Long time, no shit...

Bakar igen. Denna gång för att fixa måndagsfika till måndagsmötet. Finns det inte där bryter hela arbetsplatsen ihop i princip. Vet inte riktigt varför men man hänger på och blir väldigt upprörd då den där torra kransen inte finns där... Fast jag oftast inte ens äter den... Jag går all rainbow on the måndagsfika iallafall. Tadadada!



Snart är terminen slut. Jag har haft skoj och jag kommer tillbaka nästa termin oxå. Då är det ju dags för alla möjliga föreställningar igen. Jag har några nya grupper som ska bli spännande att jobba med inför teatern!
Har ett hum om vad som ska ske men än så länge är det hemligt. Jädra tjat dock om 'vad blir det för tema?'. Det går inte en vecka utan att jag blir tillfrågad ifall jag bestämt vilken dans de ska göra. :)



Nu är mitt babygudbarn 'döpt' oxå. Leon something something Ring. Nej, jag vet faktiskt vad han heter, sen om det är i rätt ordning är jag inte hundra på men att han heter Leon är jag åtminstone med på. Jag skämde bort honom med en hög presenter. Bl.a ett vetevärmardjur som jag i efterhand är en smula avundsjuk på. Jag vill oxå ha en gosig, blå dinosarie att värma magen med.
Dan och jag åkte ned till Linköping för att fira honom och höll på att kasta tårtan gå golvet. När vi skulle fotas med honom grät han. Typiskt. Nu kommer jag förevigas som den onda fe och godmodern i den där boken för all framtid.



Tittar om på säsong 1 och 2 av Glee. Gråter ju för fan i vartenda avsnitt, det är alltid nån som ska hålla på och sjunga tårdrypande och ha problem som man dras med i. Har blivit en sådan mes.
Har även sett Motorsågsmassaker, alla 6 filmerna som finns. De flesta var apkassa och jag tyckte det var fruktansvärt oläskiga men nu kommer jag på mig själv att tro att det där motorsågsljudet ska komma när jag går ner i källaren och det vill jag inte! Jag vill inte bli itusågad av en socialt missanpassad halvtransvestit med motorsåg.
Dan har åter gett sig av så han kan inte skydda mig heller. Han åker till London för att... jag vet faktiskt inte. Ta igen förlorad ungdom eller nåt, jag fattade inte riktigt. Kan vara mysigt att vara själv ibland (får alltid mycket mer gjort då) men inte i en vecka. Vem ska då lyfta tunga saker?
Hittade den här bilden på oss. Jag tycker den är ganska mycket vi... :) Lite muppiga men ganska söta ändå. Vi ser dock ut som små valrossbarn med 20 dubbelhakor här men jag är stolt över vårt valrossförhållande. Jag står för det!



Ses snart igen. Jag kommer hem i jul. Halleluja!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0