Nya bilen

Denna kommer till Linköping från Kalmar idag, med pappas kvalitetsstämpel på. Han fick fria händer inom Volvofamiljen och ordnade denna fining till mig. Nu har vi likadana bilar, han och jag. Ska bli spännande att träffa den! :)
 
 

Min störda barndom...

Detta kom på tal nu i veckan och jag inser att detta verkligen är en historia som måste bevaras för eftervärlden... Min Barbie-lek...
Det var en följetong som pågick under flera år med en enorm karaktärsutveckling! Det ni nu ska få höra kan säkert vara till hjälp ifall jag någon gång behöver diagnosticeras, medicineras och instutioneras.
 
Landskapet var uppbyggt som så att det fanns ett enormt trevåningshus med takterass och en hiss på utsidan. Inga trappor vilket förmodligen skyddsombudsmannen hade något att klaga på i händelse av brand men som tur var så brann det aldrig. Bredvid hade jag en rektangulär hylla med fyra fack som fick agera som hyreslägenheter. En bit bort, på en papplåda låg det fattiga kvarteret. Vi börjar där.
 
Där bodde en familj som var mycket sympatisk.
Paul som hade gräsliga, billiga kläder i antingen knallorange eller limegrönt. Enfärgade byxor och en skjorta i ett hiskeligt mönster. Han hustru klagade ändå inte för han var så snäll och fin. Han jobbade som allt-i-allo för familjen i det stora huset.
Hans fru - Marie - var en rödhårig skönhet och förmodligen en av de mest hederliga människor i hela samhället. Tyvärr var hon oförmögen att bli gravid så paret adopterade till slut två tvillingflickor som var fula som stryk.
Ungarna såg ut som elaka troll, en mörkhårig och en orangehårig. De tittade alltid åt ena sidan med ett flin på läpparna och då jag tröttnade på att ha dem i historien så fick de cancer och dog, bägge två. Paul och Marie var självklart ledsna. Paul fick väl någon dag ledig från jobbet men sedan fick de allt knega på i den sorgliga vardagen som vanligt.
Det blev ännu lite sorgligare då Paul blev blind på ena ögat (bakgrunden till det var att han hamnade i slagsmål med sin chef - anledningen får ni reda på snart - och jag målade honom med Barbie-ögonskugga runt ögat för att påvisa en blåtira. Dock hade han ganska trånga ögon så det var svårt att tvätta bort sminket. Jag kom då på den smarta idén att aceton tar ju bort det mesta så det fick han i ögat på en tops och plötsligt var allt i hans öga en aning utsmetat. Jag målade då dit pupillen så gott det gick men han såg alltid lite oseende ut på det ögat efter det och han blev således blind.)
 
Häng med nu för det kommer bli knöligt att hålla reda på alla.
 
I det stora huset bodde Sindy, en blond, söt kvinna som mest gick hemma och passade alla barn och de var många.
 
Sindy:
 
 
 
Susanne - Den älsta. Lik modern och den enda av barnen som hade en annan pappa (han kommer sedan i historien). Typisk upprorisk tonåring.
 
Susanne: 
 
 
Skipper - Allmänt trevlig 14-åring som egentligen var en stackars oskyldig i all den drama som pågick i huset.
 
Skipper:
 
 
Ett tvillingpar vars namn jag inte minns. Ca 4 år. En blond flicka och en brunhårig pojke. De var mycket sötare än det fattiga parets och fick således inte cancer. Flickan hamnade dock under hissen och höll på att krossas en gång men det hela slutade lyckligt.
Sist kom en liten babypojke som heller inte hade något namn.
Och så maken/familjefadern Ken (som egentligen var en Paul-docka men just då fanns det ingen riktig Ken). Detta var en strulputte utan dess like. Han hade inget egentligt jobb, ändå var familjen stenrik. Han var notoriskt otrogen och anledningen till att han och Paul slogs var att Ken hade varit på Marie och försökt förföra henne.
 
