så jag gjorde det åt henne. :)

Dan och Sissela kommer ikväll också men inte förrän runt 22 tydligen så det hinner jag också ta hand om.


Kollade på Sex and the City-maratonet igår på 3:an. Grät lite i sista avsnittet. Jag har blivit en supermes.

Såg Armageddon för ett tag sen och tjöt som en bebis då också.


Nu ska jag gå och beundra mina saker igen. Hoppas det regnar idag så jag kan ha min nya fina regnkappa. :)


Pervobil-dårar och hjärndöda nickedockor!

(av Jessica Lindell den 16 juni 2008 kl 21:48)

Puh! Nu har jag jobbat mina fem mastodontdagar. Jag vet att det låter mesigt att klaga på att man jobbar 5 dagar i rad för det gör det flesta normala människor men de flesta jobbar inte mellan kl 10 och 20 flera dagar i sträck så lite rätt att gnälla har jag.

 I lördags var vi ute och åt på Riva med jobbet. Det kom fram att jag borde byta jobb. Jag blir så trött. Allvarligt! Nog för att jag tycker om mitt jobb och så men jag gillar inte att känna mig som en hjärndöd nickedocka som bara ska le och spela dum. Ledningen (denna gudomliga ledning...) har bestämt att vi ska ta in alla skor som folk vill lämna tillbaka. Även om de har förstört skorna själva.

"Det är ju inget att ta personligt, det är ju inte dina skor" får jag höra men vad fan!? Jag har väl en integritet och moral som kanske gör det lite svårt att stå och nicka och flina som en idiot och låtsas som att jag inte alls fattar att skorna är sönderskurna eller att skoskav självklart är en reklamation...

Vi ska locka kunder genom att vara supersnälla och mysiga istället för de andra onda butikerna som inte tar tillbaka sönderklippta skor. Om jag klippte sönder en tröja och gick tillbaka med och butiken sedan tar tillbaka den, då skulle jag flina hånfullt inom mig över hur korkade de var. Sedan skulle jag sätta det i system. Bara byta tröja när man tröttnat istället för att köpa en ny. Mycket praktiskt. Synd bara att min höga moral hindrar mig från att dupera hederliga arbetare...

Jag kanske ska byta jobb i framtiden helt enkelt. Till något där jag åtminstone får ha en åsikt och förklara att jag inte är dum i huvudet. Där jag slipper bli behandlat som en idiot utan omdöme. Där jag kan ta de där sönderklippta skorna och kasta dem i ansiktet på människorna som har lämnat tillbaka dem för hundraelfte gången och skrika åt dem att jag ser att de är saboterade. När jag har fått göra det, DÅ kan jag mer än gärna le och säga "Var det bra så?".


Imorgon Ullared. Jag omfamnar fattigdomen och hälsar den välkommen med ett stort leende.


Midsommar snart då. Julmat mitt i sommaren, äcklig rå fisk och ett försök att få alla att dansa "Små grodorna" fast ingen vill för de har inte ätit klart den där äckliga jävla fisken som man ska doppa i mosad potatis och snaps eller hur fan det nu är...

Dan kommer hit då. Sen ses vi inte på hundra år typ. 


Igår blev jag förresten erbjuden ett nytt jobb. Jag kanske skulle ta det... En spansk miljonär som har en farsa som är stadsminister i Madrid kanske låter mig ha en åsikt. Det var iallafall det han sa att han var. På sin lilla permobil (fr.o.m nu heter det Pervobil för det sitter fan bara pervon på sådana där. Och så kan man inte springa ifrån dem för de lägger i högsta växeln på sin fyrhjulsmoppe, åker efter i full fräs och försöker kramas eller ta på ens fötter...) Jag skulle få 250 kr i timmen för att handla åt honom eftersom han hade en bula på armen. Och jag var så vacker... Kunde jag månne jobba som modell?

Hans krav på arbetskraft var "Ung, snygg tjej!" Mycket seriös man, det där! Jävla pervobil-mupp! 


Hmm... mycket aggressioner idag känner jag. :) Ingen förstår mig och my delicate mind...


40 frågor!

(av Jessica Lindell den 10 juni 2008 kl 20:39)

1) En helt random snubbe kommer fram till dig och säger: "Hej, vem är du?" Vad svarar du?

Skit i det så lever du längre.


2) Vad var det senaste du stoppade i munnen?

Godis ifrån min enorma godispåse.


3) I ditt senaste sms står det?

Ullared på tisdag!! :)


4) Vilken är den senaste låten du lyssnade på?

Världens Sämsta Pojkvän - Loke


5) Om du verkligen hatade någon och fick välja deras begravningsmusik, vad skulle det vara?

Säkert nåt fint iallafall för att slippa dåligt samvete men om jag slapp det så kanske... Boten Anna???


6) Var är din pv/fv just nu?

Min vad???


7) Välj ett ärr på din kropp?

Mitt tuffa motorcykelärr på vaden!


8) Vilka är dina favoritfärger?

Ljusgrön, rosa, ljusblå, vit m.m.


9) Vem är din mest religiösa vän?

Ja du... ingen, jag umgås bara med folk som hädar...


10) Vilka i ditt liv litar du på?

Dan, Linda, Lisa


11) Om du skulle byta namn, vad skulle du heta?

Vanja!


12) Vad skulle du göra om någon sa till dig att du var den vackraste människan i världen, och att denne skulle kunna göra vad som helst bara för att få vakna upp bredvid dig varje morgon?

Då skulle jag nog säga 'Tack, men nej tack!'


13) Hur ofta svär du?

Jämt!


14) Litar du på alla dina vänner?

Ja, någorlunda iallafall.


15) Skulle du kunna flytta till ett annat land för kärleken?

Räcker det inte med en annan stad? Jag vet inte faktiskt, skulle kännas hårt.


16) Tror du att allt som händer har en anledning?

Kanske lite.


17) Säg några saker du INTE tolererar i ett förhållande?

Otrohet, våld, att jag får göra allt.


18) Vem av dina vänner tror du skulle passa bäst som prostituerad?

Linda, hon skulle va så jävla cool! Hon har redan hittat vilket hörn hon ska jobba i. :) *puss snuttan*


19) Vilka egenskaper hos det motsatta könet tycker du är viktigast?

Humor, ärlighet, charm, någon form av romantisk ådra. Jag kan hålla på i evighet.


20) Har du något mål du skulle vilja uppfylla inom den närmsta famtiden?

Bli dansare! Skriva klart min andra roman.


21) Om du vaknade upp efter en längre koma, vem skulle du ringa?

Min röstbrevlåda?


22) Tror du att du skulle bli en bra förälder?

HA! Nej, vet du vad! Jag skulle bli en kass förälder. Mycket regler, inget riktigt engagemang. Vill inte se på Lucia-tåg eller komma på kulturkvällar. Gillar inte att upprepa bestämda repliker åt skalliga Barbie-dockor eller låtsas-mata baby-dockor.


23) Vart togs din profilbild?

Vid Stångån vid Lindas och min speciella fotoplats.


24) Ärligt, vad tänker du på just nu?

Min bok och vad jag tycker om föräldraskap.


25) Vem känner dig bäst?

Dan, tror jag. Otäckt nog.


26) Vad är helgens planer?

Jobba, jobba och jobba lite till. Ut och äta på kvällen också tror jag.


