Påsklov som tär på krafterna...

Haft påsklov nu en vecka och var nog mer utvilad innan än nu. Allt går så fort att jag inte hunnit med allt och det känns lite sorglig. Nu får jag inte se Badstrandsvägen mer. Mina fina väggar som jag målade på dag ut och dag in tills de var så som jag ville ha dem. Jag gillade Essingen och jag hann liksom inte ens bo ut mig. Fick samtidigt lämna min lilla lägenhet på Norralagatan. Nu hamnade jag i en stor, tom 3:a  där jag bor på en bäddsoffa som en annan husockupant. 1 juli flyttar jag vidare till stora huset men det känns lite läskigt... Ska bli roligt men ändå händer det mycket saker utan att min lilla hjärna hinner med ordentligt...
Var oroligt skönt att slippa kånka och bära själv denna gång då. Visst att det kostar pengar men det är det fan värt, jag tror aldrig jag tyckt arbetare varit så väl värda sin lön som våra flyttgubbar. Hade aldrig funkat att köra tre varv fram och tillbaka med en liten lastbil som både Dan och jag räds som pesten. Jag var rädd bara på den lilla bit jag körde nu i veckan vilket var typ 500 meter, allt som allt. Scary med stor bil som man knappt vet vart den slutar.

Apropå bil som kanske jag äger en egen snart. Pappa försöker lura på mig sin gamla bil för att skaffa en ny hippare. Det tycker jag är spännande samtidigt som jag anar att min far har en inre, opålitlig bilförsäljare i sin själ någonstans och jag har aldrig köpt en bil förut så jag är ett lätt offer... :) Haha, nejvars, vem ska man lita på om inte sin egen pappa när det kommer till bilar. Om inte annat så vet jag vart han bor ifall jag ska utkräva hämnd någon dag.
Annars på påsklovet så var jag i mitt fina Linköping. Träffade mamma och massa släkt + Helena. Dan var med och minglade hela påskhelgen och fuskade i sällskapsspel.
Linda flydde staden så jag fick inte se henne och hennes babymage men nästa gång jag dyker upp kanske den är borta och bebisen är ute i friska luften. *hoppas, hoppas* Jag vill hålla i pyttebebisen och se ifall det inte är dags för en egen snart. Nu har vi ju ett hus och en jädra Volvo, bara bebis och labradoodle som saknas.

Barn smäller smällare nere på gården. Hoppas de tappar fingrarna. Jag tål inte barn med smällare... Fy, vad elakt. Och jag ska föreställa lärare... Jag är en ond lärare. Som snubben i Ingmar Bergmans dystra epos som Dan försökte få mig att kolla på men som jag dissade för att de pratade för styltigt.

Jag älskar Dan. Jag måste säga att jag är mäkta imponerad av den hemtame stockholmaren som bara tar sig i kragen ifrån ingenstans, friar och sen flyttar till värsta pyttestaden för att vi ska vara tillsammans massor. Utan honom skulle jag ha så jädra tråkigt och faktiskt känna mig lite ensam. I våra tider ska man väl inte säga sådant, det ska vara stark, ensam kvinna jag-behöver-ingen-man blablabla men jag skulle faktiskt vara ensam. Han är liksom speciell. Min själsfrände, helt klart. Världens finaste och utan honom skulle mitt liv vara väldigt tomt. Sen kan det vara hur ickefeministiskt det vill...




Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja det var ju sjysst att jämföra farsgubben med en oseriös bilhandlare.

Kram skitunge



MVH

Pappa

2011-05-01 @ 11:56:53
Postat av: Dan

Vi borde nog vänta med Labradoodle :-) Du är gullig! Älskar dig!

2011-05-02 @ 13:30:47
URL: http://www.mmanytt.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0