Min störda barndom...

Detta kom på tal nu i veckan och jag inser att detta verkligen är en historia som måste bevaras för eftervärlden... Min Barbie-lek...
Det var en följetong som pågick under flera år med en enorm karaktärsutveckling! Det ni nu ska få höra kan säkert vara till hjälp ifall jag någon gång behöver diagnosticeras, medicineras och instutioneras.
 
Landskapet var uppbyggt som så att det fanns ett enormt trevåningshus med takterass och en hiss på utsidan. Inga trappor vilket förmodligen skyddsombudsmannen hade något att klaga på i händelse av brand men som tur var så brann det aldrig. Bredvid hade jag en rektangulär hylla med fyra fack som fick agera som hyreslägenheter. En bit bort, på en papplåda låg det fattiga kvarteret. Vi börjar där.
 
Där bodde en familj som var mycket sympatisk.
Paul som hade gräsliga, billiga kläder i antingen knallorange eller limegrönt. Enfärgade byxor och en skjorta i ett hiskeligt mönster. Han hustru klagade ändå inte för han var så snäll och fin. Han jobbade som allt-i-allo för familjen i det stora huset.
Hans fru - Marie - var en rödhårig skönhet och förmodligen en av de mest hederliga människor i hela samhället. Tyvärr var hon oförmögen att bli gravid så paret adopterade till slut två tvillingflickor som var fula som stryk.
Ungarna såg ut som elaka troll, en mörkhårig och en orangehårig. De tittade alltid åt ena sidan med ett flin på läpparna och då jag tröttnade på att ha dem i historien så fick de cancer och dog, bägge två. Paul och Marie var självklart ledsna. Paul fick väl någon dag ledig från jobbet men sedan fick de allt knega på i den sorgliga vardagen som vanligt.
Det blev ännu lite sorgligare då Paul blev blind på ena ögat (bakgrunden till det var att han hamnade i slagsmål med sin chef - anledningen får ni reda på snart - och jag målade honom med Barbie-ögonskugga runt ögat för att påvisa en blåtira. Dock hade han ganska trånga ögon så det var svårt att tvätta bort sminket. Jag kom då på den smarta idén att aceton tar ju bort det mesta så det fick han i ögat på en tops och plötsligt var allt i hans öga en aning utsmetat. Jag målade då dit pupillen så gott det gick men han såg alltid lite oseende ut på det ögat efter det och han blev således blind.)
 
Häng med nu för det kommer bli knöligt att hålla reda på alla.
 
I det stora huset bodde Sindy, en blond, söt kvinna som mest gick hemma och passade alla barn och de var många.
 
Sindy:
 
 
 
Susanne - Den älsta. Lik modern och den enda av barnen som hade en annan pappa (han kommer sedan i historien). Typisk upprorisk tonåring.
 
Susanne: 
 
 
Skipper - Allmänt trevlig 14-åring som egentligen var en stackars oskyldig i all den drama som pågick i huset.
 
Skipper:
 
 
Ett tvillingpar vars namn jag inte minns. Ca 4 år. En blond flicka och en brunhårig pojke. De var mycket sötare än det fattiga parets och fick således inte cancer. Flickan hamnade dock under hissen och höll på att krossas en gång men det hela slutade lyckligt.
Sist kom en liten babypojke som heller inte hade något namn.
Och så maken/familjefadern Ken (som egentligen var en Paul-docka men just då fanns det ingen riktig Ken). Detta var en strulputte utan dess like. Han hade inget egentligt jobb, ändå var familjen stenrik. Han var notoriskt otrogen och anledningen till att han och Paul slogs var att Ken hade varit på Marie och försökt förföra henne.
 
Ken:
 
 
 
I hyreshusen bodde lite olika folk.
Lägenhet 1  tillhörde Kens mamma - Dr Quinn (Why? Jag vet faktiskt inte varför hon hette så). En äldre men fortfarande attraktiv kvinna som var läkare men som sällan gjorde särskilt mycket nytta. Hon suckade ofta över sonens dumheter men orkade aldrig agera. Någonstans i historien tog hon hand om två unga flickor, Sofia och Helena, som jobbade i husets stall.
 
Dr Quinn:
 
 
 
Lägenhet 2  tillhörde en förlamad kvinna vars namn jag inte minns. En gång i tiden kunde hon cykla men en dag (och detta är på riktigt) så bråkade min mamma och jag och det slutade med att min mamma kastade den här dockan på mig (det låter oerhört traumatiskt men det var förmodligen (!?) en olyckshändelse). Dockan tappade ett ben och kunde aldrig mer utföra rörelsen som krävdes för att cykla. Hon såg korkat lyckligt ut ändå och bars omkring på en solstol av alla andra. Även henne var Ken på och försökte scora hos.
 