Ken:
 
 
 
I hyreshusen bodde lite olika folk.
Lägenhet 1  tillhörde Kens mamma - Dr Quinn (Why? Jag vet faktiskt inte varför hon hette så). En äldre men fortfarande attraktiv kvinna som var läkare men som sällan gjorde särskilt mycket nytta. Hon suckade ofta över sonens dumheter men orkade aldrig agera. Någonstans i historien tog hon hand om två unga flickor, Sofia och Helena, som jobbade i husets stall.
 
Dr Quinn:
 
 
 
Lägenhet 2  tillhörde en förlamad kvinna vars namn jag inte minns. En gång i tiden kunde hon cykla men en dag (och detta är på riktigt) så bråkade min mamma och jag och det slutade med att min mamma kastade den här dockan på mig (det låter oerhört traumatiskt men det var förmodligen (!?) en olyckshändelse). Dockan tappade ett ben och kunde aldrig mer utföra rörelsen som krävdes för att cykla. Hon såg korkat lyckligt ut ändå och bars omkring på en solstol av alla andra. Även henne var Ken på och försökte scora hos.
 
Förlamad f.d cyklist:
 
 
 
Lägenhet 3 gick till Sindys syster Barbie. Barbie träffade så småningom David som var en riktig heting (han var en Ken). David gick runt i cool, randig tröja med luva och häftiga jeansskjorts. Han hade häftig hår och kunde raka sig! Ett litet krux var att David var Sindys ex och han var Susannes pappa. David och Barbie adopterade så småningom en tonårsflicka vid namn Rebecka som blev bästa kompis med Susanne.
 
Barbie, David och Rebecka:
 
  
 
Övriga karaktärer var bl.a Christie - en mörkhyad snygging som var vän med Barbie.
 
Christie:
 
 
 
Ariel - Skippers bästis med en snäck-bh som såg superglad ut jämt.
Eric - Ariels snubbe som mest såg ut som en robot. Han var i princip orörlig med död blick och han var typ två meter längre än Ariel.
 
Ariel och Eric:
 
 
 
En riddocka som var väldigt vig men rätt ful och som också arbetade i stallet.
 
Något ni måste förstå är att Ken faktiskt älskade sin hustru. Han bad om förlåtelse varenda gång han var otrogen och svor att det aldrig skulle hända igen. Han kom med choklad och champagne och tog på sin snyggaste stass, en kostym med rosa sidenkavaj och gladpackfluga. Sindy förlät honom för familjen skull och försökte tänka på andra saker. Bl.a startade hon en restaurang på takterassen som tyvärr gick i konkurs efter ett tag.
Ken var som sagt notorisk dålig på att hålla sig till sin fru. Han försökte som sagt förföra Marie mitt under hennes sorgeperiod efter de bortgångna tvillingarna. Han lovade att Paul skulle få högre lön om hon gav efter. Han hade heller inga skrupler angående att försöka sig på sin hustrus syster Barbie. Hon sa dock ifrån och Sindy blev för en gång skull ganska sur på Ken.
Christie förförde han också. Även den unga Rebecka var han ute efter en sväng men då sa Barbie och David bestämt ifrån. Han hoppade i säng med den forna cykeldockan och hade ett flertal akrobatiska övningar för sig i stallet med den fula ridtjejen som var alldeles till sig över att husbonden ägnade henne någon uppmärksamhet.
Ariel lyckades oxå hamna på hans lista då hon lämnade Eric, klippte sig och ville leva livet.
Det lutar ju åt att han hade någon slags störning för då David kom tillbaka och Susanne fick tillbaka sin riktiga pappa stötte han även på henne (han borde blivit anmäld) men Sindy hotade att lämna honom och ta med sig alla barnen så han backade och försökte sig aldrig på det igen.
 
Sindy tröttnade ju då och då. Hon hotade att lämna honom och gjorde det oxå ett par gånger men hon kom alltid tillbaka. En gång föll hon i sin ungdomskärleks armar igen. David och hon hade fått Susanne vid väldigt ung ålder. David lämnade Sindy med babyn och syntes inte till förrän deras dotter var en rebellisk 16-åring med fluffig lugg och då han väl återvände gifte han sig med sin dotters moster. David var ett tag ledsen för att Barbie och han inte kunde skaffa barn och då Sindy påpekade att hon ploppade ut ungar på löpande band gick David igång på hennes uppenbara fertilitet och de hade en kort affär.
 