27) Vad har du på dig just nu?

Grå Hello-Kittybyxor och ett rött linne.


28) Har du någonsin slagit ett träd?

Det har jag alldeles säkert.


29) Har du någonsin smygit ut ur huset?

Inte vad jag kan minnas.


30) Aldrig sova eller aldrig äta?

Aldrig äta kanske. Sova är nåt av det jag är bäst på. Fast jag gillar att äta också iofs...


31) Är du en morgonmänniska eller kvällsmänniska?

Kvällsmänniska! Lätt!


32) Finns du där för dina vänner?

Det hoppas jag. Jag försöker iallafall.


33) Gillar du att umgås med andra människor?

Inte allt för ofta. Jag gillar att vara ensam. Men ibland så.


34) Har du lätt att förlåta andra?

Om det är nära vänner och så. Fast det beror på vad jag måste förlåta. Jag kan nog vara långsint fast det är nog mot människor jag inte gillar så mycket.


35) Skulle du någonsin dela pojkvän/flickvän med din bästa vän?

Fett inte!!! Jag delar inte med nån!


36) Har du tappat en av dina vänner nyligen?

Nej, jag har alla de bästa kvar!


37) Pratar du med någon under tiden du fyller i denna quiz?

Nope!


38) Finns det någon du bör reda ut saker med?

Sluta ställa jobbiga frågor. Jag är ingen utredningsperson... Jag är mer en undvikningsperson.


39) Kommer någon ringa dig ikväll?

Inte vad jag vet.


40) Vill du ha ett förhållande just nu?

Jag har ju det. Jag vill inte ha ett till.


Don't wanna be all by myself... any more. Jaja, jag har ju iallafall mina skor!

(av Jessica Lindell den 8 juni 2008 kl 20:41)

Idag har jag varit och tröstshoppat med mamma. Dan åkte hem idag igen och jag känner mig ensam. Då hjälper det lite att köpa en tunika. Som är ljusgrön och somrig. För bara 129 kr! Fast jag känner mig fortfarande ensam fast jag sitter här och är somrig, grön och lite fattigare.

Får jobba bort smärtan istället. I veckan ska jag jobba måndag, torsdag, fredag, lördag, söndag och sen måndag igen. Vet inte hur jag ska orka men jag kunde inte säga nej till lilla Ammi som bad så snällt. Mer pengar får jag trösta mig med då. Som jag kan köpa fler gröna klänningar för och slippa känna mig ensam. Känns som att det lätt kan bli en ond cirkel. Hmmm...

OBS! Det är inte min kropp här nedanför. Vem fan har sådana där attackbröstvårtor liksom? Speciellt då det är 105 grader utomhus.


Dan var som sagt och hälsade på mig här i det västliga landet ett par dagar. Han hjälpte mig läsa min bok och peka på vad som var fel med den. Sen var vi på stan och åt Ben & Jerrys som kulglass. Jag åt Baked Alaska med små vita chokladisbjörnar och Cheesecake Brownie fast jag redan var proppmätt. Efter det lallade vi iväg till Gamla Linköping. Vi hann precis INTE gå till Fenomenmagasinet och fick således inte göra massa konstiga expriment tillsammans med stökiga förstaklassare som inte förstår hur ett sluss-system fungerar.

Vi hälsade även på min käre far, tillsammans med Linda och Ludwig och så spelade vi Rappakalja på 10 personer. Det var jätteroligt. Rappakalja är lätt mitt favvospel. För er som inte vet hur det funkar så ska man ljuga ihop en förklaring till vad en person är känd för, vad en förkortning betyder, vad en film handlar om eller liknande och så ska man få de andra spelarna att gissa på det man skrivit samtidigt som man själv försöker gissa rätt. Det brukar spåra ur mer och mer och igår så slutade det bl.a med en film som skulle handla om en unge som vaknade med en fattig riddare i stjärten. Maträtten alltså, inte en riktig fattig riddare.

Dan vann och jag delade äran med honom eftersom allt hans är mitt medan mitt ger alla andra fan i!


För några dagar sedan låg jag ute på gräsmattan och softade och försökte författa då en söt, liten katt kom och ville kela. Den förstörde mina ambitioner och jag spenderade en halvtimme med att klia den på magen istället för att göra nytta. Sen gick den iväg för att jaga kråkor eller något sånt. Jag orkade inte, annars hade jag också jagat kråkor.


Har även varit och beundrat min brors eminenta talang som förrådd make ännu en gång. Dan och jag gick och kollade på musikalen 'Josef' i torsdags. Jag serverade kaffe till tacksamma pensionärer och fick en grön t-shirt för besväret. Jag var nog ganska usel på att göra nytta för jag smet iväg hela tiden för att kolla på musikalen eller ta kort på alla medverkande efteråt. Men sen fick jag inte välja färg på t-shirten heller så det kan jag gott vara värd.

Det är min duktige lillebror i kostym, långt upp till höger på bilden, han som ser ut som en gangster och har en slampig fru bredvid sig. :)


Har jobbat i ca 2 veckor nu och jag har redan införskaffat 2 par skor. Jag faller tillbaka i missbruket. Men för guds skull, hjälp mig inte! Jag trivs så bra så med mitt brutala missbruk så ni behöver inte oroa er. När jag köper ett par skor per dag kan ni kanske börja ingripa men ett par i veckan är inget att oja sig över. *klappar skorna* "My own, my preciousssss"


Snart ska jag dessutom åka till Ullared! Då kan vi snacka shoppingorgie...


Lost-final, Amazing Technicolor och arbetarklass!

(av Jessica Lindell den 1 juni 2008 kl 23:05)

Ja, kära vänner! Då var jag tillbaka i min rätta natur, satt tillbaka i min naturliga miljö som en sådan där rävunge de tar in på djursjukhuset men sedan släpper tillbaka i skogen där den är född.

Jag är i Linköping. Jag är bland skor. Jag cyklar istället för att åka tunnelbana.

Ibland känner jag mig lite som en fejk som kommit till stora Stockholm och försöker inbilla folk att jag kan dansa. Men ibland känner jag att jag kan dansa oxå och att jag faktiskt gjort något som alla kanske inte skulle kunna eller våga. Fast det är bara ibland, oftast är det åt fejkhållet.

Jag jobbar igen och ägnar dagarna åt att plocka upp efter vuxna människor som orkar ta ner skorna och kasta dem på golvet men som absolut inte orkar ställa tillbaka dem. Jag börjar dessutom redan bli fruktansvärt trött på detta gamliknande rivande i rea-lådorna och panikångesten vid kassan då vissa inser att de kanske behöver betala mer för tre par skor än 98 kr. Hujedamig, så dyrt!

Jag känner mig som riktig arbetarklass då jag måste tvätta kartongsmuts från mina händer varje halvtimme så handfatet blir alldeles grått. Fast för att vara arbetarklass kanske man måste tvätta sig i en sådan där handpump ute på gården och bära för stora träskor. Eller i dagens moderna samhälle: Torka av sig med mentoldoftande våtservetter som legat i väskan i ett halvår och nästan torkat in medan man traskar runt i dammiga foppa-tofflor.


Idag var jag och Linda och kollade på min lillebrors musikal. Han och en massa volontärmusikalare spelade Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat i Kärna Kyrka (smidigt omdöpt till endast "Josef" på svenska. Vad skulle man annars ha döpt den till? "Josef och den Fantastiska... Techni...kulörta Drömkappan"?)