Förlamad f.d cyklist:
 
 
 
Lägenhet 3 gick till Sindys syster Barbie. Barbie träffade så småningom David som var en riktig heting (han var en Ken). David gick runt i cool, randig tröja med luva och häftiga jeansskjorts. Han hade häftig hår och kunde raka sig! Ett litet krux var att David var Sindys ex och han var Susannes pappa. David och Barbie adopterade så småningom en tonårsflicka vid namn Rebecka som blev bästa kompis med Susanne.
 
Barbie, David och Rebecka:
 
  
 
Övriga karaktärer var bl.a Christie - en mörkhyad snygging som var vän med Barbie.
 
Christie:
 
 
 
Ariel - Skippers bästis med en snäck-bh som såg superglad ut jämt.
Eric - Ariels snubbe som mest såg ut som en robot. Han var i princip orörlig med död blick och han var typ två meter längre än Ariel.
 
Ariel och Eric:
 
 
 
En riddocka som var väldigt vig men rätt ful och som också arbetade i stallet.
 
Något ni måste förstå är att Ken faktiskt älskade sin hustru. Han bad om förlåtelse varenda gång han var otrogen och svor att det aldrig skulle hända igen. Han kom med choklad och champagne och tog på sin snyggaste stass, en kostym med rosa sidenkavaj och gladpackfluga. Sindy förlät honom för familjen skull och försökte tänka på andra saker. Bl.a startade hon en restaurang på takterassen som tyvärr gick i konkurs efter ett tag.
Ken var som sagt notorisk dålig på att hålla sig till sin fru. Han försökte som sagt förföra Marie mitt under hennes sorgeperiod efter de bortgångna tvillingarna. Han lovade att Paul skulle få högre lön om hon gav efter. Han hade heller inga skrupler angående att försöka sig på sin hustrus syster Barbie. Hon sa dock ifrån och Sindy blev för en gång skull ganska sur på Ken.
Christie förförde han också. Även den unga Rebecka var han ute efter en sväng men då sa Barbie och David bestämt ifrån. Han hoppade i säng med den forna cykeldockan och hade ett flertal akrobatiska övningar för sig i stallet med den fula ridtjejen som var alldeles till sig över att husbonden ägnade henne någon uppmärksamhet.
Ariel lyckades oxå hamna på hans lista då hon lämnade Eric, klippte sig och ville leva livet.
Det lutar ju åt att han hade någon slags störning för då David kom tillbaka och Susanne fick tillbaka sin riktiga pappa stötte han även på henne (han borde blivit anmäld) men Sindy hotade att lämna honom och ta med sig alla barnen så han backade och försökte sig aldrig på det igen.
 
Sindy tröttnade ju då och då. Hon hotade att lämna honom och gjorde det oxå ett par gånger men hon kom alltid tillbaka. En gång föll hon i sin ungdomskärleks armar igen. David och hon hade fått Susanne vid väldigt ung ålder. David lämnade Sindy med babyn och syntes inte till förrän deras dotter var en rebellisk 16-åring med fluffig lugg och då han väl återvände gifte han sig med sin dotters moster. David var ett tag ledsen för att Barbie och han inte kunde skaffa barn och då Sindy påpekade att hon ploppade ut ungar på löpande band gick David igång på hennes uppenbara fertilitet och de hade en kort affär.
 
Den rika familjen ägde många hästar, bl.a en enhörning (!). Då och då åkte Ken iväg på hästutställningar tillsammans med stallflickorna Sofia och Helena och självklart sin egna lekkamrat, den fula stalltjejen vars ben kunde böjas i alla möjliga vinklar. De reste iväg till mina föräldrars sovrum som längst med hjälp av en stelbent häst med en rosa fjärrkontroll som satt fast i rumpan på den. Den tog steg genom att flytta först frambenen samtidigt och sedan bakbenen. Mycket underligt och mycket tidsödande. De skulle ha rest fortare genom att gå. Så småningom skaffade de en gul strandjeep vilket kanske inte var ett så smart bilval med tanke på att de var en familj på 7 och det fanns plats för 2 pers...
 
Då och då kom denna förtjusande drottning på besök och bara påminde alla om vem som hade fluffigast klänning. Den där klänningen var f.ö så tight att om nån annan provade den så hoppade tuttarna ut inom nån minut. Därför var det få som tog chansen och lånade den...
Och självklar hade Ken en thing för den förtjusande dam också...
 
 
 
Detta är i kort såpan mina Barbies var stjärnorna i.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0