Den rika familjen ägde många hästar, bl.a en enhörning (!). Då och då åkte Ken iväg på hästutställningar tillsammans med stallflickorna Sofia och Helena och självklart sin egna lekkamrat, den fula stalltjejen vars ben kunde böjas i alla möjliga vinklar. De reste iväg till mina föräldrars sovrum som längst med hjälp av en stelbent häst med en rosa fjärrkontroll som satt fast i rumpan på den. Den tog steg genom att flytta först frambenen samtidigt och sedan bakbenen. Mycket underligt och mycket tidsödande. De skulle ha rest fortare genom att gå. Så småningom skaffade de en gul strandjeep vilket kanske inte var ett så smart bilval med tanke på att de var en familj på 7 och det fanns plats för 2 pers...
 
Då och då kom denna förtjusande drottning på besök och bara påminde alla om vem som hade fluffigast klänning. Den där klänningen var f.ö så tight att om nån annan provade den så hoppade tuttarna ut inom nån minut. Därför var det få som tog chansen och lånade den...
Och självklar hade Ken en thing för den förtjusande dam också...
 
 
 
Detta är i kort såpan mina Barbies var stjärnorna i.

Ett år går rätt fort alltså...

Det är mer än ett år sedan jag själv gifte mig och idag är det exakt ett år sedan min käre far gifte om sig med lilla Lena. :) Grattis på bröllopsdagen!
 
 
 

Dagens...

Dagens höjdpunkt: Köra över tågspåret i Bollnäs
Dagens lågpunkt: Jag är numera utan farmor
Dagens problem: Jag orkar inte laga annan middag än popcorn
Dagens creds: Går till min make som var på anställningsintervju för nåt hotshot-jobb i Söderhamn
Dagens tanke: Jag ska nog försöka mig på att göra en ny header till min blogg
Dagens bild: En säl som gnager en annan säl i huvudet och vill dricka dess hjärnsubstans. Jag har gjort den i syslöjden för många år sedan...
 
 
 
 

Detta är Dan

My love!
Han kom hem idag och påminde mig om hur mysig han är. I födelsedagspresent gav han mig en stor säl med en liten vit säl i armhålan som numera säger obehagliga saker till honom och bryter på franska. That's just how we roll... :) Vårt liv är så spännande!
 
 

Tillbaka!

Hmmm, råkade visst radera mitt första Tillbaka!-inlägg... Bra comeback...
Lägger in bilden igen på mitt Viva la diva-smink som kom idag. Som sagt; inga vardagsfärger kanske på allt men jag har ett behov av lite udda smink då och då... :)
 
 

Snö på ett bra sätt i maj!

Förra året kom jag hem från Ukraina i augusti och alla barnen var med hem igen. Deras föräldrar verkade gilla det och jag fick ett presentkort på en jättemysig butik här i Söderhamn. Har gått och letat lite då och då efter vad jag skulle kunna tänkas vilja ha och jag kände att jag ville ha något som ett minne av hela det äventyret. Inte en lampa eller en kakburk utan något jag kunde ha på mig och minnas hela den där roliga kalabaliken.
Igår hittade jag det. Ett Snö-armband som var alldeles tungt och blingigt och fint!

Tack alla Artek-inblandade. Ska tänka på er varje gång jag har det på mig!


Nej, det är inte snö och nej, jag bakar inte chokladbollar...

Har ni sett vilket spännande väder? Har inte sett hagel på flera år men nu har vi haft det 3 gånger på bara några dagar. Lite roligare än snö, måste jag säga även om temperaturen inte är helt välkommen.
Det ser ut som pärlsocker, tycker jag. :)






Supersweet!

Jag har en elev som åkte till Thailand över sportlovet och när hon kom tillbaka så hade hon med sig den här till mig. Är den inte jättefin? Och så himla gulligt gjort, tycker jag. Blev jätteglad! Tacktacktack!
Samma dag fick jag även massa fina ord så hela onsdagen blev en fantastisk dag. Jag älskar mitt jobb och alla dessa fina elever jag får arbeta med varje dag!