 I vilket fall som helst så var de väldigt duktiga. Min bror spelade Potifar och hade en promiskuös hustru som Josef ratade genom att vråla "Aldrig i livet, jävla kärring" enligt Linda men det han egentligen sa var att han inte trodde på fri kärlek, d.v.s att ligga med andras hustrur utan makarnas tillåtelse.

Stor applåd till dem! De var superduktiga!


I fredags bänkade Dan och jag oss framför säsongsavslutningen av Lost kl 10 på morgonen och satt sedan som små glosögda spökdjur framför tv'n medan vi följde allt det lustiga som hände med stackars Kate och Jack och Ben och Sawyer etc etc... Mmmm... Sawyer... :) Namnam!

Ett halvår kvar till nästa säsong då. Kul...


Skador: Av den skobutiksrelaterade sorten nu när jag bytt sysselsättning över sommaren. Jag har skoskav utav bara helvete och är fruktansvärt skitig om händerna hela tiden.


Rejectad av Danshögskolan & beroende av Sweeney Todd!

(av Jessica Lindell den 22 maj 2008 kl 15:41)

Spenderade måndagen och tisdagen på danshögskolan och visade mina skills i modernt, balett och jazz. Uppenbarligen var det inget att hänga i julgranen eftersom jag inte gick vidare till prov nummer 2 men vad fan? Jag överlever. Åtminstone i år då jag har Kulturama år 2 som krockkudde... Nästa år lär jag ha mer ångest.

Jag är inte särskilt upprörd egentligen. Det var exakt det resultatet jag väntade mig men när alla börjar fråga hur det gick med en medlidsam min så blir jag ändå lite ledsen i ögat. Känner mig lite misslyckad men det går nog över. Kroppen är ledsen tror jag, inte själva hjärtat. Lite luddigt men så känns det.

Känner mig överlag som en liten kostnärssjäl och jag mår dåligt då jag tänker på att det skulle kunna komma en dag då jag måste släppa det och skaffa ett riktigt jobb... Men jag vill inte jobba i affär för resten av livet. Jag vill dansa, spela teater, skriva och vara allmänt kulturparasitisk på samhället. Jag vill bli känd för nåt flummigt och gå på teparty med Johnny Depp.


Idag åker jag alltså hem. Återvänder till stora staden om en vecka för att ta emot mitt 'betyg' (som inte är ett betyg utan mer en lapp där det står att jag har varit i skolan ganska ofta).

Jag känner egentligen inte för att jobba men det är nog till stor del en svit av för mycket adrenalin och totalt platt fall tillbaka till verkligheten. Jag känner mig trasig, omotiverad och trött. Vill gå i ide och bara ligga och sova hela sommaren i en hög med löv, som igelkottar gör. De går ju ut typ nu, jag kan hyra ide i andrahand från dem.

Kommer sakna Dan så mycket också. Snart har vi bott ihop i ett år och vi har fortfarande inte slagit ihjäl varandra. Jag tror jag stannar ett tag till, det verkar funka bra.


Jag har hamnat lite i en av mina besattshetsfaser igen. Jag har lyckats bli besatt av litet allt möjligt under årens lopp (för det mesta musikaler) men just den här gången blev det lite osunt, tror jag. Jag har nämligen lyckats bli smått beroende av solskensmusikalen Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street.

En hämndlysten barberare som blivit landsförvisad av en elak domare, återvänder till London och börjar skära halsen av sina nya kunder. Han är lite sur för att hans fru och dotter inte finns kvar där han lämnade dem och vill åt den elaka domaren. En charmig twist är också att hans grannes pajshop börjar blomstra igen då de stoppar hans offer i pajerna...

I vilket fall som helst så är jag väldigt förtjust i Tim Burtons grådaskiga, miserabla London och musiken växer för varje gång jag hör den.


Skador: Ett sabbat ego och lite rufsig i håret men annars rätt okej.


Här nedan är f.ö ett eminent prov på min artistiska sida. Denna bild tog Linda och jag när vi hade fotokurs för 100 år sedan. Ett förevigande av Djurparksråttan Jürgen-Günnar och det han står för.


Dansångest, 90-tal och marsvinet Benjamin

(av Jessica Lindell den 13 maj 2008 kl 16:18)

Idag är jag ledig från skolan. Det börjar dra ihop sig mot ett slut men det är inte så att lektionerna fortsätter för att sedan sluta ett exakt datum och sedan är det bra. Nejdå, det är för lätt. Istället droppar lektionerna bort en efter en. Igår hade vi en lektion, idag ingen, imorrn fyra...

Jag kommer dock behöva shappa (hur länge sen var det man sa det egentligen? Värsta 90-talsuttrycket...) nästa fredag för jag har lovat att börja jobba igen och jag kan inte skjuta upp det i flera veckor bara för att vi har en lektion i veckan.


I helgen var jag och hälsade på Carro i Halstahammar tillsammans med Emelie. Vi hade picnic flera gånger om dagen och shoppade loss. Jag inhandlade två par minimala shorts så jag kan vanka runt i sommar och visa upp mina vältrimmade buns of steal. Eller kanske för att jag hatar värme och måste ha så små kläder som möjligt för att kunna överleva. Ett par lila iallafall med blingbling och ett par grå med döskallar så jag kan känna mig lite tuff oxå. Släpade även med mig en superfin tekanna med matchande sockerskål och mjölkkanna hem på tåget som jag fyndade för bara 50 kr (sockerskålan och mjölkiskannan kostade bara 17 kr/st). Nu måste jag börja dricka mycket te så jag får använda den. Alla jag känner kan komma på tekalas.

"Kom på festen klockan tre, ni får bakelser och te!" som djuren i Pixi-boken skulle ha sagt!

Jag köpte även en tårtspade så vi kan skära tårta på kalaset oxå.

Men mitt allra bästa köp var marsvinet jag suktat efter ända sen jag kollade Ikeas hemsida senast. Äntligen blev han min. Jag handplockade honom från en bunker full med alla de djur och döpte honom 29 kr senare till Benjamin efter Morgonsoffe-snubben. Han blev vår maskot över helgen och utförde olika våghalsiga upptåg.


Snart ett år som Stockholms-brutta (åter igen, hur ofta hör man det? Jag tror jag ska återinföra sådan där fånig 90-tals jargong där man hälsade på varandra genom att säga Tjena! o.s.v) Att det ska gå så fort... Jag fyller 23 i sommar. Snart får jag inte visa leg på systemet längre, folk kommer börja kalla mig tant och jag måste gå runt i kofta och plisserad långkjol för att jag har tappat sinnet för vad som är hippt och tror att kofta alltid är ett säkert kort. (Är 'hippt' från 90-talet? Det låter lite som det men det börjar återkomma känns det som, dock kryddat med en nypa sarkasm och ett stänk cynism så jag är inte helt hundra...)

På måndag och tisdag är första intagningsproven till Danshögskolan. Jag är åter igen livrädd och övertygad om att alla i hela världen dansar bättre än jag. Jag vill inte höra motsatsen heller för då fräser jag. Inga lyckönskningar heller, det gör det bara värre. Jag vill få det här överstökat och glömma bort det så fort som möjligt, fortsätta mitt liv som det är ett år till och behandla hela spektaklet som den mardröm det kommer framstå som.


