Bagels don't mend broken hearts...

Men de ger mig nåt att göra iallafall... Har bakat två satser bagels så nu har Linda och jag frukost i helgen. Det finns även cream cheese, gurka, avokado och rödlök till det. Namnam...
Imorrn bitti kommer sängen så då har vi någonstans att sova oxå. :) Najs. Nu sover jag på en tunn madrass i köket som en annan husockupant... Inatt blev jag väckt av en whiskykrökande velare som ville småprata kl 2. Ah, vad fan. Jag är relativt ung, jag klarar fortfarande nattliga fyllesamtal utan att få alltför mörka ringar under ögonen dagen därpå.

På söndag blir det workshop med Elin som ska resultera i en föreställning. Massvis med meck kring det där och Söderhamns dåliga förbindelser men det blev av till slut.

Idag har jag haft en inte helt lyckad dag. Mycket ofokuserade barn, ingen inspiration etc. Men man får väl anta att de är fulla med energi och inte ren vilja att irritera...
Det går faktiskt bättre att jobba med barn än jag trodde. Jag kanske inte är ett elakt, barnhatande monster ändå. Kanske t.o.m kan kläcka ur mig en egen unge den dag jag känner att jag saknar stretchmark på mitt sixpack. Nej, nu var jag för självgod (men jag har faktiskt nåt som liknar ett sixpack). Jag kanske är ett självgott, någorlunda barntolererande kvasimonster...

De är lite roliga barnen ibland. Bl.a så är nästan alla grupper övertygade om att jag är mellan 15-18 år (tackar! på riktigt!). De kommenterar min dialekt och kommer med hälsningar som 'Vad fin du är!'. :) Ingen som varit direkt otrevlig än, bara lite ofokuserade.

I brist på äkta kärlek har jag blivit kär i möbler. Vill väldigt gärna investera i en vikvägg och en mysigt fåtölj och för tillfället spanar jag in dessa ljuvliga saker på Ellos hemsida. Får se om jag kanske ger efter och går in ett nytt förhållande med en eller t.o.m båda dessa saker...
Jag är bitter...





Bakom fasaden...

Ska jag ta det här här? Är det tacky? Ska jag bara berätta allt det ytliga och söta? De roliga danserna, de nya kläderna, de fina bilderna? Eller ska vi ta allt det mörka och tråkiga oxå?

Varför ska man skämmas liksom? För det gör man. Eller jag åtminstone. Jag vill inte berätta, jag vill inte känna mig som ett misslyckande. Jag är tydligen en sådan där människa som gärna vill hålla fasaden uppe för att ingen ska viska om mig då jag inte är i närheten. Jag vet dock att det inte är ett särskilt sunt sätt att hantera olycka så jag går väl ut och berättar för omvärlden.
Tydligen så är mitt förhållande i kris. Jag trodde jag hade det bra. Jag var nöjd och glad och framförallt kär. Nu känner man sig dum... Jag var den enda som kände så tydligen. Jag hade framtidsplaner och i efterhand så känner jag mig så dum för att ha pratat om dem, för att jag inte har sett några tecken... Men ärligt talat, det fanns inga. Allt var bra! Tills jag fick ett mentalt knytnävsslag i magen och fick höra de mest skrämmande ord jag hittills har hört i mitt, ganska unga, liv. De där som handlar om 'göra slut'...
Så nu vet ni. Jag balanserar på någon tunn, äckligt hal lina mellan singel och icke-singel. Jag är inte gjord för att vara singel. Jag vill ha någon som håller om mig då jag ska sova, jag vill ha någon att följa tv-serier med, någon att ringa till då det har hänt något roligt på jobbet. Nu vet jag inte vad jag har. Man går liksom runt i en värld som består av en stor poängtavla där allt man gör, säger, struntar i att göra förvandlas till + och - och man vet inte åt vilket håll det lutar. Det är fan som att vänta på en dödsdom (jag vet, jag är dramatisk).
Jag vet dock vad jag vill och jag hoppas att jag har varit en tillräckligt duktig flicka för att Gud, Allah, Budda, lejonet från Narnia (who ever...) ska fixa det åt mig. Annars måste jag ha varit en jädrigt kass människa...

Vi går över till den färgglada fasaden istället, där vi känner oss trygga. :)
Jag har ju som sagt då ett nytt jobb som danslärare. Det är superskoj, har några riktigt mysiga grupper! Sen ska jag ju ut på äventyr i Ukraina nästa sommar tydligen.

http://helahalsingland.se/soderhamn/1.2328936-kulturskolan-far-representera-sverige

I övrigt så har jag inhandlat en säng till min lägenhet i Söderhamn. Ska flytta tv och lite annat tjafs i helgen. Jag har även köpt en liten bäddsoffa så jag kan ha sleepovers för alla mina vänner här i South harbour. Just det... jag har ju inga... Fudge!
Jag lyxade lite med en 140-säng till mig själv dock. Det var jag fan värd efter att Gud kräks på mig den senaste tiden.



Vad var det jag sa?

Bland det första jag sa då jag fick ett danslärarjobb bara så där var att 'Det händer för mycket bra saker nu, det kommer att slå tillbaka snart'. Och mamma sa att de jämna åren (2000, 2005, 2010 etc) var de åren då stora saker hände, på gott och ont... Nu trodde man ju att det var av det goda slaget med tanke på jobb, boken hos förlag etc men inte då. Nejdå, livet hade lite mer att erbjuda och jag var en idiot som lät mig luras av tanken på en helt fulländad period. Tack livet, tack för att jag du tog ned mig på jorden igen, det behövde jag. Mitt hjärta gör ingen nytta ändå, lika bra att ta ut det, skära det i bitar, trampa på det med stilettklackar och sedan hälla salt över resterna. Det här skulle ha varit en underbar vecka. Nytt, spännande jobb och min allra bästa väns bröllop där jag fick äran att vara tärna. Nu blev det den värsta veckan i hela mitt liv. Känns bra, jag visste väl att det var för bra för att vara sant.
Äsch, jag lever åtminstone (på gott och ont). Tisdag till fredag klarade jag t.o.m av att jobba, äta och sova. Jag är inte så vek som kan framstå ibland. Jag överlever det mesta. Jag vet inte riktigt hur men på något sätt går det.

Ang bröllopet då så var det så fint så. Återkommer med bilder sedan. Just nu sitter jag på tåget till Lkpg, på väg hem för att tanka lite ömhet så jag kommer inte åt kameran för tillfället.
Min klänning kom i tid (det var på håret), provade den för första gången dagen innan bröllopet ägde rum. Som tur är så kan man klämma sig i det mesta och jag blev faktiskt riktigt vacker. :) Men inte så vacker som Linda. En riktigt söt prinsessa blev hon med korkskruvslockar, tiara och marängkjolar. Lovely!
Blev som vanligt überrörd och försökte att inte gråta då de stod där framme och sa 'ja'. Jag måste sluta gå på bröllop, jag blir alldeles för blödig. Alla de där fina orden och löftena och hela köret får mig att bli helt fylld av andlighet och jag riktigt pöser över av allt det vackra som rabblas så där uppstyltat. :) Det är ju så förbaskat fint.


RSS 2.0