Sportlovsäventyr - Poledancing, författande och en tur till Sandviken!

Nice med lov mitt i all stress. Sportlovet började med sport faktiskt. Nämligen poledance. Hur kul som helst. Har nu gått 2 ggr och det är fantastiskt roligt och ibland lite knepigt. Åma sig och göra trick runt pinnen är lätt min grej! Sådana här fina märken får man av poledancing och jag kan bara tänka mig att det blir värre...



Något annat underbart hände oxå på lovet. Nämligen att jag åkte till Sandviken och fyndade en möbel som gjorde att jag skrev klart min bok. :) Nu har jag en supernice författarhörna i mitt sovrum där jag kan sitta och korra igenom mitt mästerverk.
Möbeln är stor och då menar jag stor. Bilden gör den inte riktigt rättvisa. Man får lätt plats 2 pers i den. Tiggde till mig den för 1400 kr (de ville ha 1800 men skulle rymma till Kina dagen efter och hade lite bråttom).
Min bok blev asbra, precis som jag trott. :)



Apropå bok så var jag med om nåt märkligt i veckan. Fick en faktura från Vulkan (print on demand-företag där min förra bok ligger uppe till försäljning). Det stod att jag inte betalat den förra fakturan och nu skickade de en påminnelse till mig. För det första hade jag inte beställt något och för det andra har jag inte fått en första faktura. Jag ringde dit och pratade med en snubbe som lovade att makulera den. Han var lite fundersam över att jag inte beställt något men jag sa att jag inte fått nån bok och det löste sig. Kollade mailen hemma och i september förra året hade jag kontakt med en kille som jobbade där. Han undrade om jag ville beställa en bok efter att ha hjälpt mig med några problem och jag skrev att jag skulle vänta någon månad med det. Jag tror nu att han tolkade det som ett ja, skickade en bok och att boken sedan blev snodd ur vår olåsta brevlåda som jag hade strul med i samma veva. Det betyder alltså att någonstans i Söderhamn sitter en mellanstadietjuv och ruvar på det enda tryckta exet av 'Hon tillhörde Skymningen' som finns i dagsläget! Det är både irriterande och lite coolt...

This is why I deserved McDonalds idag!

Elev 1: Du pensionsparar på AMF, det ser jag på din penna.
Elev 2: Hon behöver inte pensionspara fattar du väl, det är ju typ 30-40 år tills hon ska gå i pension.
Jag: Det är faktiskt 39 år tills dess så jag har ett tag på mig.
Elev 2: Åh, jag hoppas jag får ha dig som danslärare ända tills dess!
Jag: Ja, jag kommer här vid 65 med min käpp. 'Kom nu barn så ska vi dansa!' (med skröplig röst)
Elev 2: Äh, så där kommer du ju inte låta. Du kommer vara i toppform även då ju!

Sweet! Jag har awesome elever ibland. :)


Ögonsten!

Måste visa vad jag hittade att hålla i i Linköping senast. Så fin och söt! Jag vill nästan oxå ha en! :)

 


Saker man hittar ute i världen...

Detta tyckte jag var charmigt...



Samuraj och tempelriddare är ju typ samma sak...

Eller om man vill ha nåt att dricka... Hittade inne på Coop. Mums!


Long time, no shit...

Bakar igen. Denna gång för att fixa måndagsfika till måndagsmötet. Finns det inte där bryter hela arbetsplatsen ihop i princip. Vet inte riktigt varför men man hänger på och blir väldigt upprörd då den där torra kransen inte finns där... Fast jag oftast inte ens äter den... Jag går all rainbow on the måndagsfika iallafall. Tadadada!