Skador right now: Mitt humör är skit - tror mina tårkanaler är översvämmade. Åtgärd är att byta p-piller, jag tror att det är de som är boven. Eller så har jag kommit i klimateriet eftersom jag börjar bli gammal...

Annars ont i knän ibland, lite hostig men ganska frisk och kry. Dock är jag lite rädd att bryta lårbenshalsen - är det inte det gamla människor gör stup i kvarten?

Allvarligt! Om jag gjorde det skulle jag inte våga berätta det för någon, det skulle vara för pinsamt.


Sjuk, trakasserad och hemlös!

(av Jessica Lindell den 2 maj 2008 kl 18:34)

Jag har precis varit sjuk! Länge!!! Det började med ont i halsen förra fredagen men jag tänkte inte låta det hindra mig från mina planer så jag knallade snällt iväg till skolan. Jag var dock dukig och lät bli att röra på mig tills sista lektionen då jag blev ombedd att gå upp och köra nån kort övning som jag inte alls hade förberett. För att få det ur vägen gjorde jag det ändå och hoppade runt i 5 min för att sedan åka iväg till stan med Helena som var här och hälsade på. Hade precis fått lön och hade shoppingabstinens så jag köpte linnen i sommarfärger och en jättefin klänning som jag kommer använda två gånger i mitt liv eftersom jag aldrig får göra saker som kräver tunna, skira, långa, vita klänningar i togastil...

Började känna mig krasslig efter ett tag men knatade friskt på tills mitt huvud började kännas som att det vägde 18 kg. Övergav till slut stackars Helena som fick fortsätta sin cheerleadingquest på egen hand och då jag kom hem hade jag 39.7 i feber. Har gått omkring med ont i huvudet, feber, hosta och ont i halsen i nästan en vecka.

Medan jag var sjuk så lyckades jag dock göra lite nytta och sortera mina skor så jag ska hitta dem ordentligt nu. Tog kort på allihop och satte etiketter på skokartongerna med rätt bild på. Gjorde ett litet skokollage av alla bilderna sen och kom fram till att jag har ca 60 par skor. Yeah!!!


Men det är fan inte det värsta som hänt på sista tiden! Åh nej! Det toppas big time av Dans galna gamla ex som nyligen fått för sig att ta sitt barn och flytta till bushen där unga flickor byter avsugningar mot cigaretter. Men innan hon kan göra det så måste de gå igenom standardproceduren som innebär skrika lite samt skälla oupphörligt, skylla på sin trasiga uppväxt (andra människor har oxå haft det jobbigt som barn men de växer minsann upp till normala människor iallafall) och bete sig som en gris mot Dans nya flickvän - vilket råkar vara jag.

Jag blev utslängd från mitt eget hem! Nog för att jag fortfarande saknar Linköping ibland och känner mig lite liten i jämförelse med alla invanda, ilskna stockholmare men jag känner mig ändå rätt hemma här på muppgatan vars namn ingen fattar. Jag har ju inrett och städat och fejat och donat som en jävla askungenråtta för att det ska kännas så och så kommer en pipig liten bitch och kastar ut mig med ursäkten om att "Jag vill känna mig trygg här för alla är så elaka mot mig på jobbet. Buhu! Jag måste känna mig trygg här och det gör jag inte när du är här så gå!" Vadå här? Det är ju mitt hem! Min fristad! Inte hennes! Jag skiter fullständigt i om hon mår bra när hon är här. In fact, jag ser nog helst att hon mår så creepy som möjligt när hon är här så kanske hon inte kommer hit så ofta.

Uppenbarligen så får man uppföra sig helt psycho när man klämt ut en unge (News Flash - andra har oxå fött barn och de är helt normala i huvudet fortfarande), det är bara att ursäkta sig med det. "Du måste ju förstå, jag är ju mamma till * och måste ju sätta henne i första rummet så jag kan bete mig så här barnsligt och psykotiskt för jag har fött barn och det har inte du."

Kanske därför jag har 1/3 av hennes midjemått...

Mmm, hon kasta ut mig iallafall och satte sig och skrek vid vårat köksbord i 2 timmar medan jag knallade gata upp och gata ned och försökte hitta något att göra. Nästa gång tänker jag sitta kvar och berätta för henne hur illa jag tycker om henne, det verkar roligare...


Var på Footloose förra veckan. Var jättemysigt. Helena och våra mammor samt Dan var där och kollade och diggade i våra stolar. Var en jätterolig föreställning. Massa dans och sång. Men de hade tagit bort min favvolåt som jag dansade till nu i mars.

Måns var jätteond. Han sade riktigt onda saker som "När prästens dotter säger nej börjar det rycka i baguetten" vilket bara riktigt elaka människor gör och så hade han lagat sin svarta t-shirt med säkerhetsnålar vilket oxå är säkert tecken på att man inte är på den goda sidan.


Jag vet att jag är lat! Men jag är ju här nu...

(av Jessica Lindell den 5 april 2008 kl 20:18)


Jag vet att det var ett tag sen men mycket har hänt och dessutom är jag en lat människa så jag är inte den som utnyttjar varje tillfälle som ges heller...

Nu är jag dock tillbaka för att uppdatera alla om mitt spännande liv som dansstuderande i storstadsdjungeln...


Vi - min klass och jag - har haft dansuppvisning och detta skedde alltså den 14-16 mars. Fyra fantastiska föreställningar körde vi och man sprang som en skållad dansmus i korridorerna för att hinna stajla om sig mellan varje nummer. Det var superkul och jag saknar det massor. Jag hade gjort en egen koreografi som jag visade fram till den medryckande låten 'Dancing is not a crime' från Footloose tillsammans med Emelie, Erwin och Sussie. De var superduktiga och jag fick snäll feedback på den så det var kul. Gjorde mig även poppis hos balettläraren genom att spela ilsken tant i Helens Jazzcafé. Jag satt och snörpte på munnen, hällde sprit i kaffet och blev även lite till mig i trasorna (som tanter säger) utav en bild på Idol-Danny.

Maggies (min ena jazzlärare) hade även gjort en supercool koreografi till en Rollings Stones-låt och sparade inte på krutet. Vi körde traschiga kläder med nitar och läder, svart hålögdhet ala Sweeney Todd och upptuperat hår medan vi dansade järnet i rök och epelepsiljus (stroboskop tror jag det heter på riktigt). Mamma, pappa, Carina, Saga, Dan, Solskugga, Kim med familj, Lisa, Emma och Anita & co kom dit för att heja på mig och det var sjukt roligt. Känns fortfarande tomt att det är slut. Jag älskar att uppträda.


