En julklassiker!

JULSÄLEN!

En gammal, fin tradition som inte många känner till idag. Julsälen var en tribut till de gamla gudarna och tros ha representerat återfödelse.

En säl togs till fånga med hjälp av håv och klubba, oftast runt övergången mellan november/december och hölls sedan instängd i en bur av silvergran ända fram till julafton. Sälen (som helst inte skulle ha tappat sin bebispäls) matades med karameller och köttbullar tills dess att den ylade hjärtskärande efter riktig sälföda, så som fet mjölk och kall fisk. Ju högre den grät, desto mer lycka sades det bringa till byn. Hade man riktig tur så lyckades man fånga sälens tårar och då kokade man ihop dem med gröten. Tårarna skulle enligt den tidens tro avhjälpa potensproblem och kolik, samt ge en ny, frisk till glans till tunt, skandinaviskt hår.

Då julaftons morgon äntligen kom, klubbade man ihjäl sälen och flådde den kvickt innan solen hunnit kasta sitt ljus över den, det betydde nämligen otur och enligt gamla sägner skulle det ibland ha gått så illa att sälen brann upp inför byns förskräckta ögon och årets julsälstradition gick i stöpet.

Skinnet kunde användas till en ny pälsmössa eller en ny, fin rattmuff. Ögonen blev smycken eller spelkulor till barnen.

Då sälen väl låg där, pälslös och skär, dansade hela byn runt den och sjöng sälsången. Sedan spottade man tre gånger över axeln och sälfesten kunde ta sin början. Man griljerade sälen och skar den i bitar innan man åt den på knäckemacka med lite senap på.

Nu för tiden kan man köpa färdigkokt julsäl och hela historien bakom sälen har nästan gått förlorad men än finns det vissa som minns och kan berätta. Sprid vetskapen och skänk den ylande, lilla sälen en tanke på julaftons morgon. Glöm inte historien om julsälen, en av våra finaste traditioner.


RSS 2.0