Snart är terminen slut. Jag har haft skoj och jag kommer tillbaka nästa termin oxå. Då är det ju dags för alla möjliga föreställningar igen. Jag har några nya grupper som ska bli spännande att jobba med inför teatern!
Har ett hum om vad som ska ske men än så länge är det hemligt. Jädra tjat dock om 'vad blir det för tema?'. Det går inte en vecka utan att jag blir tillfrågad ifall jag bestämt vilken dans de ska göra. :)



Nu är mitt babygudbarn 'döpt' oxå. Leon something something Ring. Nej, jag vet faktiskt vad han heter, sen om det är i rätt ordning är jag inte hundra på men att han heter Leon är jag åtminstone med på. Jag skämde bort honom med en hög presenter. Bl.a ett vetevärmardjur som jag i efterhand är en smula avundsjuk på. Jag vill oxå ha en gosig, blå dinosarie att värma magen med.
Dan och jag åkte ned till Linköping för att fira honom och höll på att kasta tårtan gå golvet. När vi skulle fotas med honom grät han. Typiskt. Nu kommer jag förevigas som den onda fe och godmodern i den där boken för all framtid.



Tittar om på säsong 1 och 2 av Glee. Gråter ju för fan i vartenda avsnitt, det är alltid nån som ska hålla på och sjunga tårdrypande och ha problem som man dras med i. Har blivit en sådan mes.
Har även sett Motorsågsmassaker, alla 6 filmerna som finns. De flesta var apkassa och jag tyckte det var fruktansvärt oläskiga men nu kommer jag på mig själv att tro att det där motorsågsljudet ska komma när jag går ner i källaren och det vill jag inte! Jag vill inte bli itusågad av en socialt missanpassad halvtransvestit med motorsåg.
Dan har åter gett sig av så han kan inte skydda mig heller. Han åker till London för att... jag vet faktiskt inte. Ta igen förlorad ungdom eller nåt, jag fattade inte riktigt. Kan vara mysigt att vara själv ibland (får alltid mycket mer gjort då) men inte i en vecka. Vem ska då lyfta tunga saker?
Hittade den här bilden på oss. Jag tycker den är ganska mycket vi... :) Lite muppiga men ganska söta ändå. Vi ser dock ut som små valrossbarn med 20 dubbelhakor här men jag är stolt över vårt valrossförhållande. Jag står för det!



Ses snart igen. Jag kommer hem i jul. Halleluja!

Margit Sandemos förlag hör av sig och säger så här:

Kjære Jessica Lindell,

Takk for henvendelsen med manus. Ut fra hvordan du beskriver romanen(e) dine virker det som om du skal vurderes i redaksjon for serieromaner/underholdningsromaner, som jo også er Margits gamle redaksjon …

Jeg videresender derfor manuset ditt og ber dem svare og registrere deg og du får da en kontaktperson der. Om du ikke skulle høre noe innen rimelig tid kan du kontakte ******** i samme avdeling.

 

Ønsker deg lykke til med bokprosjektene!

Vennlig hilsen

*************


Clatshig rubik... amen fan jag vet inte. Kom på nåt själv!

Så, vad är uppe? Dvs, what's up?
 
Undrar för det första om folk stavar sämre nu än förut? Jag tycker alla stavar som muppar nu för tiden och knappt kan bilda riktiga meningar (En hemlis: Jag ville skriva 'grammatiskt riktiga' men visste inte säkert hur man stavade grammatiskt. En liten google-sökning visade att jag visst kunde stava till det så då är jag fortfarande berättigad att klaga!) Inget jag kommit på nu i helgen. Jag retar mig alltid på meningar som börjar med liten bokstav eller liknande. Sånt sticker mig i ögonen!

I fredags hade vi teambuilding-dag ute vid Flygstaden. Massa gamla lumpar-banor som jag inte kunde låta bli att klättra i. När det kommer till sådant blir jag som ett barn igen. Jag vill väldigt gärna klättra på saker och hoppa och krypa. Love it!
Vi började med lite samarbetsövningar men det var på eftermiddagen det blev riktigt kul. Då fick vi kastade oss huvudstupa i armarna på varandra. Alla utom den som skulle hoppa stod på två led mitt emot varandra och höll i varandras armar så det blev som en nät. Det var bara att kasta sig! Toppenkul.
Många sådana där blind-leda-övningar också. Jag gillar att vara blind, det är spännande. :) Det är säkert offensive mot någon men vad fan, ni fattar ju vad jag menar, jävla pk-muppar.

Nästa helg kommer nog mamma och lillebror och hälsar på. Ska kolla in huset och softa lite i metropolen Söderhamn.