Har även varit i Paris och det skedde i början av mars. Jag och två klasskompisar lurade in oss på en gruppresa för streetnördar och spatserade runt i Paris i fyra dagar. Jag och Caroline (som inte är riktiga streetnördar) skippade den tävling som var resans mål på lördagen och körde toksightseeing istället. Vi lämnade vårt skabbiga hotell runt kl 9 på morgonen, köpte tunnelbanebiljetter (SL borde ta efter, runt 30 spänn för en dygnsbiljett och vi åkte typ 10 gånger) och styrde kosan mot Champes Elyssé för att därifrån fotvandra till Triumfbågen. Därifrån åkte vi vidare (och vandrade genom en park som luktade kiss) till Eiffeltornet (eller Parisetornet som det fick heta eftersom ingen av oss mindes att det hette Eiffeltornet). Vi åkte inte upp eftersom köerna räckte typ till Sundbyberg utan vi fortsatte vår resa till ett jättestort köpcentrum där jag köpte en svartvit tunika (senare skulle det visa sig att mina shoppingfynd gick i svartvitt hela resan). Efter det så åkte vi vidare mot Notre Dame. Kyrkan såg ut precis som i Disney-filmen, varenda jävla detalj förutom de hoppande stenfigurerna.Vi hittade en huvudlös dragspelare utanför och blev sedan bitna av shoppinghysteri. Vi vandrade runt i ett tiotal exakt likadana souvenirbutiker och jag köpte en rutig mössa (svartvitt) som var jättefin. Vi missade att gå upp i tornen på kyrkan eftersom vi fastnade bland alla souvenirer så istället gick vi och åt middag. Vi var på hemväg efter det men kom fram till att vi borde se Eiffeltornet en gång till då vi inte är i Paris så ofta och vi ville se det blinka i mörkret. Sagt och gjort, vi återvände till plockepinnbygget men gick av tunnelbanan åt fel håll. Då vi väl kom på det och slutligen fick se toppen på tornet så blinkade det frenetiskt. Trots att vi skyndade oss allt vad vi kunde så slocknade det precis då vi kom fram och vår besvikelse var oändligt. Men skam den som ger sig. Tack vare min facination för kult-tv så hade jag genom Top Model lärt mig att tornet blinkar en viss tid och i vissa intervaller. Jag kom bara inte ihåg när. Självklart visade det sig vara en timme mellan varje omgång så vi satt snällt på en bänk och frös i 45 minuter medan vi blev trakasserade av Eiffeltornsförsäljare i tusentals. De flesta nöjde sig inte med att trycka blinkade platstorn i ansiktet på en och skandera "Very good price - 1 euro!" utan de ville dessutom att vi skulle flytta dit och gifta oss. Vi varken köpte torn eller emigrerade utan vi sjasade tålmodigt bort dem och fick till slut se vårt blinkande Eiffeltorn på riktigt. Det var väldigt vackert så det var kanske värt hela besväret. Vi kom hem runt kl 22 på kvällen och var lagom möra.

Dagen därpå lallade vi omkring på en skum marknad som sålde allt möjligt (med en förkärlek för streetwear) och jag köpte två par sandaler, ett par svarta och ett par vita. De kostade 3 euro per par så jag tyckte jag kunde kosta på mig det. :) Även där tyckte de att vi borde lämna hus och hem för att ingå äktenskap med gatuförsäljare. Tempting...


Jag har fått jobb. Eller rättare sagt, jag har fått tillbaka mitt jobb. Över sommaren. Jag kommer befinna mig i Linköping mellan mitten av maj till augusti typ och ta tillbaka min rättmätiga plats. Sweet säger jag. Få tjäna lite mer än ett sketet studiebidrag igen. Ska försöka vara duktig och spara.


Under påsklovet kom mina andra kreativa sidor fram då jag slapp tänka på padeboréer och padecha'er. Jag skrev som en liten igelkott och författade så mycket att jag plötsligt insåg att jag befann mig i slutet. Jag håller alltså på att avsluta min andra bok och jag lade precis märke till oxå att den är längre än den första. Coolt, säger jag!


Den roligaste konversationen någonsin i år hörde jag i mars på tunnelbanan:

Tjej 1: Asså, vad betyder 'statisk'? Det står så här. "Universums expansion är ej statisk."

Kille: Amen, det är väl typ att ingen äger det? Eller jag vet inte...

Tjej 2: Får jag se. *kollar på papprena* Inte fan vet jag. Men det är kanske typ som när man har strumpbyxor på sig.


*ett litet tag senare. Tjej 2 läser en engelsk bok*


Tjej 2: Asså, vadå 'barn'?

Kille: Vad?

Tjej 2: Ibland fattar jag inte varför de har med svenska ord mitt i texten. Så här står det: "It's like building a barn with your neighbours."


Skador för tillfället: Lite ont i hals och kassa knän men annars är jag hel.


A swedish girl in Paris - Bestick, dans och stoldunk

(av Jessica Lindell den 18 januari 2008 kl 23:07)

Lots and lots som händer!

Jag har börjat på en koreografi till vårföreställningen i mars. Ska dansa till 'Dancing is not a crime' från Footloose (som f.ö kommer till Stockholm i feb). Har tänkt det som en gruppdans men jag vill göra koreografin själv. Ingen som lägger sig i då. :) Filmade igår för att se hur det artar sig och det ser riktigt bra ut faktiskt. Stilen kallar jag för slask-jazz.

Ni kan kolla här ovanför om ni orkar. :)


Idag hade vi en jätterolig rytmiklektion. Vi ska nämligen visa upp vad vi lärt oss i rytmiken oxå i mars. Vi blev beordrade att ta med två skedar och en kniv till skolan och väl där började vi klinga, skrapa och väsnas så det stod härliga till. Vi snodde alla stolar ute i korridoren och dunkade dem i golvet, vi lade skedarna mot varandra och drog kniven emellan i ett rasande tempo och trummade besticken mot stolsbenen i fyrtakt och tretakt om vartannat. Två notpapper med det specialskrivna och genialiska stycket 'SSSCCCHHHOOOLLL' ska framföras i olika klappar, stampar, dunkningar och skrapanden. Kommer bli en kakofoni av oljud men det kommer definitivt bli skittufft!


Ni måste komma och kolla!!!!! 14, 15, 16 mars!!! Jag bor i en 5:a, jag har plats! Beställ biljetter på http://www.bus4you.se/

För att få 50 kr att resa för i välkomstpresent så bli MV-kund oxå http://www.bus4you.se/Public/MemberRegistration.aspx?Code=72753

Smygreklam!!! :)

Men allvarligt talat så blev jag kär i deras bussar. Åka mellan Linköping-Stockholm i en asskön läderfåtölj för typ 100 spänn är lätt min grej!


Jag har dessutom precis anmält mig till att åka till Paris under slutet på sportlovsveckan. 3000 kr för hotell, flyg, flygbussar och inträde till en stor tävling i olika streetstilar kändes inte så farligt. Blir borta i 4 dagar och kan lalla runt i Paris under lördagen för sightseeing. Iofs har jag redan varit i Paris en gång men lite semester kan kännas välkommet nu när alla andra oxå får åka utomlands. Kul att få se duktiga dansare visa sig på styva linan oxå.


Skador: Potentiellt benhinnetjafs - ont i vaden när jag dansar, dunkar liksom i muskeln och är allmänt oskönt. Benhinneinflammation är något man inte vill dra på sig tydligen då hot som 'Vila i ett halvår' kan komma att krävas för att det ska läka typ.


Jul & nyår med en touch av läsk och polacker!

(av Jessica Lindell den 5 januari 2008 kl 22:05)

Julen är slut men jag är relativt pigg. Jag sover iofs till 12 varje dag och är fortfarande trött då jag tvingar mig själv att stiga upp men så brukar det vara.


Kom precis hem från Disney on Ice. Små polacker mimade till förinspelade svenska Disney-citat och åmade sig i glittriga kortnummer av Disney-klassiker medan de sålde blinkande pinnar till ockerpriser utanför dörrarna. Det var skoj. Alla var så duktiga så och det var underhållande. Minus för det läskkladdiga golvet dock som de inte brytt sig om att städa emellan föreställningarna.


Kom tillbaka till Stockholm i förrgår efter ca 2 veckor i Linköping. Även denna jul blev traumatiserad då vi fick reda på att Dans mamma hade cancer. Han stannade hemma och hela julen gick i en något dämpad ton tills vi sedan fick reda på att "Nej, det var ju inte cancer. Hoppsan. Jaja, det såg ut som det då. Var glad att du får leva istället." Läkare vet hur man sprider julstämning...

Vi firade stort istället på nyår då Dan kom ner och joinade festen tillsammans med Stefan & co, mamma och Monika. Han drunkade nästan i sitt jättestora ölglas och det nog mest tack vare det jag lyckades spöa honom i biljard.

Fick massa fina paket av massa fina människor oxå. Hemgjort godis i mängder, Harry Potter-boken, vågtång, Pandora-berlocker, smycken, 6 st Mine-glas ifrån Kosta Boda, benvärmare, ljusstakar m.m.

Passade även på att shoppa lite mellandagsrea i en stad jag klarar av att vistas i då det kommer till såna tider. Stockholm är ett helvete bara det blir helg typ, Linköping är mer min typ av shoppingstad.

Fick även en massa skrivet i min bok. Kreativiteten flödade fritt (med en knuff i rätt riktning så) så snart jag fick lite ledigt igen.


På måndag börjar skolan. Jag har precis slängt ut 2360 kr på ett terminskort (OUCH!!!) och är fit for fight igen. I mars har vi vårföreställningen (det är väl fan inte vår i mars???) och jag hade väl tänkt att försöka komma på nåt roligt nummer. Boka upp er i tid (ta hela mars för säkerhets skull) och kom och kolla vetja!

Julföreställningen gick bra. Vi cirkusade loss i grälla kostymer och glittriga sminkningar. Jag fick en riktigt ond ormtjuserskelook och fann mitt sanna jag i en illrosa haremskostym. Vi använde alla ljuseffekter som fanns, kastade in lite rökmaskin och dansade järnet. Det var jätteskoj!


Megablåmärket och soon-to-be-föreställning!

(av Jessica Lindell den 3 december 2007 kl 22:24)

Idag har vår repvecka börjat så smått. En av medlemmarna i min sexmannagrupp - jag nämner inga namn - har dock som vana att dyka upp endast ibland. Så vi skiter i henne...

Stegen börjar sitta, musiken kommer på plats och idéer börjar ta en fast form. Våra kroppar kommer hem blåslagna och ömma men ändå ganska nöjda eftersom vi gör framsteg.

Se nedan min tjusiga blåtire-axel efter för mycket rullande på golvet framåt och bakåt. :)

För er som är intresserade så har vi föreställningar 13/12 kl 19.00 och 14/12 kl 12.00 och kl 19.00. Vet inget om biljetter och priser än men det lär bli värt vartenda öre. ;)

Missa inte min sjögräs-dans!



Har adventspyntat i helgen. Lite julstjärna och lite ljusstakar för att liva upp i vintermörkret. Jag är dock rädd för stjärnan i papper och bevakar den noga hela tiden så den inte ska börja brinna.

Julklappar är ganska klart. Blev inte så fattig som jag trodde i december så alla ska nog kunna få något iallafall. :)


Var på bio i helgen. Tog lite egen-tid och flydde huset för att söka lugn och ro i biomörkret under lördagseftermiddagen. Såg Stardust och mumsade popcorn alldeles ensam på rad nr 2. Det var supermysigt. Filmen var bra och det var alldeles lagom lite folk. Ska gå och se Guldkompassen snart oxå har jag bestämt.


Kommer hem i jul under ca 1½ vecka. Först till kvarn får första tjing på min lediga tid så line up, ladies and gentlemen för jag återvänder snart och vill umgås. :) Anländer 21/12 har jag för mig och returnar 3/1.


Höstlov, grova könsvitsar och stormdemoner!

(av Jessica Lindell den 15 november 2007 kl 22:29)

Borde finnas massor att berätta men det känns som att det är så mycket att det inte blir nånting alls istället... Jaja, jag prövar väl. Förresten, visst kan man säga 'pröva' och inte bara 'prova'? Fick höra att det var nåt dialektalt men jag säger ofta 'pröva' och jag kan ju inte ha fel...


Hade ju höstlov då v 45. Slappade dag 1, 2 och 3 och reste hem till Linköping de resterande dagarna. Försöker moffa in alla jag ville träffa på de fyra dagarna och trodde jag skulle ha plenty of time men det blev mer "Du får förmiddagen, du kan få lunchen, vi kan ses en halvtimme på kvällen, jag klämmer in dig mellan gryningen och frukosten..." Men jag hann med jobb-people, Linda-snuffis, Lisa-gumman (numera BDSM-Lisa), mamma, pappa, Jimmy och Ammi.

Kom hem utvilad och med ett Hello Kitty-örngott i bagaget. Lade fram ett förslag till Dan om att vi nu måste skaffa matchande Hello Kitty-bäddset och fick klartecken.

Var och tittade på dekadent pjäs med Lisa i huvudrollen. Det var mycket grova uttryck man inte väntar sig att höra från så väna kvinns men på det hela taget en roande afton. Mellanspelet var superbt och väldigt djupt...


Jag klädde ut mig till gudinna runt Halloween. Mest för mitt eget höga nöjes skull eftersom jag inte var på Halloween-fest och jag var ensam utklädd. Ifall inte Dan var utklädd till mysmupp i raggsockor och mjukisbrallor... Kanske måste fråga så att han inte är ledsen för att jag inte komplimenterade hans kostym...


På lördag ser det ut som att jag kanske får åka skridskor igen. Alla dessa år av längtan och väntan ska äntligen ge utdelning. Får jag bara åka skridskor igen kan jag dö lycklig.


Hade forumträff förra helgen. Snälla människor kom hit och gästade Casa del Lindell-Hörning under 3 dagar och lördag-kvällen resulterade i mästerligt utförd Isfolks-teater. Jag regisserade 'Nattens Demon' och 'Trollbunden' och tog min Bergman-roll på stort allvar. Dan spelade många karaktärer med förvånansvärt lite variation. Alla hans karaktärer var nämliga höga på diverse substanser. Han spelade dock flummig väldigt övertygande. Nedanför finns våra insatser dokumenterade och jag är inte bara i vägen, jag spelar faktiskt stormdemon och virvlar med inlevelse. Capische?


 
 


Får mycket positivt i skolan nu. Min jazz-lärare tyckte jag hade stor potential, får massa bra kommentarer och Dan tycker jag har blivit graciös som en älva. Verkar gå åt rätt håll. I december är det uppvisning av det mindre slaget. Håller för tillfället på med min kompositionsdel som ska bli runt 1 minut lång. Läraren är lite tidsoptimist men jag hoppas att han inser att det bara är ett par veckor kvar och att det är dags att sätta lite fart.

Idag på extra-jazzen fick vi förresten öva på olika lyft och konstiga rullningar på golvet, det var jätteskoj. Ska praktisera de på Dan snart så jag kommer ihåg dem.