Idag har jag varit duktig. Satt ihop den där stora bokhyllan igen alldeles på egen hand. Packat in saker i den och rört till en massa men det är en del i processen. Det kommer bli fint eventually... Jag lovar.
Har börjar bröllopsplanera oxå. Kommer försöka göra en bröllopsblogg så småningom som kommer gå under namnet badideabride.

På senaste tiden har jag matats med riktigt dåliga filmer. Dan och jag letar skräck vart vi än kommer åt och nu börjar de bra ta slut... Nu är det bara de där kassa kvar... De där som man verkligen känner att man slösat bort sitt liv på. Jag varnar er redan nu för Flu Birds. Man önskar att man typ slickat på en tidning eller nåt istället för att kolla på den skräprullen!

Dags att sova kanske? Jobba hårt imorrn ju! :)



Blåsrörsplaner och jättejättemycket situps!

Idag har jag sjungit progg. För att liva upp stämningen på vägen ut till min första lektion. Blev inte alls lika trött idag som förra veckan då jag jobbade i 11 timmar. Hade faktiskt riktigt roligt. Har gjort 1000000 situps tror jag fast det är ju bra. Jag försöker få my students in shape med lite lagom situps vilket resulterar i att jag gör lagom x3 typ. :)
Faktiskt riktigt roligt... det lät ju inget bra... Jag har ju väldigt roligt oftast på mitt jobb men idag flöt det liksom lite extra bra... Snälla, positiva barn, bra dans etc etc. Och Akademien måste jag ju säga var ett jävla bra påfund. Det är fantastiskt roligt.

Igår hade jag redovisning för 3 politiker om Artek. Efter det pizza och Saw-maraton. Sunt leverne... Inget är så tisdagsmysigt som att äta middag medan en död gubbe får sin hjärna uppsprättad. :)

Dan kommer hem imorrn igen. I like it. Äntligen en helg tillsammans. Jag har bestämt mig för att vi ska skjuta blåsrör. :) Och kanske se en film eller 2.

Jaha, vad mer finns att säga. Jag längtar till min lön. Så jag kan betala räkningarna. :) För det är så roligt.

Jag avslutar med att visa en bild av min vän Linda då hon var här och hälsade på. Och så min fina, übersöta gudson som hon förärat mig med. 
Jag lägger även in en bild på en spegel... För att visa hur ytlig världen egentligen är... and stuff...




Don't wanna be... all by myself... anymore...

 


Först då... Mina nya synder... Fast jag gör ju iofs en grej av att fortfarande handla på rea så det är ok...

Jaha, om man skulle ta och berätta vad som pågår i livet då... Börjat jobba på riktigt igen men lektioner och allt. Efter två veckor är jag så trött att jag är blå under ögonen vilket bådar gott för de 3½ månaderna som är kvar... Jaja, jag vänjer mig nog. Har försökt tänka över vad som kan hjälpa och vet innerst inne att det inte är energidryck, cola eller snickers som hjälper. :) Knaprar extra vitaminer, ginseng och nu även blutsaft eftersom jag hade järnbrist (förmodligen) ett tag då jag tränade mycket förut.
Jag kör hårdare med de stackars barnen nu men de verkar palla det. Känns skönt att få röra lite på sig igen.
Dansakademien satte igång denna vecka oxå. Hur kul som helst även om det känns som att vara små apor i en bur full med tonårstigrar utanför. Hoppas de får klart sin lokal snart så vi slipper en massa onödiga störningsmoment. Dansar modernt till "I'll do anything for love" vilket är riktigt mysigt. Och så kör jag rocktema till "Dead ringer for love" med de små så vi har nån slags Meatloaf-period just nu.
Har höjt mitt elevantal med typ 30 ungar oxå vilket känns toppen. Några nya grupper i år. Försöka lära sig ännu mer namn... Jag som är så kass på sånt!