Värkrapport:

Min värk har gått över i knän och anklar (Tack Gud!) och det enda jag kan gnälla över för tillfället är lite ont i huvudet...

Kan det vara så att jag är helt frisk och ickesönder? *kors i taket*


Voices in my head, barndans och fluffiga telefoner

(av Jessica Lindell den 16 oktober 2007 kl 12:59)

Förra helgen var jag på workshop i barndansmetodik. Jag var i skolan mellan 9-16 både på lördag och söndagen och lekte 4-åring. Det var skitkul. Läraren var helt underbar och sa så mycket bra saker att jag blev helt snurrig i huvudet av nytänkande och hög moral. Charmigt att se sina klasskamrater leka rasistiska och könsfixerade dagisbarn oxå. Inte något man är så van vid annars.

Det jobbiga var bara att vi gick sammanlagt 12 dagar i sträck i skolan. Jag vet inte om tröttheten kommer nu för jag är helt slut i huvudet och känner mig känslomässigt massakerad. Jag är stundtals apatisk och ohågad till allt som innebär rörelse av något slag.


Imorse återkom mina små lägenhetsspöken och skrämde upp mig. Jag somnade om efter att Dan åkt till London men vaknade efter bara 20 minuter igen, lagom dåsig och förvirrad. Då jag försökte öppna ögonen hörde jag en mansröst prata snabbt bredvid mig fast jag förstod inte ett ord, det var bara massa nonsens. Skitkul att vakna till det liksom. Han lät dessutom ganska arg så nu kommer jag inte våga somna ikväll. Jag tycker inte om spöken.


I helgen var Lisa och Linda här och höll mig sällskap. Jag var nog inte alltför rolig efter min mastodontvecka i skolan och ville mest sova på kvällarna men jag hoppas att jag bidrog med något iallafall.

Linda fick en prinsesstelefon i försenad present så nu kan vi ringa till varandra för jag har en likadan.

Nu i helgen är det min tur att fara hem till Linköping och hälsa på. Känner att jag behöver föräldraomsorg och en stund med riktiga människor som kan mig och som vet hur jag funkar.



Det är jobbigt att skapa en helt ny tillvaro har jag märkt. Det är kämpigt för själva hjärtat på nåt sätt. Nya människor, nytt hem, ny vardag, nytt sätt att leva och nya personer att leva med.

Jag var fan mycket stabilare då jag bodde själv. Nu är jag värsta lipsillen i jämförelse. Man skulle va en kaktus... De vet liksom inte när de flyttas till ett nytt ställe, de bara står i sin kruka och mår bra. De har inga ögon så de kan inte se omgivningen och märker således inte vart de är. Det enda de märker är kanske om de byter ägare och den nya ägaren struntar i att vattna dem. Då blir de nog lite ledsna... 


Jag känner mig ensam här i stora staden. Kom och hämta mig ett litet tag och ta hand om mig. Jag tar inte stor plats.


Grattis till alla!

(av Jessica Lindell den 2 oktober 2007 kl 19:45)

Grattis till min bästa vän Linda som fyllde ärevördiga 22 år i fredags.

Grattis till mamma som ska åka till Thailand och som fyller 22 oktober.

(Hmmm... Mamma fyller 22:a och Linda fyllde 22 år... jag anar en komplott)


Grattis till pappa som har fått ett jobb.


Grattis till Jimmy som har funnit love i denna kalla lilla värld.


Grattis till Dan som blev bokmässans huvudattraktion i helgen och sålde slut på alla sina böcker.

 Var i Göteborg i helgen och latade omkring på bokmässan på lördagen. Dan blev stormad av galna fans och hann knappt mer än sätta sig så var alla hans böcker slut. Jag blev avundsjuk och således inspirerad att göra ännu en raid mot min egen bok.

Köpte söta vantar i Nici-ståndet och en present till Linda.

Mötte mitt livs energidrycks-kärlek: V - den gröna ängeln. Jag måste ha mer.


Skador för tillfället: Allmänt deppig, humörsvängningar och ont i knän och fotleder. Även stressad som satan.


Bakåtkullerbyttor och 4 underbara år

(av Jessica Lindell den 24 september 2007 kl 21:43)

Idag har jag lärt mig att göra sneda bakåtkullerbyttor alldeles på egen hand. Nu har jag ont i axeln.

Och på baletten hade vi sparkat den galna tanten som drog mig i huvudet och återfått den söta lilla Nya Zeeland-läraren som kvittrar 'Good Girl' stup i ett så man får känslan av att befinna sig på ett hunddagis. Men hon är bra.


I helgen var jag på stan och shoppelishoppade. Jag kom hem med en jättepåse. Bl.a ett linne jag kommer använda 2 ggr och sen glömma bort (gör inget, det kostade bara 99 kr) och jättefina nya assietter.


 


Jag vet inte om Dan förstod syftet med 2 olika uppsättningar assietter men jag improviserade ihop en rimlig anledning till att det borde räknas som ett måste och han orkade inte försöka se igenom den. Så länge jag ler och har ett urringat linne på mig så går han på det mesta. Feminist som fan, här tror vi på lika könsroller...

Imorrn har vi förresten varit tillsammans i 4 år. Det trodde ni inte. Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag hade väntat mig det heller men här står jag nu; stadgad och rynkig.

Vi ska fira på min håltimme där jag hinner vara hemma i ca en timme och äta köttbullar från gårdagen. Känns skönt att romantiken inte har dött bara för att man har blivit sambo...


Om 4 dagar fyller min kompis Linda år. Hon kommer att få superfina presenter. *gnuggar förväntansfullt händerna*


I helgen ska vi på bokmässa. Jag ska gå runt naken och stjäla uppmärksamheten från Dan eftersom ingen kommer bry sig om mig eftersom jag ännu inte satt min fotspår i kulturhistorian och blivit erkänd som Sveriges bästa författare...

Jag vill oxå ge ut en bok... eller två... Mina böcker är skitbra!!!


Dagens fråga: Är köttbullar som popcorn? Godare dagen efter?


Sjuklig och hemmavarandes!

(av Jessica Lindell den 19 september 2007 kl 12:48)

Idag är jag sjuk! Jag har en mysig begynnande förkylning plus att min axel, armbåge och lårmuskel är ur funktion typ. Armbågen är av dem glamourösa sorten - Jag sträckte på mig och snurrade runt i ett för trångt kök och drog den där otäcka smärtknölen rakt i dörrkarmen. Svinont!Jag har på känn att den här bloggen inte kommer komma undan att jag klagar på olika krämpor jag drar på mig mellan varje gång. Kan lika gärna kalla den för 'En Sjukpensionärs Iakttagelser' eller nåt sånt. Skitkul att läsa om blåsor på stortår eller träningsvärk i skinkmuskeln i all evinnerlighet... Då ska det ju vara ordentliga skador som drar uppmärksamheten till sig. Något i stil med "Idag på baletten förlorade jag min ena arm. Det fanns inget de kunde göra förutom att amputera efter en hemsk plié-övning som gick fruktansvärt fel..."

Jag tror jag succesivt ska börja överdriva så inget tröttnar på att läsa...


Ikväll är det sambokväll. Denna onsdag så har programmet två höjdpunkter: Familjesushi i soffan och sedan bio. Ska se 'Underbar och Älskad av alla'.