Annan kul grej. Jag har haft tjuvar i min brevlåda. Kom på det och fick åka in till Coop 20.30 en kväll för att ordna ny brevlåda. Morgonen efter fick jag gå upp kl 6, borra hål i den och sätta upp den i hällande regn. Jävla muppar att inte kunna låta bli nåt så enkelt som nån annan post. Ibland är det fan berättigat med dödsstraff, tycker jag... Ska sätta upp en bazooka i brevlådan som går av då den inte öppnas med nyckelt så får vi se vem som vill ha mina räkningar sen... Satungar!

Klippt gräset idag. Jag gillar att ha hus men gräsmatta är sådär kul när den ser helt hippieaktig ut två dar efter att man klippt den. Fast det är inte lika kul att ha hus ensam. Dan kom hem i måndags men rymde igår igen och lämnar mig i idel ensamhet och misär. Jag tror inte att vi kan klassas som sambos längre snart, han är ju aldrig här...

Saknar Linköping ganska mycket nu. Vill komma och krama på mina fina vänner, pussa på min gudson Leon och gosa med lillebrors nya hund. Samt umgås lite med nära familjen. Det är nog det sämsta med Söderhamn, att det ligger långt ifrån de allra bästa människorna. :) Annars är det faktiskt helt ok. Jag trivs så bra i vårt nya hus. Ska lägga upp lite bilder på hur vi fixat iordning så småningom oxå.

Måste börja ordna bröllop oxå ju... Ojojoj...

Snutte...



Mitt alldeles nykläckta gudbarn!!! I already adore him!!!

Vecka i Söderhamn!

Hade prova på-dag igår på Kulturskolan. Massvis (nja, men en del iallafall) med ungar kom och dansade lite med mig. Hade backup för säkerhets skull ifall jag skulle bli totalt dissad men det kom lite folk och besökta mig och mitt paraply.

Barnen har varit så snälla mot mig den här veckan så jag har blivit helt varm i hjärtat. :) Först i onsdags fick jag en syslöjdspresent. Det var en liten kyckling som sov på en madrass med en kudde och ett täcke. Som extra tillbehör hade han en gigantiskt nappflaska och en leopardfärgad kudde, allting med stora J:n ritade på. :)
Sen på torsdag så sa jag åt alla att vi skulle köra finalnumret där vi tackar och bugar. Då säger en liten tjej "Vet du vem jag ska tacka mest?" Jag visste inte, chansade på hennes mamma. "Dig!" blir svaret. "För det är du som har lärt oss allt det här. Utan dig skulle vi inte kunna det här." Då smälte mitt hjärta lite. :)
Dagen efter det så berättade jag att alla var så snälla mot mig den här veckan för en grupp. Och då sa en tjej där: "Det är nog för att du är så snäll!" Plus att jag fick ett vackert budskap på whiteboarden. Det där med boss antyder dock något djupare och mörkare... :)



Oh, jag lärde mig precis en ny sak. Mitt tangentbord ändrade till amerikanskt och då jag googlade så insåg jag att jag kommit åt ALT+SHIFT. Har haft det där problemet förut vet jag och inte fattat vad som hände. Nu vet jag. Nu blir det inga problem nästa gång. Precis som det där när bokstäverna började äta varandra innan jag fattade att det hade med insert att göra. :)
Beställa ett nytt objektiv till min kamera igår. Kände att jag kunde det då jag hade mycket pengar kvar på lönen. Idag inser jag att jag glömt boka besiktning av städning på den här lägenheten vilket kommer kosta pengar plus att en av nycklarna är på rymmen och då åker jag på att betala byte av lås oxå. Fudge!!! Jaja, det drabbar väl ingen fattig, som min far skulle ha sagt. Men skit ändå, är så trist att betala saker man kunde ha sluppit.

Imorrn är det jag som är fikaansvarig på jobbet. Jag har slagit på stort och bakat blondies med vit choklad och hallon. Jag provsmakade och de blev rätt goda! Sen lagade jag scampipasta med limesås till matlåda. Ibland är jag duktig. Iofs dags kanske efter att ha levt på ostbågar och glass en hel helg...

Vad skönt det skulle vara om det var 1 juli nu och jag slapp allt flyttmeck. Tantjävel som inte kan flytta ut i tid.

THis is me at my job! I'm a cat!!!


Tidigare inlägg
RSS 2.0