I helgen var Linda här och hälsade på. Vi lallade omkring på stan och stalkade Amy Diamond i Rålambshovsparken. Rå-lamb... Råa lamm... Nice park...Det var skoj att få lite kvinnlig färgring i huset igen. Alltid roligt att umgås med en väninna. Vi broderade kattungar och grälla sidenband på små vetekuddar och knypplade vänskapsband i olika toner av blått. Jag blev mest nöjd med den i indigo...Nejvars. Vi spelade barnspel och åt chips mest. Men det var fan så skoj ändå.

Officiellt inflyttad...

(av Jessica Lindell den 13 september 2007 kl 20:03)



... åtminstone inför brevbäraren så han slutar stöta på mig...

Mitt namn står prydligt fasttejpat på dörren nu och jag är in da house på riktigt.

 

Imorrn kommer Linda. Jag har under kvällen hunnit få utbrott på att det är stökigt fast det var nog ingen som förstod. Det var därför iallafall. Det finns ju för fan ingen plats för saker man vill ha undan för det ligger ensamma flytdynor överallt som ska se till att barnen drunknar snabbt och smärtfritt, liggandes på ena sidan.

 

Är totalt slut. Mitt huvud är slut, min kropp är slut och mitt liv är... inte riktigt slut, det lallar på som vanligt men jag orkar inte ta någon notis om det nu när mina knän och axlar är mörbultade av för mycket sälande på golvet - jag är ungefär lika smidig som ett stelopererad kaktus utan ben då jag ska ner där och kravla.

 

Jag är trött... Vill nog sova snart. Kl är 20 över 8 på kvällen. Ganske lame av mig att lägga mig nu. Bara penchisar som gör det och folk i andra länder där kl är runt 11-12 kanske...

 

Jag har fan inget spännande att berätta. Är fortfarande happy för min turneringsvinst och försöker leva på den lyckan tills nåt nytt spännande händer.

 

Dagens fråga: Bara för att man går i skolan frivilligt så måste det väl inte betyda att man vill gå i skolan 12 dagar i sträck.


Dagens hjälte! Woohoo!

(av Jessica Lindell den 9 september 2007 kl 23:19 )


Moahahaha!!!! I'm a genius! Jag återvänder till Stockholm och blir hyllad som en hjälte några timmar senare!

 

Dan övertalade mig att ställa upp i en gratis pokerturnering och pröva lyckan istället för att slöspela min intelligensbefriade muppstil. Sagt och gjort; Jag satte mig, halvsur och gnölig, vid datorn kl 20 och satte igång. 2 sekunder efter att turneringen börjat så får Dan ett utbrott i rummet bredvid då han förlorar hela sin stack med AA (ess/ess för er som inte är så bevandrade i dessa komplicerade termer) och kommer näst sist (jag led med honom - faktiskt - det var bara otur) men jag fortsatte spela för att försvara familjeäran. Jag sitter där och gnetar och spelar med endast min kvinnliga intuition som ledstjärna eftersom jag bannlyst Dan och hans välmenande råd ifrån köket för att få spela ifred och utan press.

Vem sitter och vinner turneringen då om inte lilla jag? Mot alla de råbarkade pokernördarna med sina procent-odds mumlandes i mungipan under hela spelandet? Jag vann! 120 dollar, rätt ner i fickan! 1:a av 57 pers.

Vadå? Jag? Nej, jag vinner turneringar hela tiden, visste precis vad jag gjorde...

Ha, tjena... Men nåt rätt gjorde jag ju uppenbarligen. Min kvinnliga intuition är inte att förakta mot alla hardback-böcker med påhittade kniviga situationer som pluggas in tills de sitter som berg i huvudet på vissa... Moahahaha!!! Jag älskar att gloata!

 

I helgen var jag hemma och partade... Eller ja... mamma och jag drack mineralvatten och Linda och jag åt thai-mat. Värsta festen. Pappa bjöd på kaffe och jag gengäldade det genom att få hans dator att gnälla massor. Jag hatar sånt. Jag skulle inte klara mig utan min dator. Speciellt nu när den är enda länken till mitt gamla liv. (Okej, kanske inte den enda...) Jag bryter ihop och gråter som ett spädbarn då den bråkar med mig.

Gick på stan och handlade tråkiga kläder men jag var tvungen och t.o.m svarta, vanliga tröjor från H&M var roliga när jag inte fått shoppa på flera veckor. Nästa helg kommer Linda hit, då ska vi shoppa här oxå.

Nu kan jag iallafall rulla omkring på golvet, lika smidig som en klump med sälfett, och åma mig utan att få skavsår på axlarna.

 

Dagens fråga: Finns det någon som faktiskt gillar föräldramöten? På riktigt? Varför har man dem annars?


Linköpingsbo i Stockholm - ensam och rädd

(av Jessica Lindell den 3 september 2007 kl 22:30)

Första inlägget in mina nya blogg då. Inlägget som ska lägga grunden för alla kommande inlägg, sätta ribban liksom. Jag ska sätta den högt! Eller ja... så högt att jag utan ansträngning kan kliva över den.

 

Just nu sitter jag här i min ensamhet och spelar poker. Jag är jätte-off och surig idag. Har försökte att få upp humöret genom att tröstäta kakor men det funkar bara en kort stund åt gången.

Jag insåg inte att jag flyttade in till en nattuggla som hoar längtansfullt då klockan börjar närma sig 21, 22 sådär... Som flaxar oroligt med vingarna och längtar efter frihet då pokerborden börjar fyllas och den ljuva metalliska doften av inbillade slantar börjar göra sig påmind ännu en gång. Nu vet jag dock. Och just idag kan jag bara fokusera på hur ensam jag är. Jag kan inte lyssna till de ljuva viskningarna som sjunger om dyra resor och prassliga dollarsedlar i mängder. Idag är jag bara sällskapssjuk och kärlekstörstande. En nybliven sambo utan att en sambo att gosa med.

 

Nu har jag varit Kulturamas lilla kelgris i 2 veckor och jag har dansat konstant i 1 vecka. Min kropp protesterade vilt mot denna plötsliga massmotion och förvandlades till en stel, öm klump i onsdags. Det tog mig ca en kvart att resa mig ur soffan. Trots mitt handikappstillstånd så lyckades jag spöa Dan i bowling på kvällen och slog 8 strikes, varje strike ackompanjerades av en liten dans som höjde stämningen i hela bowlinghallen.

Tillbaka till pluggandet: Det kommer dröja innan jag vänjer mig vid att gå upp vid 6 på morgonen igen. Jag är helt slut då jag kommer hem, orkar ingenting alls förutom att gå och lägga mig. Jag svettas varje dag men det är ingen mening med att duscha förrän man kommer hem - om ens då - eftersom jag ändå bara ska svettas igen dagen därpå.

Jag dansar jazz, modernt, street och balett och är mörbultad varje dag av att rulla på golv men det är skoj. Går på kvällskurser också som om dagarna inte vore nog. Släpar min träningsvärkshärjade lilla rumpa till street och jazz 2 gånger i veckan, utöver mitt vanliga schema.

 

I helgen ska jag fara hem till Linköping och bli omhuldad av familj igen förhoppningsvis, behöver koppla av lite. Är så mycket med ny bostad, ny skola, nya människor... nya muskler...

 

Dagens fråga: Vart har min pincett tagit vägen?


RSS 2.0